När den legendariska svenska reportern Barbro Alving, signaturen Bang, 1951 åker på reportageresa till det svenska Norrland gör hon sig till talesperson för myndigheternas framväxande välfärdsprojekt. Detta innebär att norrlänningar ska uppfostras till bättre hygien, bättre matvanor och bättre läsvanor. Den här artikeln gör generaliserande värderingar synliga när narratologisk och medieretorisk analys samt stilanalys belyser ett samspel mellan berättarperspektiv och berättarröst i Bangs åtta reportage från Norrland. Analysen visar hur valet av källor återspeglar ett klassamhälle där högre samhällsföreträdare, tillsammans med den berättande reportern, får stå för artikelseriens problemformuleringar samtidigt som framför allt fattiga kvinnors livssituation skildras med medkänsla men sällan någon djupare inlevelse. Med en närmast filantropisk blick görs norrlänningar till föremål för ”folkhemmets” välfärdsförbättrande insatser, samtidigt som de själva inte inkluderas i det ”vi” där reportern och hennes Stockholmsläsare ingår.