För att varje elev ska utveckla en god läsförmåga krävs det att läraren känner sina elever och vet vilken nivå de befinner sig på i sin läsutveckling. Forskare, som Schmidt (2013), Frost (2009), Alatalo (2011) och Sanden (2013), förklarar att för att utveckla sin läsförmåga måste eleverna få möta texter som ligger inom den proximala utvecklingszonen, vilket innebär att de varken är för lätta eller för svåra för den enskilde individen. Alla elever måste därför mötas på den nivå de befinner sig, vilket innebär att läsundervisningen inte kan generaliseras utan måste individualiseras. Alla elever befinner sig på olika läsnivåer men motiveras också av olika texter. De texter som eleverna får möta i undervisningen måste därför anpassas både vad gäller svårighetsgrad samt innehåll så att de passar elevernas intressen. Ett sätt att individanpassa undervisningen är att individualisera läsundervisningen och läsläxan.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur verksamma lärare arbetar med individuella läsläxor. Genom en fenomenografisk analys av intervjuer ämnar vi undersöka vilken uppfattning lärare, som arbetar i årskurs 1-3, har om individanpassade läsläxor.

Vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare i de lägre åldrarna. Lärarna är valda utefter ett kriteriebaserat urval, utifrån kriteriet att de skulle använda sig av individuella läsläxor i lågstadiet. Kriteriet valdes utifrån vårt syfte. Vi har använt oss av en fenomenografisk metodansats för att analysera de intervjuer vi genomfört.

Resultatet av studien visar att lärarna ser stora fördelar med att arbeta med individuella läsläxor. Även några svårigheter kunde identifieras men dessa övervägdes av fördelarna.