Följande avhandling bidrar till teorier om ledning av kunskapsarbete på mikronivå, genom att undersöka självledarskap i kunskapsarbete och organisatoriska försök att främja det på individ- och teamnivåer. Det empiriska materialet är insamlat i kontexter av innovativ mjukvaruutveckling, konsulter, och aktivitetsbaserat arbetssätt; metoden är företrädesvis djupintervjuer och tematisk analys, och i papper IV enkät och statistisk analys. Den övergripande forskningsfrågan har varit: Hur kan organisationer stödja hållbart och produktivt självledarskap hos sina anställda?

   I papper I framträder en förmåga att “se” vilket arbete som skulle göras. Det antyder att situationellt omdöme och uppmärksamhet är nyckelingredienser i vad som slutligen ses som framgångsrikt självgående eller självledarskap hos anställda. I papper II indikerar kunskapsarbetare själva att en förväntan att kunna ”utläsa” chefens/omgivningens krav som något som bidrar till ett internaliserande av krav och att man ser sig själv som källan till stress. Konsulterna i studien uttryckte en tro på interna själv-disciplinära strategier av en mer reaktiv natur som det som skulle göra dem mer självledande. I själva verket så visade deras berättelser istället på att det snarare var mer externa och proaktiva strategier (att välja eller ändra arbetsmiljön) som fungerade bäst i praktiken, vilket rimmar väl med den forskning om begränsade resurser för självreglering som publicerats på senare tid.

   Baserat på papper I & II så undersöker papper IV kvantitativt hypotesen att ha god tillgång till arbetsrelevant information (“information richness”) skulle ha ett starkare samband med lägre kognitiv stress, och bättre prestation, är de interna och självfokuserade strategier som förordas i det etablerade konceptet och måttet self-leadership (självledarskap). I synnerhet i en kontext av aktivitetsbaserat arbete, där medarbetarna själva har stark möjlighet att bestämma hur, var, när, och med vem de utför arbete. Hypoteserna bekräftades i stort, vilket tyder på att när organisatoriska situationer inte kan konfigureras starkt, till exempel eftersom den bästa arbetsprocessen inte är känd, eller för att innovation eller olika samarbeteskonstellationer krävs, så behöver de berikas så att den orientering och om-orientering som anställda behöver göra inte blir för belastande för den enskilda och försämrar kognitiv funktion och prestation.

   Papper III är en fallstudie av agila coacher (AC) på Spotify och hur de praktiserar ett underlättande ledarskap (”enabling leadership”), en central, balanserade kraft inom complexity leadership theory (Uhl-Bien, Marion, & McKelvey, 2007). Coacher praktiserar underlättande ledarskap genom att öka kontext-känsligheten hos andra, genom stöd till andra ledarroller, genom att etablera och förstärka enkla beslutsprinciper, observera gruppdynamik, synliggöra motsättningar och underlätta och uppmuntra konstruktiv dialog. AC som komplexitetsledare värderar att vara närvarande, observera och reagera i ögonblicket. Fynden antyder att den flexibla struktur som en uppmärksam coach bidrar med kan vara ett fruktsamt sätt att navigera och balansera autonomi och målstyrning, att ha en gemensam riktning.

Omformuleringen av konceptet självledarskap i den här avhandlingen pekar på vikten av att, som individ, 1) kunna navigera ”svaga” situationer och att se eller skapa sina egna arbetsuppgifter på ett sådant sätt som gör ett värdefullt bidrag till organisationen, och 2) ha möjligheten att avlasta kognitiva krav på sin miljö i bred mening. Att stödja självledarskap innebär i så fall att stödja dessa två huvudmekanismer. Och med ett resursperspektiv kan vi säga att organisationer kan erbjuda stöd genom att bygga eller erbjuda resurser av olika slag, som i sin tur låter medarbetare ha mer kvar av sina interna, personliga resurser för de tillfällen då de verkligen behövs.

In this thesis, I add to theories of management of knowledge work at the micro-level, by an examination of self-leadership in knowledge work and organizational attempts to foster it at the individual and team levels, in the empirical settings of innovative software development, consultants, and activity based working; the methods are mainly interviews and thematic analysis (I-III), and survey and statistical analysis (IV). The main research question has been: How can organizations support sustainable and productive self-leadership in their employees?

   In paper I, a ‘seeing work’-skill emerged in all interviews with managers, implicating situational judgment and attention as core to what is ultimately seen as successful self-direction. In paper II, consultants indicate the expectation to “infer” demands as leading to internalization of demands and seeing oneself as a source of stress. While consultants expressed a belief in internal self-discipline strategies of a more reactive nature to self-lead, in fact, external and proactive strategies (selecting or modifying the working environment) were the most effective in practice, echoing recent research on limited self-regulatory resources.

   Paper IV examined quantitatively the hypothesis, based on papers I & II, that having timely access to work relevant information (“information richness”) would have a stronger relationship with lower cognitive stress and better performance, than internal, self-focused self-leadership strategies, in the setting of Activity Based Working Environments where employees have high autonomy to decide how, where, when, and with whom to perform work. This hypothesis was confirmed, suggesting that when organizational situations cannot be strongly structured, for example because the best work process is not known, or innovation or different collaboration constellations are needed, they need instead to be enriched so that employee orientation and co-ordination does not become too much of a burden on the individual employee, disrupting cognitive functioning and performance.

   Paper III is a case study of agile coaches at Spotify and how they practise enabling leadership, a key balancing force of complexity leadership theory (Uhl-Bien, Marion, & McKelvey, 2007). Coaches practise enabling leadership by increasing the context‐sensitivity of others, supporting other leaders, establishing and reinforcing simple principles, observing group dynamics, surfacing conflict and facilitating and encouraging constructive dialogue. The AC as complexity leader values being present, observing and reacting in the moment. Findings suggest flexible structure provided by an attentive coach may prove a fruitful way to navigate and balance autonomy and alignment in organizations.

   The re-conceptualization of self-leadership in this thesis points to the importance for the individual of 1) being able to navigate ”weak situations” and to ”see” or ”create” one’s own work tasks so as to make a valuable contribution to the organization, and 2) for the ability to offload cognitive demands onto the environment, in a broad sense. Supporting self-leadership, then, would mean supporting these two main mechanisms. And with a resource perspective, organizations can offer support by building or offering resources, of various kinds, that allow for employees to have more resources to spare for where and when they are truly needed.