Introduction: Excessive self-criticism constitute a huge suffering for the individual. Clinical experiences and research indicate that the phenomenon is difficult to treat and one of the strongest obstacles against a healing process. The aim of this study is to develop grounded hypothesis of what can be useful ways of relate to and/or intervene regarding excessive self-criticism. Starting point is the experience and knowledge of licenced psychodynamic psychotherapists. 

Questions:What is the experience of working with patients who suffers from excessive self-criticism? In which ways and what is it that causes this condition difficult to treat?Which clinical strategies are perceived to work, respectively not work? 

Method:Six semi-structured interviews with experienced psychotherapists which were coded with thematic inductive analysis. 

Results: Six themes: 1) Observe reactions suggestive of self-criticism. 2) Separate the patient from self-criticism. 3) Analyse why. 4) Be a counterforce. 5) Synthonicity and mistrust. 6) Build a counterforce within the patient. 

Discussion:Based on theory and research, the discussion leads to hypothesis of useful therapeutic approaches: 1) Long experience of the phenomenon. 2) Empathic, warm relational and active stand, a reinforcing counterforce. 3) Specific interventions with the aim to activate the patient’s own empathy, compassion and trust – and to others.

Inledning:Överdriven självkritik innebär ett stort lidande för individen. Kliniska erfarenheter och forskning tyder på att fenomenet är svårbearbetat och ett av de starkaste hindren i vägen för en läkningsprocess. Syftet med studien är att utveckla grundade hypoteser om vad som kan vara användbara sätt att förhålla sig och/eller intervenera vid överdriven självkritik. Studien har som utgångspunkt psykodynamiska legitimerade psykoterapeuters erfarenheter och kunskaper. 

Frågeställningar:Vad är psykoterapeutens erfarenheter av att arbeta med patienter som lider av överdriven självkritik? På vilka sätt och vad är det som orsakar att tillståndet är svårbehandlat? Vilka kliniska strategier upplevs fungera respektive inte fungera i behandlingen? 

Metod:Sex semistrukturerade intervjuer, genomförda med erfarna psykoterapeuter, vilka undersöktes med tematisk induktiv analys.

Resultat:Sex teman: 1) Observera reaktioner som tyder på självkritik. 2) Skilja ut patienten från självkritiken. 3) Undersöka varför. 4) Vara en motkraft. 5) Syntonicitet och misstro. 6) Bygga upp en motkraft hos patienten.

Diskussion:Utifrån teori och forskningsnivån lyfts resultatdiskussionen till grundade hypoteser om användbara förhållningssätt: 1) Lång erfarenhet av fenomenet. 2) Ett empatiskt, varmt relationellt och aktivt terapeutiskt förhållningssätt och att fungera som en förstärkande motkraft. 3) Specifika interventioner i syfte att aktivera patientens egna empati, medkänsla och tillit – och gentemot andra.