Uppsatsens syfte är att undersöka hur drömmen gestaltas i romanen Alice i Underlandet och Tim Burtons filmadaption från 2010. Tillvägagångssättet för att uppnå syftet är en intermedial analys kombinerat med teorier om drömmar i film samt Freuds teorier om drömmar i litteratur. Uppsatsens frågeställning är hur gränsen mellan dröm och verklighet är gestaltad, som besvaras genom en jämförelse mellan romanen och filmadaptionen. Genom en enskild analys av romanen och filmen, samt en jämförande analys av båda medierna har uppsatsens slutsats fastställts.

Slutsatsen är att filmens gestaltning av gränsen mellan dröm och verklighet består av en markerande passage mellan dröm och verklighet, medan romanen gestaltar gränsen mellan dröm och verklighet som en flytande övergång. Filmens passage till drömvärlden är gestaltad genom färgskalan som ändras från ljus till mörk när Alice ramlar ner genom kaninhålet som är en tydlig gräns mellan verklighet och dröm. Romanen gestaltar övergången till drömvärlden främst genom text där Alice funderande blir en övergång till drömmandet. Filmen möjliggör även tolkningen att Underlandet finns på riktigt och därmed inte är en dröm. Romanen tydliggör att Underlandet är en dröm genom dialogen som Alice har med sin syster när hon vaknar upp, då Alice vid uppvaknandet säger att hon har drömt så underligt.