Den som är sakägare i en förrättning eller process har rätt att föra sin talan. Det vill säga rättatt inkomma med yrkanden, överklaga beslut och i vissa fall rätt till ersättning. Vidlantmäteriförrättningar, enligt bland annat ledningsrättslagen, avgör förrättningslantmätarenvilka som är sakägare och får föra sin talan i förrättningen.Ledningsrätt gör det möjligt för en ledningshavare att dra fram och ha sina allmännyttigaledningar i annans mark. Lantmäterimyndigheten prövar frågan vid en ledningsrättsförrättningenligt bestämmelser i ledningsrättslagen (fortsätt LL) och i ett antal frågor blir dessutomfastighetsbildningslagen (fortsatt FBL) tillämplig.Vilka som ska vara sakägare vid en ledningsrättsförrättning behandlas i LL 18 § jämte FBL 4kap. 11 §. Bestämmelsen i FBL stadgar att förrättningslantmätaren ska utreda vilka som ärsakägare i förrättningen. Bestämmelsen i LL stadgar att rättighetshavare, med rätt till fastighetsom kommer att belastas av ledningsrätt, ska vara sakägare om deras rätt berörs. De syfte ochfrågeställningar som formulerats i arbetet går ut på att undersöka hur man avgör om någonsrätt berörs – och hur omfattande förrättningslantmätarens utredningsplikt är. Ett perspektiv avrättsekonomi har också adderats till undersökningen.Med utgångspunkt i syfte och frågeställningar har metoden utformats. För att undersöka hurlagstiftaren avsåg att sakägarbegreppet skulle tolkas och hanteras har förarbeten undersökts.Så även de vägledande rättsfall som finns. För att se hur begreppet tillämpas i praktiken har 40genomförda ledningsrättsförrättningar undersökts. Vidare har förrättningslantmätare ochtekniska råd intervjuats.Resultatet från undersökta förrättningsakterna visar att hanteringen av sakägarbegreppet ärmycket varierande. I vissa förrättningar är alla rättighetshavare, vars rättighet korsas sakägare.I andra är ingen av dessa sakägare. I intervjuerna förstärks bilden av att begreppet tolkas olika 

och är svårt att tolka. Det finns också en varierande syn på hur strikt tolkningen ska göras ochhur omfattande utredningsplikten är.Förarbetena ger inte mycket svar i frågan om hur begreppet ska tolkas. Däremot finns ett antalrättsfall som vägledning. I rättsfall där ledningsrätten kommer att gå in på upplåtet utrymmeför en ledning (upplåten med avtalsservitut eller ledningsrätt), har domstolen ansett atträttighetshavarna ska anses vara berörda.Utifrån ett perspektiv av rättssäkerhet kan sägas att det ska vara förutsebart hur lagen kommeratt tolkas. I dessa fall skiljer sig tillämpningen åt för mycket för att vara förutsebar, något somtyder på att lagrummets utformning inte är tillräckligt tydligt för att uppfylla ett rättssäkertförfarande.Ett förtydligande eller en omformulering behövs – både ifråga om hur mycket som ska utredasoch ifråga om tolkningen av begreppet berörs.

Interested parties in a cadastral procedure or process holds the right to take legal actions. Incadastral procedures such as utility easement procedures, it is the cadastral surveyor decidingon who should be considered an interested party.Utility easement is a way for a proprietor of utility easement to ensure its right to have publicutilities in someone else’s land. In Sweden it is the cadastral authority determining if utilityeasement can be formed in a utility order according to the Utility Easement Act.The legal framework in deciding which ones should be considered as interested parties in autility easement procedure are to be found in the Utility Easement Act and the PropertyFormation Act. According to these the cadastral surveyor is responsible for investigating whoshould be interested parties in the procedure. It also says that a right-holder, with the right tospace on a property that will be claimed by the utility easement should be an interested party ifhis right is concerned.To examine how the legislator intended the law to be interpreted, the legislative history hasbeen investigated. Also, cases from court regarding this specific question has been studied forguidance in the interpretation. To investigate how cadastral surveyors’ apply the concept inutility easement procedures a study of cadastral documents has been done. In addition to thisseveral cadastral surveyors and technical judges have been interviewed to convey their viewand approach to the concept.The result shows that who is considered an interested party in the utility easement proceduresis handled differently between different cadastral procedures. The interviews reinforce thepicture of a concept that is difficult to interpret and therefore has a varying interpretation.The legislative history does not describe how to interpret the concept of interested parties. Butaccording to the cases, the court seem to have a quite low threshold for when a right-holdershould be considered as an interested party. The differences in how the concept of interested 

parties according to the Utility Easement Act are interpreted indicates an inadequatelegislation.The formation of the concept of interested parties is vague which opens for a lot of differentinterpretations. A clarification is well needed, and a reformulation would be even better –both in the interpretation of the concept interested parties and the cadastral surveyors’ duty toinvestigate.