Under de drygt två hundra år som förflutit sedan det moderna forskningsuniversitetet såg dagens ljus i dåtida Preussen har vetenskap bevisligen gjort världen bättre. Fyra k:n – kunskap, kreativitet, kritikoch kollegialitet – har utgjort nyckeln till denna exempellösa framgång. Akademins framsteg har dock inte vilat på den demokratisk-politiska logik som genomsyrar dagens samhälle, utan på en parallell och alldeles egen verklighet där ett fritt sökande upprätthållits genom att forskare drivits av sitt engagemang och sin nyfikenhet. När denna anda får råda inom vetenskapen blir det också bra för samhället i stort. Men i det projektsamhälle som alltmer tar form och där tiden, resultaten och utvärderingen är centrala, framstår akademins och vetenskapens sätt att fungera som provocerande. Liksom stora delar av den offentliga verksamheten lever i dag akademin under trycket av kortsiktig resultatleverans.Hur kunde det bli så, och vad gör vi åt det?

Denna problematik är temat för Det hotade universitetet, som är redigerad och författad av engagerade forskare, tidigare universitetsrektorer och ämbetsmän som är förskräckta över en utveckling där djup kunskap, vildsint kreativitet, kritiska samtal och kollegialt ansvar kastas på sophögen. Denna utveckling kan inte, och får inte, fortsätta. Då rycker vi undan mattan för mänskliga framsteg och ett civiliserat samhälle. Det är hög tid att försvara de värden som akademin har stått för sedan lång tid tillbaka – inte för att de är traditionella, utan för att de är det modernaste vi har.