Strängnäs är en småstad inte helt lik vad som helst, man kan fortfarande se hur de historiska lagren påverkat och än idag påverkar stadens bebyggelse. Hur Domkyrkan, stadens allra tydligaste urbana artefakt bidragit till en våg av byggnader i det kanske självklara materialet tegel, men även i det minst lika vackra ”fattigmansteglet”, falu rödfärg. Det torg där stadshallen placerats består av bägge, dels har vi den strikta huvudgatan med nationalromantiska samt klassicistiska inslag, sedan det mer bråkiga villaområdet norr om, där slamfärger dominerar fasaderna.

För mig har projektet gått och blivit väldigt personligt, jag är själv uppvuxen i en mälarstad med historiska anor och förstår vikten av att som invånare kunna identifiera sig med staden och dess stadsväv. Mitt huvudfokus har därför varit att representera samt inkorporera de materiella samt typologiska kvalitéer jag menar att staden samt den mer specifika platsen tillgodoser.

Av just denna anleding menar inte mitt projekt att sticka ut, hamnen fungerar redan idag som en port in till staden, där dess silhuetten täcks av den medeltida domkyrkan. Jag har istället med hjälp av materialitet samt proportionsanpassning haft en vilja att smälta in i det redan existerande kvarteret utan att inskränka eller ta fokus från dess redan existerande arkitektoniska kvalitéer.