Bakgrund: Andelen äldre ökar och allt fler lever till mycket hög ålder. Med stigande ålder ökar risken för problem relaterat till mat och måltider och ensamboende äldre har ökad risk att drabbas av undernäring. Att äta tillsammans med andra kan öka matintaget och bidra till social gemenskap hos äldre.  

Syfte: Syftet var att beskriva upplägget av Projekt Måltidsvän samt vilken betydelse äldre deltagare i projektet tillskriver social interaktion under måltiden.

Metod: I Projekt Måltidsvän kan äldre som är 67 år eller äldre få sällskap under måltiden av en frivillig måltidsvän. Frivilligsamordnaren intervjuades för att belysa perspektivet från en övergripande nivå. Tre äldre mottagare intervjuades om deras upplevelser av social interaktion och måltidens betydelse och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Det framkom i intervjun med frivilligsamordnaren att Projekt Måltidsvän har varit populärt att söka till som frivillig och utmaningen har varit att finna äldre deltagare som vill medverka i projektet. Analysen av intervjuerna med de äldre deltagarna genererade fem kategorier där det framkom att respondenterna till en början kunde känna sig både ambivalenta och nyfikna inför deltagandet i projektet. Social interaktion var viktigt och en lyckad matchning var en förutsättning för att relation skulle utvecklas till en vänskap. En trivsam måltidsmiljö och att äta i gemenskap med andra var en viktig förutsättning för en trivsam måltid. Måltidsvännen kunde också utgöra ett stöd under måltiden.

Slutsats: Deltagarna i Projekt Måltidsvän har varit nöjda med projektet och den sociala gemenskap som uppstått under måltiden, vilket innebär att denna typ av insats kan användas i kommuner för att främja ett friskt åldrande.

Background: The proportion of elderly is increasing and more people are living to a very high age. With higher age, the risk of problems related to food and meals increases, and elderly people living alone are at risk of suffering from malnutrition. Eating together with others can increase food intake and contribute to the social companionship for the elderly.

Objective: The purpose was to describe the structure of Project Meal Friend and what significance older participants in the project give to social interaction during the meal.

Method: In Project Meal Friend, a volunteer meal friend can join elderly people who are 67 or older during the meal. The volunteer coordinator was interviewed to highlight the perspective from an organizational level. Three elderly recipients were interviewed about their experiences of social interaction and the importance of the meal, which were analysed with qualitative content analysis.

Results: The interview with the volunteer coordinator showed that the Project Meal Friend has been popular to apply for as a volunteer and the challenge has been to find older participants to the project. The analysis of the interviews with the elderly participants generated five categories where it emerged that the respondents could initially feel both ambivalent and curious about the participation in the project. Social interactions were important and a successful match was a prerequisite for the relationship to develop into a friendship. An enjoyable meal environment and eating in companionship with others was an important prerequisite for a pleasant meal. The Meal Friend could also provide support during the meal.

Conclusion: The participants in Project Meal Friend have been satisfied with the project and the social companionship that emerged during the meal, which means that this type of projects can be used in municipalities to promote healthy aging.