I samband med den statliga donationsutredningen förväntades en lagreform som skulle öka donationsfrekvensen. En sådan reform uteblev dock och det finns anledning att ifrågasätta varför det blev på det sättet. Arbetets syfte har varit att ta reda på orsaken till den uteblivna lagreformen i donationsfrågor efter donationsutredningens slut, samt att uppmärksamma de ändringar som trots allt har införlivats. För att kunna besvara frågeställningarna har den rättsdogmatiska metoden använts, med rättskälleläran som grund, för att fastställa gällande rätt före och efter den statliga utredningen om organdonationer. Utredningen visar att efter att utredningsbetänkandet och de dithörande remissvaren hade analyserats kunde det konstateras att lagförslagen inte kunde införas på grund av oförenlighet med grundlagen. Vissa av donationsutredningens förslag har dock ändå införlivats och beslut om en ny förordning gällande donationsregistret har fattats.