Möjligheterna till en jämlik delaktighet för studenter på högskola och universitet beror på hur deninstitutionella kontexten hanterar medicinska diagnoser och kompenserar för en annars oåtkomligutbildning. Så kan man förstå en av de artiklar som denna uppsats bygger på. Uppsatsen undersöker vilkastödmöjligheter och sociala utmaningar studenter med diagnos kan möta i universitet och högskolorsnormativa studiekontext. Detta undersöks med hjälp av tidigare forskning rörande social skiktning ochfunktionsnedsättning samt semistrukturerade intervjuer som utfördes enskilt med tre respondenter. Iresultatet berättar respondenterna om sina upplevelser av vilka stödmöjligheter och sociala utmaningarstudenter med funktionsnedsättning och normbrytande funktionalitet kan möta i denna normativastudiekontext. Analysen görs utifrån Erving Goffmans (2011) teorier om stigma och hur det påverkar individoch omgivning. Resultatet visar att många studenter som har rätt till pedagogiskt stöd undviker att sökastödet så länge de kan trots stora problem för att de vill klara studierna utan hjälp ”som alla andra” och på såsätt minimera risken att stigmatiseras. Slutligen diskuterades resultaten och hur stigmatiseringen kanupphöra samt kunskap bli tillgänglig för alla.