I denna studie undersöks unga vuxnas relation till naturen genom fokus på tre aspekter av ämnet som är allemansrätt, friluftsliv och miljömedvetenhet. Ett forskningsgap finns gällande unga vuxnas perspektiv på allemansrätten och därför undersöks mer specifikt upplevelserna av allemansrätten hos unga vuxna i Stockholm och vad upplevelserna grundar sig på. Studien utreder även om det finns koppling mellan allemansrätt, friluftsliv och miljömedvetenhet hos unga vuxna i Stockholm. Det teoretiska tema som uppsatsen utgår ifrån är människa – miljö med förekommande teoretiska begrepp som rekreation, landskap och rekreationslandskap samt det sociologiska begreppet habitus. Studien baseras på blandade metoder av en enkät och kompletterande kvalitativa intervjuer med unga vuxna boende i Stockholm. Tidigare forskning bestående av artiklar och rapporter om allemansrätten relateras till resultatet som visar på både likheter och skillnader. Utfallet av undersökningen indikerar att få unga vuxna i Stockholm vet vad allemansrätten innebär konkret men trots det ser de fördelar med rättigheten och tycker den är viktig att bevara. Resultatet antyder även att upplevelserna av allemansrätten har sitt ursprung i skolan och individernas habitus samt att det finns både allmänna och mer specifika kopplingar mellan allemansrätt, friluftsliv och miljömedvetenhet. Studien indikerar slutligen att allemansrätten har en framtid enligt unga vuxna stockholmare.