Introduction: Antidepressants are mainly used to treat depression and anxiety disorders. Treatment should be regularly evaluated and monitored for effect and adverse effects. There has been an increase in prescribing antidepressants during the last decades. Questions have been raised about whether these drugs are prescribed and monitored adequately in elderly. Aim: To gather documentation of diagnosing of depression, prescribing of antidepressants and follow-up of treatment (including adverse effects and hyponatremia) in elderly, in order to get an updated picture of how elderly are treated. Methods: Data was collected by reviewing medical records of patients admitted to Uppsala University Hospital. Patients over 65 years and prescribed SSRI, SNRI, mirtazapine or mianserin were included. Basic characteristics of treated and untreated patients were compared and a thorough survey of treated patients were done. Results: Of 925 screened patients, 178 (19%) were prescribed antidepressants and of these, 153 met inclusion criteria. The most common treatment was citalopram (37%) or mirtazapine (33%), or this combination (13%). Patients prescribed antidepressants were more likely to be women, using multi-dose drug dispensing and prescribed more drugs. Average length of treatment was four years (range 1 month to 20 years). Only every second patient had a clear diagnosis. Some documented follow-up was found for 79% of treatments, of which the effect and adverse effects was evaluated in 75% and 28% of cases, respectively. Most patients had normal sodium levels. Non-pharmacological options, mainly meeting with a counselor, were given to 35% of patients. Conclusions: Many patients with no clear diagnosis or subsyndromal depression are treated with antidepressants and few are treated non-pharmacologically. Follow-ups are made, but documentation regarding evaluation of effect and adverse effects are sometimes lacking.

Introduktion: Antidepressiva läkemedel används främst vid behandling av depression och ångest. Behandlingen ska regelbundet följas upp och utvärderas, beträffande effekt och biverkningar. Det har skett en ökning i förskrivning av antidepressiva läkemedel de senaste årtiondena. Det har diskuterats hur dessa läkemedel förskrivs och följs upp hos äldre. Syfte: Att samla dokumentation om diagnostisering samt förskrivning och uppföljning av antidepressiva läkemedel till äldre, för att få en uppdaterad bild av dessa behandlingar. Metod: Då patienter skrevs in på Akademiska sjukhuset granskades deras läkemedelslista. De som använde antidepressiva läkemedel togs med i undersökningen. En jämförelse gjordes mellan patienter som använde respektive inte använde antidepressiva läkemedel, därefter gjordes en grundlig granskning för de som använde läkemedlen. Resultat: Av 925 patienter använde 178 (19 %) antidepressiva, varav 153 patienter slutligen togs med i undersökningen. De vanligaste läkemedlen var citalopram (37 %) och mirtazapin (33 %) eller en kombination av dessa (13 %). Patienter med antidepressiva läkemedel var oftare kvinnor, använde dosdispensering och hade totalt flera läkemedel. Medeltiden som läkemedlen hade använts var fyra år. Hälften av patienterna hade ingen tydlig diagnos som grund. Dokumenterad uppföljning var någon gång gjord i 79 % av behandlingarna, varav effekten hade diskuterats och läkaren hade frågat efter biverkningar i 75 % respektive 28 % av fallen. Terapi utan läkemedel hade erbjudits till 35 % av patienterna, vilket utgjordes främst av kontakt med kurator. Slutsats: Många patienter som inte fått någon tydlig diagnos eller enbart har lättare symtom på depression får antidepressiva läkemedel och få blir erbjudna terapi utan läkemedel. Behandlingarna följs upp i något skede, men dokumentation angående kontroll av effekt och biverkningar saknas ofta.