Studiens syfte är att undersöka lärares upplevelser och erfarenheter av att använda digitala verktyg inom undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Detta arbete genomfördes genom kvalitativa intervjuer av lärare som har varit verksamma i svenska grundskola inom årskurserna 4–6. Analysen av intervjuerna genomförs genom en tematisk analys med utgångsteorier från sociokulturell teori samt didaktisk teori. Resultatet visade att respondenterna fann att digitala verktyg är ett viktigt hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter och att det finns många möjligheter till att använda de för att hjälpa elever att delta i ordinarie undervisning. Samtidigt finner respondenterna att de funderar över digitala verktygens påverkan på elever inom aspekterna av skärmtid samt om det bidrar till en förbättring av elevernas läs- och skrivförmågor. I diskussionen presenteras respondenternas upplevelser kopplat till relevant forskning inom ämnet och i konklusionen ges en uppmaning till vidare forskning inom ämnet samt förslag för vidare undersökningar.