Ett ökat bostadsbyggande för låg- och medelinkomsttagare kan främjas dels genom generella utbudsstimulerande åtgärder, som t.ex. regelförenklingar, dels genom åtgärder som är direkt riktade till hushåll med lägre inkomster. Riktade åtgärder används i många länder för att komplettera de generella utbudsstimulerande åtgärderna i de fall sådana åtgärder inte räcker för att täcka den politiskt definierade behovsbaserade bostadsbristen. Den här rapporten tar upp modeller för bostadsförsörjning som används i Danmark, Nederländerna, Tyskland och Österrike med fokus på 1) offentligt understött bostadsbyggande för låg- och medelinkomsttagare, 2) reform av det institutionella ramverket kring bostadsbyggandet exemplifierat av det seriella bostadsbyggandet, 3) kommunal bostadsbyggnadsstrategi och bostadsallianser i Berlin och Hamburg och 4) inkluderande bostadsbyggande. Avslutningsvis diskuteras hur de presenterade bostadspolitiska instrumenten relaterar till det svenska bostadssystemet.