Inledning

Estetiska lärprocesser finns med i den svenska läroplanen och är ett begrepp som lärarstudenter ofta möter på högskolan. Under min verksamhetsförlagda utbildning på högstadiet noterade jag att det inte förekom så mycket integrerade estetiska inslag i svenskämnet i denna åldersgrupp. Detta gjorde mig intresserad av denna specifika lärprocess och jag började undersöka om jag bara hade råkat vara på de skolor där det inte förkommer eller om det allmänt inte förkommer så mycket arbete med estetiska lärprocesser? Detta gjorde mig nyfiken och utgjorde grunden för mitt intresse för lärares användandet av estetiska lärprocesser i praktiken.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur lärarna resonerar kring förekomsten av estetiska lärprocesser i sin svenskundervisning.

Metod

I uppsatsen använder jag mig av semistrukturerade intervjuer som metod. Respondenterna är fem aktiva svensklärare som alla är från en och samma skola eftersom jag ville göra ensammanhangsbaserad studie och titta närmare på en specifik skola. Som teori använder jagpraktikarkitektur-teorin, där analysen inriktar sig på vad som hindrade och vad som möjliggjorde förekomsten. Med utgångspunkt i teorin är det i detta fall den aktuella skolanssvenskundervisning som utgör praktiken som undersöks.

Resultat

När respondenternas svar analyserades kunde det konstateras att lärarna i grunden var positiva till estetiska lärprocesser och till att integrera estetiska ämnen i sin undervisning men det framkom att bristen på tid var det som stod i vägen mest. Orsaker som blev synliga som också hindrade var avsaknad av material, de estetiska ämnens låga status samt bristen på stöd från kollegor.