Denna avhandling undersöker tre statligt finansierade kampanjer mot human papillomvirus (HPV) i Sverige. Författaren visar att kampanjerna innehåller och artikulerar olika former av omsorg som inte är begränsade till att endast uppmana människor att ”ta hand om sig själva” eller ”bry sig om andra”. Istället studeras omsorg som något mångfasetterat och kontextuellt, och som något som innefattar såväl mänskliga som icke-mänskliga komponenter. I studien fokuserar författaren på hur aktörer möjliggör och problematiserar olika former av omsorg. Dessa aktörer inkluderar yrkesverksamma inom landsting som försöker kommunicera omsorg till tjejer och deras anhöriga, men också olika materiella ting, såsom en ”HPV-app”, en Facebook-kampanjsida och en vaccinationshusvagn.

Kampanjmedia, intervjuer och textbaserade cancerberättelser analyseras med hjälp av teoretiska perspektiv från fältet feministiska teknik- och vetenskapsstudier (STS). Studien är situerad till forskning kring omsorgspolitik inom teknik och vetenskap, och bidrar till diskussioner om tidsmässiga dimensioner av omsorg. I kampanjmaterialet som studeras dominerar ett fokus på omsorg som något som skall göras nu för att möjliggöra en hälsosam och lycklig framtid. Genom att använda sig av ett ”etiskt-politiskt” ställningstagande, och en analytisk ansats, där fokus ligger på att synliggöra marginella, frånvarande och alternativa omsorgsformer problematiserar författaren  sådana ”snabba” framtidsorienterade omsorgsvisioner enligt vilka omsorg ses som något som skall göras omedelbart i preventivt syfte. Detta görs genom ett synliggörande av ”långsammare” och sammanflätade ”omsorgstemporaliteter” som öppnar upp för osäkerheter, tveksamheter, obestämdheter samt för olika känslouttryck, och som möjliggör mer omsorgsfulla praktiker.

This dissertation examines three state-funded human papillomavirus (HPV) campaigns in Sweden. The author shows that they include and articulate a range of different forms of care that are not limited to just asking people to “take care of themselves” or “care for others”. Care is instead approached as a multilayered, contextual and contingent phenomenon, and as made by a heterogeneity of human and nonhuman components. The study shows how care is articulated by human actors such as county council professionals who try to communicate care to girls and their relatives, and by material devices like an “HPV app”, a Facebook campaign site and a vaccination trailer which enable, distribute and trouble different forms of care.

Campaign devices and campaign media, interviews, and textual cancer narratives are analyzed using a feminist science and technology studies (STS) approach. The study is situated within feminist STS discussions on the politics of care in technoscience, and contributes to discussions on temporal dimensions of care. In the campaign material the study examines, there is a dominant focus on care as something that needs to be done now to enable a healthy and happy future. By working with an ethico-political and analytical standpoint that is focused on making present neglected, marginal, absent and alternative matters of care, the author disrupts and troubles such future-oriented visions of care as an “anticipatory immediacy” through a focus on other temporalities of care. These include slower, messier and folded temporalities which open up for uncertainties, hesitations, indeterminacies, a range of feelings, and for more caring articulations of what care is.