Denna studie utforskar kvinnors förutsättningar för att lära sig hårdrocksmusicerande, med ett fokus på vilken roll olika miljöer spelar för lärandet. Även tidigare forskning inom hårdrock och genusforskning inom musicerande, samt skola och didaktikperspektiv lyfts. Den teoretiska utgångspunkten är diskursiv med en metod för diskursanalys i Foucault-stil. I studien genomförs intervjuer med fyra kvinnliga hårdrocksmusiker.Studiens deltagare har lärt sig att musicera i skola, fritidsgårdar, workshops, i sina band, via internet och vid liveframträdanden. Musiklärare har ökat möjligheterna till lärande för individerna. För vissa har det varit viktigt med förebilder, både manliga och kvinnliga. Bemötande från publik och medmusiker har till stor del varit positivt, men de har även erfarenheter utav sexistiska kommenterar, från bland annat journalister och ljudtekniker. Deltagarna är inte eniga i om de är för eller emot kvotering inom hårdrocksmusiken. Att vara kvinna i ett mansdominerat sammanhang ökar mängden uppmärksamhet som bandet får, vilket kan vara upplevas både positivt och negativt.