Traditionellt har studier inom historisk lingvistik gjorts på skrivna källor men numera finns det även inspelat material av bra kvalitet som är tillräckligt gammal för att visa olikheter från dagens språk. Den här uppsatsen presenterar en fonetisk och fonematisk analys av en variant av ladinska, cazet, gjord utifrån inspelningar från 60-talet som sedan jämfördes med nutida ljudmaterial. Syftet var att se om språket hade genomgått ljudförändringar vilket visade sig vara fallet. Några av dessa var syntagmatiska det vill säga utan konsekvenser för det fonologiska systemet medan andra var paradigmatiska och påverkade det fonologiska systemet och även morfologin. I vissa fall visade den allofoniska variationen i 60-talets språk spår av äldre ljudförändringar och i andra fall förutsåg den utvecklingar som inträffade senare. Några ljudförändringar kunde tolkas som naturliga i och med att de är kända för att inträffa medan andra verkar ha orsakats av italienskans inflytande. Den här uppsasten vill tillägga en pusselbit i beskrivningen av ljudförändringar inom romanska språken samt visa hur ljudmaterial kan utnyttjas för att göra diakroniska studier i verklig tid.