Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala är Sveriges äldsta lärda sällskap, vår första vetenskapsakademi. Den har sitt ursprung i det Collegium Curiosorum som den framsynte bibliotekarien Erik Benzelius d.y. samlade 1710. Det var i en tid då teologin och humaniora ännu dominerade i lärdomsstaden. Men den vetenskapliga revolutionen drog fram genom Europa och på kontinenten hade vetenskapare börjat organisera sig i akademier. Inspiration hämtades därifrån.

Sällskapet korresponderar med Christopher Polhem kring den nya naturvetenskapen. De skickar ut den unge Emanuel Swedenborg för att bevaka den internationella forskningsfronten. Verksamheten utvecklas och man börjar ger ut landets första vetenskapstidskrift, Acta Literaria Sveciæ. Genom förarbete av Arvid Horn beslutar så Fredrik I 1728 om inrättandet av Kungl. Vetenskaps-Societeten. Under nära 20 år är det Anders Celsius som leder organisationen.

Societetens inledande stadgar utgjorde ett patriotiskt forskningsprogram. Att lyfta fram landets naturtillgångar och unika resurser var viktigt. Ett tecken på detta är att man använder nästan hela sin kassa för att finansiera Linnés lappländska resa 1732. 

Röster höjs dock för att frångå latinet till förmån för publicering på svenska, för att nå ut med nyttiga rön i samhället snarare än att söka internationell spridning. Dessutom föreslås att verksamheten ska flytta till Stockholm. I Hvad nytt och nyttigt beskriver Hans Ellegren händelser under 1700-talets första del, då vetenskapen började bedrivas på ett sätt som känns igen än idag. I arbetet kommer författaren i kontakt med kollegor från en annan tid, och lär känna deras personligheter och egenheter.