Denna kvalitativa studie syftade till att undersöka upplevelserna av att ha vuxit upp med en förälder som har bipolär sjukdom, med hjälp av intervjuer från sex deltagare. Med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv har resultatet från intervjuerna analyserats tillsammans med begreppen ”risk- och skyddsfaktorer”. Det som framkom genom resultat och analys var att tiden som barn tillsammans med en förälder som har bipolär sjukdom präglades av ambivalenta känslor och instabilitet, samtidigt som det fanns trygghet i form av annan vårdnadshavare. Sällan eller aldrig fanns det stöd utöver den andra föräldern och inga insatser från samhället erbjöds dessa barn varken under tidig barndom eller tonår. Alla som deltog i studien uttryckte dock att de hade behövt fångas upp på ett eller annat sätt och att de som vuxna önskade att de fått någon typ av samtalsstöd för att kunna förstå och bearbeta sin förälders sjukdom, då detta påverkade deras barndom kraftigt. Upplevelserna var även att barndomen hade påverkat intervjupersonernas vuxenliv på olika sätt och ofta i negativ riktning. Under intervjuerna uttryckte dock intervjupersonerna att de i dagsläget befann sig på en plats i livet som kändes bra för dem, och att en del dessutom kände sig stärkta av sin barndom.

This qualitative study aimed to examine the experiences of what it is like to have grown up with a parent who has bipolar disorder, with help from interviews of six people. Together with Bronfenbrenners ecological systems theory the results have been analysed with the concept “risk- and protective factors”. What came out of the result and analysis was that being a child of a parent with bipolar disorder was featured by ambivalent emotions and instability, at the same time as there was safety in the shape of another guardian. Rarely or never were there any support beyond the other parent and no help from society was offered these children during either their childhood or youth. Everyone who participated in the study expressed that they felt the need to have been seen somehow and that as adults they wished that they had gotten some sort of counselling to be able to understand and process their parent´s disorder, since this affected their childhood vigorously. The experiences were also that the childhood had affected the participants adulthood in different ways and often in a negative direction. During the interviews though, the participants expressed that they were now in a place in life where they wanted to be and that some of them even felt strengthened by their childhood.