Invasiva arter blir ett allt större problem. Impatiens glandulifera (Jättebalsamin) räknas som en av de mest invasiva arterna i Europa och kan skapa problem för inhemska arter i habitaten den invaderar. I. glandulifera växer främst i strandzonen längs med vattendrag, men kan även förekomma i andra habitat. I naturen sprids arten främst genom att frön förflyttas långa avstånd via vattendragen samt översvämningar. I. glandulifera är väldigt konkurrenskraftig eftersom den kan växa i många olika förhållanden och snabbt etablera sig och konkurrera ut inhemsk flora. I och med dess konkurrenskraft påverkas de ekosystemen den invaderar. Allelokemikalier, vilka I. glandulifera producerar, kan användas för att påverka tillväxten hos konkurrerande växter. Allelokemikalien kan också läcka ut i vattendrag och påverka primärproducenter och primärkonsumenter. Detta gör att dessa populationer minskar vilket kan påverka hela näringskedjan. I. glandulifera kan också påverka biodiversiteten, dock finns det motsägelser inom forskningen kring detta. Vissa menar att I. glandulifera minskar biodiversiteten i habitaten den invaderar medan andra menar att biodiversiteten inte påverkas. Arten är även associerad med högre erosion hos strandbankar. Även pollinerare påverkas av I. glandulifera eftersom arten producerar mer socker än någon inhemsk europeisk art. Den drar därför till sig pollinerare vilket gör att inhemska arter inte pollineras lika effektivt. Evertebratsamhällens sammansättning kan också påverkas av invasioner och andelen mykorrhiza svampar minskar i närvaro av I. glandulifera. Det är viktigt att försöka minska spridningen av I. glandulifera så mycket som möjligt. För att göra detta kan man till exempel använda sig av bete eller översvämningar under specifika tider på året.