Studiens syfte var att genom intervjuer med låg- och mellanstadielärare, undersöka hur de uppfattar fenomenet läsförståelse och hur de arbetar i sin undervisning för att främja elevers läsförståelse i alla ämnen.

Studien är kvalitativ med en fenomenografisk metodansats. Det empiriska materialet, sju intervjuer, har analyserats fenomenografiskt utifrån ett sociokulturellt perspektiv.

Mot bakgrund av tidigare forskning tycks resultaten från denna studie överensstämma. Till exempel framgick det i studien att lärare uppfattar fenomenet läsförståelse som något för undervisningen grundläggande och nyckeln till alla kunskaper. Dessutom ansåg de att läsförståelse är en demokratisk rättighet och att god läsförståelse är avgörande för att eleverna i framtiden ska kunna verka i samhället på lika villkor. Det framgick även att lärarna arbetar med läsförståelse i alla ämnen. Vi såg att lärarna till största delen värdesätter de gemensamma samtalen i klassrummet för att främja läsförståelse. Textsamtal i kombination med stöttning där läraren använder sig själv som modell ansågs av lärarna vara betydelsefullt för eleverna. En del i samtalet, enligt lärarna, handlar om att förklara ord och begrepp. Det visade sig att lärare i första hand bedömer elever formativt men att de flesta kompletterar bedömningen med olika diagnostiska läs- och skrivprov.