Studien undersöker stadsdelarna Sörbyängen och Södra Ladugårdsängen i Örebro kommun. Båda områdena planerades under samma tidsperiod och enligt samma ideal. Hur påverkar en detaljplan de boendes tillgång till grönytor och vilka konsekvenser får detta för deras välmående? Analysen utgår från begreppen rum, plats och avstånd som teoretisk ram. Studien har använt en kvalitativ och en kvantitativ metod. Kommunala dokument har analyserats för att undersöka hur dessa påverkar utformningen av de båda områdena. För att besvara hur utformningen påverkar de boende har en enkätundersökning genomförts. Resultatet som framkommer visar att detaljplaneringen är central för att uppnå en god tillgång på grönytor. Skillnader i avstånd, funktion och tillgänglighet kan bli en ojämlikhet, de som bor i en bostad med bristande tillgång på grön- och rekreationsytor riskerar att få ett sämre välmående.