Syftet med denna uppsats var att undersöka situationen för vuxna barn och deras upplevelser av att ge daglig omsorg till sina äldre hjälpbehövande föräldrar med invandrarbakgrund. Fokus för undersökningen var de vuxna barnens motiv för att bli anhörigvårdare och deras förklaringar till att föräldrarna inte utnyttjar hjälp från den offentliga äldreomsorgen, som hemtjänst eller äldreboende. Fem halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med vuxna barn som vårdar sina föräldrar genomfördes. De teoretiska utgångspunkterna som valdes för att förstå den informella omsorgens sociala verklighet på ett djupare plan, var symbolisk interaktionism med begrepp somI och Me, språkliga signifikanta symboler och signifikanta andra,utbytesteori och slutligen social exklusion kopplat till länkade problem. Resultat visar att de vuxna barnen som vårdar sina föräldrar ansåg att det var deras plikt att hjälpa en förälder som tidigare i livet tagit hand om dem. De beskrev relationen på ett positivt sätt, men omsorgsgivandet beskrevs som tungt och tidskrävande. Dessa uppgifter var ibland svåra att kombinera med förvärvsarbete för den som ger omsorg till sin förälder. Betydelsefulla faktorer för de vuxna barnens val att bli anhörigvårdare visade sig vara mellanmänskliga relationer, kultur och språk - språket både som ett praktiskt hinder och en del av kulturen. Slutsatser var att anledningar bakom att inte ta emot offentlig äldreomsorg var en kombination av de vuxna barnens önskan att bevara sin kultur och deras föräldrars hjälplöshet när de inte kunde uttrycka sina behov på sitt eget språk.

The main purpose of this study was to study and understand the situation of adult children and their experiences of providing daily care for their elderly parents in need who have an immigrant background. One of the aims was to describe and analyze the motives of adult children choosing to become caregivers, without recourses to the right of using the public elderly care in form of home care and/or elderly care homes. Qualitative semi-structured interviews were conducted with five adult children who cared for their parents. The theoretical frames of analysis were symbolic interactionism with the concepts “I” and “Me” and “significant others”, the theory of reciprocity and finally risk factors for social exclusion. The theoretical frames were used to give deeper insight and different perspectives of the social reality of informal caring. Important results found in our study are that adult children who care for their parents believe it is their duty to help the person who used to take care of them. They described the relationship to their care receiving parents in positive words, but their care duties were described also as heavy and time consuming. These duties were sometimes hard to combine with employment for the family caregiver. Important factors for the adult childrens’ choice to become caregivers were interpersonal relationships, culture and language - language as a practical obstacle but also as part of the culture. Conclusions that could be drawn were that reasons behind the refrain from receiving assistance from the public eldercare was a combination of the wish of the adult children to preserve their culture and their parents’ helplessness in not being able to make themselves and their needs understood in their own language.