Imposter syndrome (IS) är idag ingen diagnos, utan ett tillstånd som beskriver högpresterande individers oförmåga att internalisera sina prestationer. ”Impostern” upplever självtvivel och rädsla för att avslöjas som en bluff och tillskriver sin framgång till yttre orsaker som tur eller misstag. Framgång värderas högt i samhället idag och det är kanske inte konstigt om man känner sig otillräcklig ibland. Parallellt har hälsa en betydande roll i människans liv och den medicinska domänen är stor. Diagnoserna ökar och fler mänskliga beteenden medikaliseras. Syftet med denna studie är därför att genom ett historiskt perspektiv visa på hur diagnoser växer fram av mänskliga beteenden för att sedan studera framväxten och etableringen av Imposter syndrome. Studien har en socialkonstruktionistisk ansats och lutar sig mot Foucaults teori om makt, genusperspektivet och begreppet metamodernism. Metodvalet som gjorts är en strukturerad litteraturstudie baserad på tre typer av skriftligt källmaterial, vilka är litteratur, vetenskapliga artiklar och en hemsida. Resultatet baseras på 20 vetenskapliga artiklar vilka visat att syndromet har stor spridning bland elityrken och studenter, samt att det inte råder någon större skillnad mellan kvinnor och män. Könsnormer, social identitet och personlighetsdrag är några av de begrepp som används för att ge legitimitet till Imposter syndrome. Etableringsprocessen har visat variationer i både urval och begrepp under de tre faser som analyserats. Utifrån dessa skulle man kunna tolka Imposter syndrome som ett svar på sociala konstruktioner, där känslan av att vara en bluff konstruerats i kultur och samhälle baserat på normer. Även samhällsutvecklingen och det moderna identitetssökandet skulle kunna vara en möjlig förklaring för expansionen av imposterkänslor.