Syftet med denna studie var att beskriva och analysera, utifrån ett lärarperspektiv, vilka generella likheter och skillnader i risk- och skyddsfaktorer som elever med beteendeproblematik eller hörselnedsättning kan möta i gymnasieskolan. Tolv specialpedagoger och speciallärare intervjuades. Teoretiska referensramar till arbetet var salutogent perspektiv, med Aaron Antonovskys begrepp KASAM (känsla av sammanhang) som utgångspunkt, samt Urie Bronfenbrenners nivåindelade utvecklingsekologi. Resultatet vad gäller likheter mellan beteendesproblematik och hörselnedsättning visar att informanterna övervägande lyfte olika exempel på riskfaktorer i verksamheten och att man kopplade problematik till individ och miljö. Skillnader som framkom vad gäller riskfaktorer var detaljer kopplade till beteendeproblematik respektive hörselnedsättning mer specifikt, exempelvis att hörtekniken inte alltid fungerar. Likheter vad gäller skyddsfaktorer kunde kopplas till olika stödjande funktioner, exempelvis anpassningar i skolmiljön. Skillnaderna vad gäller skyddsfaktorer återfanns på detaljnivå, exempelvis kan elever med hörselnedsättning behöva kunna läppläsning. Det väsentliga som framkom vid undersökningen var: informanternas fokus på risker, att beteendeproblematik och hörselnedsättning kan höra ihop, att skolmiljön behöver förbättras samt ett behov av fortbildning hos skolpersonalen vad gäller relations- och kommunikationskompetens.