1952 inrättades fallskärmsjägarskolan i Karlsborg. Förbandet var tänkt att lösa jägaruppgifter långt bakom fiendens linjer. Uppsatsen behandlar hur förbandet fallskärmsjägarna förhöll sig till de grundläggande förmågorna, dels under potentiella operationer men även under utbildningen av soldater. Uppsatsen behandlar även huruvida och på vilket sätt fallskärmsjägarna förstärkte de grundläggande förmågorna hos försvaret som helhet.
Syftet med uppsatsen är att utifrån reglementen och anvisningar analysera de grundläggande förmågorna hos svenska fallskärmsjägarförband, både utbildningsmässigt och skarpt.
Genom doktrinen med de grundläggande förmågorna har reglementen och anvisningar analyserats kvalitativt.
Resultaten av uppsatsen visar att samtliga förmågor fanns representerade hos förbandet både under utbildning och under genomförande av företag. Förbandet förhåller sig till förmågorna på ett medvetet sätt som kan utläsas av utbildningen mot tänkta uppgifter.
Resultatet visar även att förbandet har möjlighet att främst genom sin förmåga till att ge underrättelse förstärka de grundläggande förmågorna hos Försvarsmakten som helhet.