Surahammar och Timrå är två mindre orter i mellersta respektive norra Sverige som förenas i ett framgångsrikt industriellt förflutet. Båda har även, i likhet med många andra orter som präglats av en industriell produktion, drabbats av den senare tidens förändrade villkor för industrin. För Surahammars och Timrås del innebär det att ett beroende av industrin succesivt kommit att ersättas med ett beroende av nyinflyttning från i första hand de intilliggande städernas befolkning. Invånare som har ett förflutet från tiden då industrin dominerade i samhället samsas numera om den lokala ytan med dem som har flyttat in under senare tid. Den här etnologiska studien handlar om hur människor skapar sig en plats i två mindre industrisamhällen som genomgår omvandling. Vilka betydelser tilldelar man platsen man bor och verkar på, och hur hävdar man sin lokala existens inför sig själv och gentemot andra?