Att fler ska välja cykeln som huvudsakligt vardagstransportmedel är en stor transportpolitisk utmaning. I den mediala rapporteringen om trafiken i storstäderna har det dock under senare år talats om hot, våld och aggressivitet mellan bilister och cyklister. Samtidigt som undersökningar visar att upplevd osäkerhet minskar andelen cyklister så har transportforskningen sällan intresserat sig för hot och våld i trafiken. Fokus har i transportsammanhang snarare riktats mot säkerhet och att undvika olyckor, skador och dödsfall orsakade av kollisioner mellan människor och fordon. Mot bakgrund av den numera utbredda ambitionen att öka cyklingen och minska bilismen är det relevant att ställa frågor om cyklisters situation i bilsamhället och hur kränkningar av cyklisters säkerhet kan förstås.

Med utgångspunkt i medie- och policymaterial, intervjuer med cyklister samt cyklisters diskussioner i nätbaserade cykelgemenskaper presenteras här resultat av en studie om cyklisters riskförhandlingar och upplevelser av kränkningar, hot och våld i trafiken ur ett könsperspektiv. Våld i trafiken diskuterats dels i termer av latenta hot mot cyklisters säkerhet (upplevd osynlighet i trafiken, tutningar och hat riktat mot cyklister), dels som kränkningar riktade specifikt mot cyklister som trafikantkategori (täta omkörningar, riskfyllda maktdemonstrationer och prejningar). Trots skillnader inom cyklistkategorin – vilken kan diversifieras utifrån många fler intersektioner än kön – så framstår dock våld i trafiken som en viktig fråga i det fortsatta arbetet för jämställda och hållbara transporter.