Försäljning av produkter som är klassade som brandfarlig vara förekommer på många olika typer av försäljningsställen, från små butiker till stora varuhus och stormarknader. Som förpackningsmaterial förekommer ofta plast och försök har visat att detta ur brandsynpunkt kan leda till en allvarlig situation på grund av en mycket snabb brandspridning (bl a SP Rapport 2007:24). Dåvarande sprängämnesinspektionen utarbetade därför föreskrifter, SÄIFS 1996:2

1, som reglerade hanteringen av brandfarliga gaser och vätskor på försäljningsställen. I föreskrifterna krävdes bl a att "Brandfarlig gas och vätska skall hanteras på sådant sätt att betryggande säkerhet föreligger. Hanteringen får inte försvåra utrymning och räddningsinsats."

I tillhörande "Allmänna råd" gavs exempel på de mängder av brandfarlig vara som kan anses acceptabel i olika lokaler samt avstånd till andra varor. Både mängd och avståndskrav innebar dock avsevärda begränsningar för handeln och föreskrifterna medgav därför att dessa skulle kunna ändras under förutsättning att åtgärder vidtogs för att upprätthålla avsedd säkerhetsnivå. Som exempel på sådana åtgärder omnämns möjligheten att förvara de brandfarliga varorna i ett eget utrymme eller i speciella brandavskiljande skåp.

För att kunna utvärdera brandavskiljande skåp utvecklades SP Metod 2369.

1

I SP Metod 2369 beskrivs de provningsförfaranden och krav som kan tillämpas för att utvärdera skyddssystem i form av fristående skåp. Metodik och krav är baserade på erfarenheter och försök med brandfarlig vara enligt SP-Arbetsrapport 1997:35 vilka sedan fastställts efter samråd med en referensgrupp bestående av intressenter för myndigheter, räddningstjänst, handeln, försäkringsbolag samt tillverkare av skyddssystem.

I MSB:s (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) arbete, 2016-2018, med att ta fram "Handbok Brandfarliga gaser och vätskor i butik" sågs ett behov av att kunna tillåta samförvaring av både brandfarliga gaser och vätskor i framtiden. Eftersom skåp tidigare varit avsedda för och utvärderats för förvaring av antingen brandfarlig gas eller brandfarlig vätska bedömdes det nödvändigt att förändra den tidigare kravbilden. Därmed uppstod ett behov av att förändra brandproven samt de allmänna konstruktions- och funktionskraven i SP Metod 2369 för att säkerställa att metoden överrensstämmer med de nya riktlinjerna från MSB.

I arbetet inför version 6 av SP Metod 2369 genomfördes, som följd av MSB:s arbete med nya riktlinjer, försök med förlängd brandexponeringstid vid provet för utvändig brandpåverkan. Arbetet i SP-arbetsrapport 1997:35 kompletterades också med brandförsök gjorda för att undersöka vid vilken temperatur aerosolburkar exploderar. Resultaten av proven har bidragit till förändringen av provningsmetodik och krav vad gäller utvändig brandpåverkan gentemot SP Metod 2369 version 5 och tidigare.