Den palliativa vårdens ambition är att lindra symtom vid obotlig sjukdom och att främja livskvalitet för patienter och deras närstående vid fysiska, psykologiska, sociala eller existentiella behov. Inom den specialiserade palliativa vården finns patienter med komplexa symtombilder som i livets slutskede inte kan symtomlindras annat än med hjälp av palliativ sedering som behandlingsform. Genom att kontrollerat sänka patientens medvetande minskar lidandet och ger patienten möjlighet till en fridfull och värdig död. Sjuksköterskan ansvarar för det praktiska utförandet av sederingen och omvårdnaden av patienten tills döden inträder.

Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors reflektioner och resonemang kring palliativ sedering i livets slutskede.

Metoden för arbetet var semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Inklusionskriterierna var legitimerade sjuksköterskor, yrkesverksamma inom den palliativa slutenvården med personlig erfarenhet av att ha varit delaktig i beslut, ha iordningsställt och administrerat behandling där syftet var palliativ sedering. I föreliggande intervjustudie avsågs en kontinuerlig sedering. Dataanalysen genomfördes med hjälp av en kvalitativ manifest innehållsanalys.

Resultatet består av de fem kategorierna den beslutsfattande processen, läkemedelshantering, närståendeperspektiv, sjuksköterskans roll och utbildning. Huvudfynden var osäkerhet och kunskapsbrist gällande skillnaden mellan behandlingens avsikt och biverkan av en symtomlindrande behandling. Sjuksköterskan upplevde inte beslutet om palliativ sedering som känslomässigt belastande när det fanns tydligt stöd i teamets dokumentation och i verksamhetens riktlinjer och struktur.

Slutsatsen är att det finns ett behov av utbildning bland sjuksköterskor gällande palliativ sedering, både internt på arbetsplatsen och externt i större forum. Ett sätt att öka medvetenheten och kunskapen kring palliativ sedering kan vara att arrangera ett event om palliativ sedering med workshops i södra Sverige. Ett annat sätt kan vara möjlighet till reflektion i arbetsgruppen där diskussionen med kollegor kan bidra med en ökad trygghet hos sjuksköterskan vid ansvar för palliativ sedering. Att få reflektera är betydelsefullt och underlättar möjligheten att våga fråga och erkänna osäkerhet inför palliativ sedering.

The ambition of palliative care is to relieve symptoms of uncurable diseases and to support the quality of life for both the patients and their families regarding physical, psychological, social and existential needs. Towards end of life patients with complex symptoms who can’t get enough relief of refractory symptoms but through sedation, can get treatment performed by the specialized palliative care. A controlled decrease of consciousness will eliminate the suffering and allow the patient to die peacefully and with dignity. The nurse has the responsibility of the practical assignments regarding the palliative sedation and the care until death occurs. 

The aim of this study was to describe the reflections and reasoning of the nurses concerning palliative sedation in the end of life.

The method in the study was semi-structured interviews in focusgroups. The inclusion criteria were registered nurses working in palliative ward care with personal experience of being involved in decision-making, preparing and administration of the treatment with the purpose palliative sedation. The present study is concerning continuous sedation. The analysis was conducted using a qualitative manifest content analysis.

The result consists of the five main categories the decision-making process, handling medications, the perspective of family and loved ones, the role of the nursing profession och education. The main findings were the nurses’ insecurity and lack of knowledge concerning the difference between the purpose of the treatment and the side-effects of a symptomreducing treatment. Clear guidelines, accurate documentation and explicit support from the team reduced the mental stress of palliative sedation among nurses at a great extent.

In conclusion, nurses have a need of education concerning palliative sedation, both internal in the workplace and external in a wider forum. One way to raise awareness and increase knowledge could be to arrange an event about palliative sedation with workshops in the south of Sweden. Another approach is getting the possibility of reflection in the team. The discussions with colleagues could increase security in nursing when responsible of palliative sedation. Reflecting is significant and facilitates the possibility to dare to pose questions and admit insecurity about palliative sedation.