Kränkningar som kvinnliga ambulanssjuksköterskor utsätts för är ett växande problem, där genusfrågor är fortsatt tabubelagt världen över. I ambulanssjuksköterskeprofessionen som tidigare varit ett mansdominerat yrke utsätts kvinnorna i större utsträckning för kränkningar än män. Mäns kränkningar påverkar kvinnliga ambulanssjuksköterskor negativt och skapar en känsla av utsatthet i vårdmötet. Dessa kränkningar kan vara verbala, fysiska, psykiska eller sexistiska. Trots att problemet är känt finns begränsad forskning om hur kvinnliga ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar dessa situationer. Deras erfarenheter riskerar att negligeras, vilket försvårar utformningen av förebyggande åtgärder och stödstrukturer. Därför är det viktigt att öka förståelsen för problemet från kvinnliga ambulanssjuksköterskors perspektiv. Syftet med studien var att belysa kvinnliga ambulanssjuksköterskors upplevelse av att bli utsatta för kränkningar i sin yrkesprofession. En kvalitativ intervjustudie med tematisk analys genomfördes med åtta kvinnliga ambulanssjuksköterskor. Tre övergripande teman framkom: organisatoriska strukturer, att bli nertrampad av det manliga könet, och socialt stöd. Dessa tre inkluderade i sin tur sju subteman. Kvinnorna upplevde kränkningar från både manliga kollegor, patienter samt anhöriga. De kände sig förminskade och nedtrampade av manliga kollegor samt att brister i organisation och ledarskap framkom. Stöd från kollegor och anhöriga var avgörande efter att deras hälsa påverkats. Ett ökat behov av utbildning och kunskap kring ämnet behövs för att stärka och ge trygghet till den kvinnliga ambulanssjuksköterskan i sin yrkesprofession.

Harassment that ambulance nurses are subjected to is a growing problem, where gender issues remain taboo worldwide. In the ambulance nurse's profession, which was previously a male-dominated field, women are more frequently exposed to harassment than men. Harassment from men negatively affects female ambulance nurses. Men's harassment negatively affects female ambulance nurses and creates a sense of vulnerability during the patient encounter. These harassments can be verbal, physical, psychological, or sexist. Despite the issue being known, there is limited research on how female paramedics experience and handle these situations. Their experience of risk being overlooked makes it difficult to develop preventive measures and support structures. Therefore, it is important to increase understanding of the problem from the perspective of female ambulance nurses. The purpose of the study was to highlight female ambulance nurse’s experiences of being subjected to harassment in their professional role. A qualitative interview study with thematic analysis was conducted with eight female ambulance nurses. Three overarching themes emerged: organizational structures, being trampled by the male gender and social support. These three themes included seven sub-themes. The women experienced harassment from male colleagues, patients, and relatives. They felt diminished and trained by male colleagues and deficiencies in organization and leadership were identified. Support from colleagues and relatives was crucial after their health had been affected. An increased need for education and knowledge on the subject is necessary to strengthen how to provide security for female ambulance nurses in their professional role.