Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vilka egenskaper och beskrivningar som ingår i konstruktionen av en missbrukande förälder i fyra nordiska filmer. De studerade filmerna är Trädgårdsgatan (2017), Mig äger ingen (2013), Submarino (2010) och Svinalängorna (2010). Syftet med studien är även att undersöka hur framställningen av familjemedlemmars reaktioner på missbruket i filmerna bidrar till konstruktionen av den missbrukande föräldern. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och använder narrativ metod. Två centrala teoretiska begrepp som används är normalitet och avvikelse för att analysera hur förälderns föräldraskap konstrueras som antingen normalt eller avvikande. Eftersom narrativ metod används analyseras filmerna som berättelser, mer specifikt berättelser om familjer. I studien har vi funnit att den missbrukande föräldern konstrueras genom önskvärda respektive avvikande egenskaper.

I analysen har vi utifrån nyckelscener och nyckelcitat synliggjort de fem mest utmärkande egenskaperna som föräldern tillskrivits genom filmernas berättelser. Dessa är att vara socialt utsatt, ansvarslös, kontrollös, medveten (kring det som avviker) och känslomässigt nära till sitt barn. Egenskaperna har sorterats efter fem teman och under dessa har vi analyserat varje tillskriven egenskap och hur de bidrar till konstruktionen av den missbrukande föräldern i de studerade filmerna. Sammantaget visar vår studie att det är en viss stereotypisk bild av en förälder som förmedlas, men även en komplex sådan. Vår förhoppning med studien är att skapa medvetenhet kring hur film kan framställa, producera och reproducera vissa stereotypa bilder eller föreställningar för ett fenomen, som i detta fall är ett föräldraskap i missbruk.