Denna studie undersöker hur svenska nyhetsmedier rekontextualiserar kunskapsläget om konstgräsets miljöpåverkan och hur de skapar expertis om detta. Syftet med detta är att utveckla förståelsen för mediernas roll som förmedlare och skapare av expertkunskap om miljöfrågor och miljörisker. Material från nio svenska nyhetsmedier studeras kvalitativt genom kritisk diskursanalys. Resultaten visar att en central utgångspunkt för medierna är att konstruera konstgräs som en miljörisk, speciellt gällande risken för spridning av mikroplaster i vattenmiljöer. Emellanåt främjas en alarmistisk diskurs om konstgräsets miljöpåverkan. Viktigt för konstruktionen av denna risk och för att förmedla expertkunskap i fråga är en rapport om källor till mikroplast där konstgräs rankas som den näst största mikroplastkällan. Medierna uppvisar svårigheter i att problematisera denna källa, vilket bland annat leder till att mediediskursen emellanåt slår fast konstgräsets negativa effekter på miljön, men också till konstruktioner av ovisshet. En viktig strategi, både för att konstruera konstgräs som miljörisk och för att säga emot en sådan diskurs, är att knyta argument till en vetenskaplig diskurs. Studien visar också att medierna har svårt att hantera kunskapsosäkerhet, vilken emellanåt blir en drivkraft i befästandet av konstgräset som miljörisk. Studien avslutas med en diskussion om hur journalistiska villkor och rådande tankemönster om miljön bidrar till att främja riskdiskurser framför ett helhetsperspektiv på miljön.

This study examines hos Swedish news media recontextualize knowledge about the effects of artificial turfs on the environment, and how they create expert voices about this. The purpose with this endeavor is to deepen the understanding about how the news media negotiate and create expert knowledge about environmental questions and environmental risks. Items from nine Swedish news media are analyzed using critical discourse analysis. The results show that the construction of artificial turfs as an environmental risk is central in the reporting, especially the risk of spreading microplastics in the water. At times, constructions of this kind take the form of alarmism. At the heart of the construction of risk, and central for constructing expert knowledge on the matter, is a report ordered by a government agency, which names artificial turfs as the second biggest source of microplastics. The media show difficulties in problematizing this report, which at times leads to the determination of the negative environmental effects of artificial turfs, but also to constructions of uncertainty. Moreover, the strategy of scientification is important for both constructing artificial turfs as an environmental risk and to offsetting such discourses. The media also show difficulties in handling scientific uncertainty, which sometimes is used to underscore the environmental risk in question. The study concludes with a discussion about how the conditions of journalism and dominating worldviews serve to highlight risk discourses and push back holistic perspectives on the environment.