Huvudsyftet med denna artikel är att studera den svenska Pingströrelsens ledningsstruktur, hur den har varit konstruerad och hur den har förändrats. Just under 1950-talet skedde en gradvis, men omvälvande kursändring i ledningsstrukturen. Detta decennium används därför här som ett prisma för att skildra och analysera denna maktstruktur över tid, från pingstväckelsens genombrott i början av 1900-talet och fram till våra dagar. På basis av det material vi har tillgängligt i dag, föreslås i artikeln att Pingströrelsens organisationsstruktur under dess första hundra år kan indelas i fyra ganska särpräglade faser: a) “Förstadiet” eller “Den överkonfessionella fasen” (1906–1918); b) “Filadelfia som Pingströrelsens kommandobrygga” (1919–1958); c) “De gemensamma företagen” (1959–1991) och: d) “Pingst FFS-fasen” (från 1991). Artikeln skildrar dessa fasers olika karaktär och analyserar bakomliggande strukturer och strategier.