När Alliansregeringen tog över regeringsmakten 2006 initierade den vad som har beskrivits som den största biståndspolitiska reformen någonsin. Reformen kom att kallas resultatagendan och innebar att biståndets resultat skulle placeras i centrum för svensk bistånds verksamhet. Tämligen snart uppstod det emeller tid konflikter mellan den politiska ledningen och förvaltningen, där förtroendet mellan de båda sjönk betänkligt.
I Sverige är det ovanligt att relationerna mellan en politisk ledning och dess underordnade förvaltning utvecklas på det sätt som det gjorde. Vad var det egentligen den politiska ledningen gjorde som föranledde de förändrade relationerna? Och vilka blev kon sekvenserna? Om dessa frågor handlar denna bok.
Boken är avsedd att användas inom universitet och högskolor, särskilt i kurser som diskuterar hur politiker i moderna demokratier styr, och kan styra, förvaltningen.
I samarbete med Bengt Jacobsson, Janet Vähämäki