Syftet med denna uppsats var att analysera policys och handlingsplaner angående brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete från Örebro kommun och Västerås stad för att sedan se hur dessa dokument liknar varandra samt skiljer sig åt. Uppsatsen ska även redovisa vilken utsträckning som samverkan påverkar det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. Bakgrunden till studien redovisar de nationella förändringar som har skett i Sverige angående polismyndigheten samt det brottsförebyggande arbetet. Studiens empiri alltså de offentliga dokumenten är inhämtad via kommunernas egna hemsidor. Både internationell samt nationell forskning har använts som underlag för denna studie. Teoretiska perspektiv om samverkan har använts som teoretiskt underlag för denna studie vilket är grunden för diskussionen i denna uppsats. Då har teorier om tvärsektoriell samverkan och samverkan mellan kommuner och myndigheter nyttjats. Analysverktyget som har använts är Carol Bacchis WPR-ansats som användes för att analysera policydokumenten och handlingsplanerna. I denna studie så avgränsas ansatsen till tre frågor som är mest relevanta till just denna analys. Slutsatser i denna studie visar att samverkan och ett kunskapsbaserat arbete är de centrala verktygen för ett fungerande brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Slutsatser visar även att det finns få lokala skillnader mellan dessa kommuner vilket kan bero på nationella riktlinjer. Det krävs dock ett ännu effektivare arbete och en bättre resursfördelning då det finns stora brister i det lokala brottsförebyggande arbetet. En mer effektiv interkommunalsamverkan kan vara lösningen på de problem som representeras i materialet.