This thesis analyses the principle of the best interests of the child and the right to private and family life in relation to the societal interest of controlling immigration. The aim of the thesis is to contribute to ensuring more predictable and transparent legislation and decision-making.

States, generally, have the right to control immigration. At the same time, a child’s right to family and private life is a human right – regulated, for example, by the UN Convention of the Rights of the Child, the European Convention on Human Rights and the EU Charter of Fundamental Rights. This means that states can only restrict these rights when such interference is justified. In migration cases concerning private and family life, an assessment therefore must be made as to whether a decision to refuse residence is proportional. When a child is affected by such a decision, the child's best interests must be carefully assessed and taken into consideration. 

This thesis examines what is legally required of a correct decision in migration cases concerning a child’s right to private and family life. Particular attention is given to those requirements imposed on lawmakers and legal actors by the public law principles of legality, objectivity and proportionality, as well as the duty to give reasoned decisions. This thesis charts the development and foundations of Swedish migration law including those requirements arising from EU and public international law. The focus thereafter is more specifically on the assessments made balancing the interests of children's rights and immigration control.

Whether a restriction of the right to private and family life is proportionate is determined by the specific circumstances in the individual case. However, the research conducted demonstrates that there is a lack of guidance concerning which circumstances Swedish legal actors can and should consider, as well as the weight that should be attributed to the considered circumstances. The interest of immigration control is particularly ambiguous. The thesis identifies four types of circumstances that the Swedish lawmaker appears to suggest legal actors consider within this interest; (a) public order and security, (b) maintenance and enforcement of immigration control, (c) national economic well-being (including number of migrants), and (d) protection of the rights and freedoms of others.

Lack of clear guidance is problematic, particularly in light of the principles of legality, objectivity and proportionality, as the outcomes of cases depend on what individual legal actors choose to consider. Vague guidance on what constitutes relevant circumstances may also contribute to the problem of poorly formulated decisions as identified in previous research. In order to increase the probability of legal actors rendering more correct decisions – on the basis of applicable law – a five-step model is presented: (1) identifying private and/or family life (2) identifying the child's best interests (3) identifying the underlying motivations linked to the interest of immigration control (4) listing the arguments for and against granting residence in Sweden and (5) determining which interests should prevail.

The thesis concludes with a number of recommendations aimed mainly at lawmakers that could contribute to strengthening children's rights and increasing adherence to the rule of law in migration cases concerning children's right to private and family life.

I avhandlingen analyseras hur principen om barnets bästa och barns rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv förhåller sig till samhällets intresse av reglerad invandring. Syftet är att bidra till en mer förutsebar och transparent lagstiftning och rättstillämpning.

Stater anses som utgångspunkt ha en rätt att reglera invandring. Samtidigt är barns rätt att få sitt privat- och familjeliv respekterat en mänsklig rättighet – reglerad i bl.a. barnkonventionen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga – vilket innebär att staten enbart kan göra motiverade och väl avvägda begränsningar. I migrationsärenden som rör privat- och familjeliv måste därför en bedömning göras av om det är proportionerligt att neka vistelse eller inte. Om ett barn berörs av beslutet måste barnets bästa noga utredas och beaktas. Principen om barnets bästa innebär inte att det beslut som bäst motsvarar barnets bästa måste fattas, andra intressen, som exempelvis intresset av reglerad invandring, kan ges företräde – om beslutet föregås av en korrekt bedömning.

I avhandlingen undersöks vad som krävs för att fatta ett korrekt migrationsrättsligt beslut när barnets bästa och rätten till respekt för privat- och familjeliv aktualiseras. Särskild vikt läggs vid de krav som ställs på lagstiftare och rättstillämpare genom de offentligrättsliga principerna om legalitet, objektivitet och proportionalitet samt skyldigheten att motivera beslut och domar. Avhandlingen kartlägger migrationsrättens utveckling och grunder med särskilt fokus på de krav som uppkommer genom de EU-rättsliga och folkrättsliga åtaganden Sverige är bundet av. Avhandlingen fokuserar därefter mer specifikt på intresseavvägningen mellan barns rättigheter och intresset av reglerad invandring.

Avgörande för om en inskränkning av rätten till respekt för privat- och familjeliv är proportionerlig är de specifika omständigheter som aktualiseras i ärendet. I avhandlingen visas att det saknas tydlig ledning i vilka omständigheter den svenska rättstillämparen kan och bör beakta och hur tungt olika omständigheter ska väga. Särskilt otydligt är intresset av reglerad invandring. Avhandlingen identifierar dock fyra typer av skäl som lagstiftaren verkar mena att rättstillämparen kan beakta, nämligen skäl kopplade till a) allmän ordning och säkerhet, b) upprätthållande av den reglerade invandringen, c) statens resurser och antalet migranter samt d) andras fri och rättigheter.

Att tydlig ledning saknas är ett problem utifrån såväl legalitets-, objektivitets- och proportionalitetsprincipen, bl.a. då utfallet i ett ärende blir beroende av vad den enskilde rättstillämparen väljer att beakta. Otydlig vägledning om vad som utgör relevanta omständigheter kan dessutom bidra till det problem med bristfälligt formulerade beslut som konstaterats i tidigare forskning. I syfte att förbättra möjligheterna för rättstillämpare att – utifrån gällande rätt – fatta korrekta beslut presenteras en femstegsmodell: 1) identifiera privat- och/eller familjeliv 2) identifiera barnets bästa 3) identifiera skäl kopplade till intresset av reglerad invandring 4) sortera vad som talar för respektive emot att tillåta vistelse i Sverige 5) avgör vilket/vilka intressen som väger tyngst i ärendet.

Avhandlingen avslutas med ett antal rekommendationer, framförallt till lagstiftaren, som skulle kunna bidra till stärkt genomslag för barns rättigheter och ökad rättssäkerhet i ärenden som rör barns rätt till privat- och familjeliv.