(J\) Riksantikvarieämbetet BYGGNADSU PPMATN lNG •• - Peter Sjömar Erik Hansen Hans Ponnert Ola storsletten BYGGNADSUPPMÄTNING Historik och praktik Peter Sjömar, Erik Hansen, Hans Ponnert, Ola Storsletten d\) Q f) Riksantikvarieämbetet I S B N9 7 8 9 1 7 2 0 9 6 3 0 1 ( P D F ) , 2 0 1 2 Förord ll bebyggelse är en viktig historisk källa till vårt kulturhistoriska arv. Till byggnadshistorisk forskning inhämtas kunskap genom skrivna och ritade dokument samt genom detaljerade undersökningar av byggnaderna. Inför en förändring av en byggnad krävs en noggrann dokumentation av byggna­ dens befintliga utformning, dess olika tillkomstperioder, konstruktiva system, in­ redningsdetaljer, byggnadsmaterial samt de hantverksmetoder som använts. Histo­ riker, byggnadsarkeologer, arkitekter m fl. har i alla tider utfört dokumentations­ arbeten, men metoderna har varierat och kunskapen hos undersökaren likaså. Att tolka och utföra ritad dokumentation kräver särskild kompetens hos undersöka­ ren. Det ögat ser och handen ritar måste redovisas på ett sådant sätt att iakttagel­ serna blir begripliga och slutsatserna möjliga att analysera och kritiskt granska. Uppmätningsritningar som utförs systematiskt enligt givna regler, normer och ruti­ ner är lätta att förstå och ger en detaljerad information om byggnaden. Syftet med denna bok är att redovisa dels ett historiskt perspektiv på byggnads­ undersökningens metoder i Danmark, Norge och Sverige, dels ett lämpligt "regel­ verk" och praktiska rutiner vid byggnadsundersökningar och deras tillämpning. Projektledare och huvudförfattare för bokens hantverksmässiga kapitel har va­ rit arkitekten, tekn.dr Peter Sjömar, som numera är lärare på DaCapos hantverks­ skola i Mariestad. Kapitlet om byggnadsuppmätning i Danmark har skrivits av arkitekten Erik Hansen som efter pensionering från Kunstakademins arkitektskola i Köpenhamn ägnar sig åt forskning om antik byggnadskonst. Författare till kapit­ let om uppmätning i Norge är arkitekten Ola Storsletten vid Norsk institutt för kulturminneforskning, där han arbetar med kyrkobyggnadsforskning. Kapitlet om uppmätning i Sverige har författats av arkitekten Hans Ponnert som, i sin tidigare roll som chef på Riksantikvarieämbetet för Enheten för byggnadsvård, tagit initia­ tivet till denna bok. Han är numera verksam med restaureringsprojektering. I olika faser a v bokens tillkomst har byggnadsantikvarierna Karin Andersson och Karna Jönsson vid Riksantikvarieämbetet lämnat värdefulla synpunkter. Marianne Lundberg Avdelningschef Antikvarisk-tekniska avdelningen A Innehåll ERIK HANSEN 7 Fra malerisk til analytisk - opmålingens.historie i Danmark 59 59 62 OLA STORSLETTEN Nordiska museet Sveriges kyrkor och Riksantikvarieämbetet Lantbyggmästarekurser och hembygdsföreningar 21 21 23 23 25 27 28 30 33 35 38 38 39 41 Fra akvarell til fotogrammetri - oppmåling i Norge 1600- og 1700-tallet Johan Christian Dahl Fortidsminneforeningen Georg Andreas Bull Heinrich Ernst Schirmer Peter Andreas Blix Tegneskolen N or ges tekniske högskole Arne Berg Tradisjonen etter Gjone Gerhard Fischer Håkon Christie N ye teknikker PETER SJÖMAR 63 63 67 71 72 76 78 79 79 81 84 Byggnadsundersökning och uppmätning Byggnad som kunskapskälla Byggnadsundersökning Ritad bild Uppmätning N aggrannhet Detaljering Iakttagelser och antaganden Ritningsklassificering Ritning i byggnaden Från helhet till detalj PETER SJÖMAR HANSPONNERT 45 Från fornminnesdokumentation tilllantbyggmästarekurser - uppmätning i Sverige 4 5 Antikvariska forskningsresor under 1600-talet 46 Antikvariska uppteckningar och av­ bildningar under 1700- och 1800-talen 51 Konstakademien och arkitekterna 57 Arkitekturminnesföreningen 85 87 89 93 94 95 96 97 97 Metoder och utrustning Triangelmätning Ortogonalmä tning Polygonmätning Diopterlinjal Våg och lod Mätverktyg Ljus Ritmateriel PETER SJÖMAR 99 skisser och notat PETER SJÖMAR 111 111 113 115 11 7 117 119 situationsplaner Kompass och stegmått Diopterlinjal Vinkelprisma Fluktning Terrängformer och höjdmätning Uppritning av situationsplan PETER SJÖMAR 121 121 126 12 8 Byggnadsplaner Plan utan skevheter Plan med skevheter Mätsystem PETER SJÖMAR 135 sektioner 135 Byggnader utan skevheter 13 6 Skeva byggnader PETER SJÖMAR 141 Fasader och elevationer ERIK HANSEN och 14 7 Detaljer PETER SJÖMAR ERIK HANSEN och 155 Renritning PETER SJÖMAR Fra materisk til analytisk - opmålingens historie i Danmark ERIK HANSEN E n af de celdste kendte opmålinger i Dan­ mark stammer fra 1707. Anledningen var, at man 0nskede at modernisere det gamle K0benhavns Slot, der var blevet til gennem talrige om- og tilbygninger. Nu ville man fors0ge at få de forskellige bygningsafsnit, hvoraf nogle gik tilbage til slottets grundlceg­ gelse sicist i 1100-tallet, til at danne en arkitek­ tonisk helhed i barokkens ånd. Hertil krcevedes tegninger af alle etageplanerne og tvcersnit i de forskellige fl0je. Det vides ikke, hvordan op­ målingen er udf0rt; men det må have vceret en ganske krcevende opgave at få planerne af det store, uregelmcessige anlceg ned på p a pir et, og \ j. J l l . . . ., ,..J Plan af det gamle K0benhavns Slot, opmålt i 1707, nedrevet i 1728. 12 b lade i mål ca. l :l 08 (?) (Det Kgl. Bibi., K0benhavn.) FRA MALERISK TIL ANALYTISK- OPMÅLINGENS HISTORIE I DANMARK 7 Snit af det gamle 1<0benhavns Slot, opmålt i 1707, nedrevet i 1728. 12 blade i mål ca.1 :57 (?). Bemcerk de indskrevne mål. (Det Kgl. Bibi., 1<0benhavn.) 8 BYGGNADsUPPMÄTNING / / / / . l l l / j / / / \ ·l / / . ' C. F. Harsdorff. Opmåling fra Hadrians Villa ved Rom, 1762-63. Rentegnet målskitse. (Kunstakademiets Samling af Arkitekturtegninger.) tilsyneladende har resultatet vxret temmelig n0jagtigt. Det giver os nu en levende og detal­ jeret skildring af det gamle anlxg, som endte med at blive revet ned til grunden blot nogle årtier senere, da ombygningen alligevel ikke kunne tilfredsstille kongens 0nske om et tids­ svarende slot. Opmålinger af en anden art, også fra 1700­ tallet, har vi i 15 bevarede plantegninger af bygninger i Radrians Villa ved Rom, udf0rt antagdig af den unge arkitekt C.F. Harsdorff i årene 1762-63. Her får vi et indblik også i måle-og tegneteknikken. Det drejer sig om temmelig omhyggeligt udf0rte tegninger i mål ca. 1:96 (1/4 tomme = 1 alen) trukket o p i tusch medsnit i mur angivet ved bemaling med fortyndet tusch. Tegningerne er forsynet med målangivelser i tilknytning til punkterede linier, enkelte triangulationsmål fremhxvet med fuldt optrukne linier tegnet med r0dt. Da samme eller omtrent lige store mål kan frem­ trxde med forskellig lxngde, må man for­ mode, at det drejer sig om optrukne målebla­ de heregnet påsenere rentegning og bearbejd­ ning i n0jagtigt mål. Tegningen gengiver tyde­ ligvis den aktuelle tilstand af ruinen, og man kan txnke sig, at det har vxret hensigten ved anden lejlighed at lade den danne grundlag 9 FRA MALERISK TIL ANALY TISK- OPMÅLINGENS HISTORIE I DANMARK .X :A ! ~( _J Martin Nyrop. Knudsker Kirke opmålt til Born­ holmske Kirker, 1878. for rekonstruktioner. Med klassicismens frem­ komst omkring midten af 1700-tallet var det navnlig i Rom, man s0gte sine forbilleder, og den 28-årige Harsdorffs hensigt med studierne i Badrians Villa har sikkert vxret at tilegne sig kundskabom den klassiske arkitektur. Oprettelsen af det danske Kunstakademi i 1754 og indstiftelse af medaljeuddeling med ro tilh0rende rejselegater til flere års ophold i ud­ landet gjorde det muligt for unge talentfulde arkitekter at foretage studier af arkitektur­ historiens betydelige vxrker. Dertil var opmål­ ingen det selvf0lgelige hjxlpemiddel og, gen­ nem indsendelse til Akademiet, det synlige be­ vis på, at legatet blev benyttet efter hensigten. Her var det ikke de n0gterne måleblade, som BYGGNADsUPPMÄTNING Harsdorff's, der gjorde sig, men spektakub:ere facadeopstalter i lavering eller akvarel. skitse­ bogen var dog arkitektens direkte hjxlpe­ middel og uundvxrlige ledsager (som fotogra­ fiapparatet i dag), og den fyldtes med ufor­ pligtigende frihåndstegninger og målskitser. Opmåling spillede en vigtig rolle i arkitekt­ uddanneisen som studiemetade og som middel til at viderebringe oplysning om de sete byg­ ningsvxrker. Med den vaksende interesse for den histo­ riske arkitektur opstod kunsthistorien som en videnskahelig disciplin og i den sammenhxng også bestrxbelserne på at bevare og restaurere bygningerne. Her blev det n0dvendigt at spre­ de oplysning om arkitekturen til en st0rre kreds, og dermed fik opmåling en ny betydning gennem arkitekturpublikationerne, der be­ gyndte at fremkomme i den sidste del af 1800­ tallet. Hensigten hermed er ganske tydeligt formuleret i et af de f0rste vxrker af denne art, Bornholmske Kirker fra 1878, hvis formål skulle vxre "at give en n0jagtig og, såvidt Om­ stxndighederne have tilladt det, fuldstxndig Fremstilling af (15) Kirkebygningers nuvreren­ de Former og Udseende. Herved skulde 2 Ting opnaaes, nemlig dels a t danne et Mindeskrift om Bygningerne, der kunde give et paalideligt Grundlag for Grandsknirrgen af deres Konst­ historie, dels i Tilfxlde af Sp0rgsmaal om fremtidige Byggeforetagender ved disse Kirker at yde dem, der skulde have med Overvejelsen af saadanne Arbejder at gj0re, forn0den Hjrelp og Vejledning". Opmålingerne er udf0rt af en rrekke unge arkitekter, hvoraf flere senere fremtrxder som betydelige kunstnere. Fremstillingen er temme­ lig grov, hvilket hxnger sammen med trykke­ teknikken: Autografi, der indebxrer, at teg­ ningerne overf0res til den litografiske sten, der ikke tillader fine detaljer. Karakteristisk er også opfattelsen af bygningerne som de maleriske helheder, de er, uden sxrlige fors0g på at ud­ skille bygningshistoriske forskelligheder. Kun af og til antyder man forskellige bygnings­ perioder ved at vende skraveringen. Bornholmske Kirker efterf0lges af en lang rxkke lignende foliovxrker (40 x 50 cm) om kirker, samlet i grupper efter geografi eller materialer. Efterhånden medf0rer udviklingen af trykketeknikken (med fotografisk over­ f0relse til clicheer i metal), at man kan gengive meget detaljerede pennetegninger, og nogle af periodens fineste tegnere får hermed lejlighed til at vise deres talenter. Hertil h0rer Valdemar Koch, hvis tegneteknik vises her i hans opmål­ ing af Tik0b Kirke, hvor teglstensmurvxrkets karakter med spor af ombygninger, reparatio­ ner, patina og forfald er gengivet med nxsten fotografisk prxcision; men iagttagelserne er usorterede. Det er overladt tillreseren selv at g0re sine overvejelser. I planen derimod får han hjxlp af skraveringen, der ved at blive vendt tillader at skelne mellem oprindeligt og senere murvrerk, således at det f.eks. tydeligt fremgår, at hvxlvingerne er senere tilf0jet. Årtierne omkring 1900 er opmålingens store tid, som må ses i sammenhreng med arkitek­ ternes s0gen efter inspiration i de historiske stilarter. I en anden serie, nu lidt mindre i for­ matet (30 x 40 cm), Tegninger af a?!dre nordisk Architektu~ der udkom i tiden 1872-1919, tages også den profane arkitektur op, og af og til bevreger man sig også ud over landets grrenser, til Glimminghus og Visby. I Studie­ rejser ved Kunstakademiets Elever, der udkom i tiden 1904-1913, når man også til Nord­ tyskland, hvis kirker beriger indtrykket fra de hjemlige. Helt uofficielt, men af stor betydning blev "Foreningen af 3. December 1892"'s indsats. Det var en sammenslutning af elever fra Kunst­ akademiers Arkitektskole, der havde sat sig det mål gennem årlige udsendelser af opmålings­ blade "at udvide det almene Kendskab til Architektur" og "at virke udviklende paa Medlemmerne i kunstneriskog Faglig Hen­ seende". Tidens interesserviser sig tydeligt her i valget af emner. Fra orienteringen mod mid­ delalder og renaissance vender man sig under 1. verdenskrig mod det nationale og folkelige: det anonyme byggeri på landet, der kom til at II FRA MALERISK TIL ANALYTISK- OPMÅLINGENS HISTORIE I DANMARK < IJ S V DSIDE PLAN V. Koch. Tik0b Kirke. Plan og facade. (Danske Teg/stenskirker, 1918.) 12 BYGGNADSUPPMÄTNING Posselts gård i M0gelt0nder. Skitseopmåling af Einar Madvig. (Gamle Bygninger paa Landet, 1911 .) Liselund på M0en. Langsnit opmålt af Chr. Kampmann. (Foreningen af 3. December 1892, 1918.) FRA MALERISK TIL ANALYTISK- OPMÅLINGENS HISTORIE I DANMARK Vedsted Kirke i S0nderjylland. Plan opmålt af Elna M0ller. (Danmarks Kirker, 1953.) sxtte sig tydelige spor i de f0lgende årtiers bestrxbelser på at fastbolde og udvikle de tra­ ditionelle håndvxrks kvaliteter og enkle form­ givning, som gav sig udtryk i ny-klassicismen. I den f0lgende periode kastede man sig over opmålingen af det fine klassicistiske lystslat Liselund på M0en, som resulterede i en af den tids fornemste publikationer. Her pegede stu­ diet af den prxcise, n0gterne arkitektur videre: flere af de entusiastiske deltagere findes senere blandt den tidlige funktionalismes banebry­ dere. Måleteknisk bragte disse arbejder ikke noget nyt. Bondehusene blevmåltunder korte studie­ ture, fremstillingen bar et skitsemxssigt prxg, og skygning og materialestruktur gav teg­ ningen liv. I opmålingen af Liselund er al male­ risk fremstilling borte, velsagtens delvis inspi­ reret af emnets klare linier. Gengivelsen er i ren streg, lidt manieristisk konsekvent tegnet på fri hånd. Med funktionalismen brydes forbindelsen med fortiden og dens arkitektur, og opmålin­ gen mister sin betydning som studiemetade og inspiration; men den overtages og udvikles på et andet plan: det videnskabelige. Et vigtigt årstal i den sammenhxng er 1931, hvor Natio­ nalmuseet begynder udsendelsen af det store vxrk Danmarks Kirker, der stadig foregår. Med stor fremsynethed planlxgges en systema­ tik for tekst og tegninger, der har vist sig så holdbar, at den stadig f0lges. Hver kirkebe­ skrivelse ledsages af en plan, der ved hjxlp af vedtagne signaturer skildrer bygningshistorien fordelt over fem stilperioder, og sxrlige regler for disses anvendelse g0r det muligt at redeg0re for byggefaser, ombygninger og rekonstruktio­ ner på grundlag af sikre spor. I praksis foregår det ved, at man med opmålingen i hånden går rundt om kirken ude og inde, noterer spor og murvxrkets karakter ved hjxlp af de givne signaturer, og når tegningen er tegnet rent, står bygningshistorien at lxse i store trxk. Analyse og syntese er så at sige samme proces. Da Nationalmuseet nogle år senere 0nskede at ivxrksxtte en lignende unders0gelse af de danske herregårde under ledelse af Hans Hen­ rik Engqvist, var det et naturligt 0nske at be­ nytte de samme signaturer. Men da der kun er bevaret meget få rester af herregårde fra roBYGGNADsUPPMÄTNING l l l l l l l l l l l '"' o #OffUfJHflflf1#1fiZ011t Herregården Schackenborg i S0nderjylland. Plan af 2. etage. Loftsbjcelker og rammer på stuklofter er projiceret ned på gulvet, hvor også scerlige belcegninger er vist. (Erik Hansen 1948. Nationalmuseet, K0benhavn.) f.-SO =.!.i.liil.l.L....___L...._____!_ fm ___!_ - - ' :_ ----':---'------':---L-----L_--1 fOm Herregården GammeJ Estrup i Midtjylland. Middelalderligt murvcerk med rekonstruktionsfors0g. (H .H. Engqvist og Erik Hansen 1949. Nationalmuseet, K0benhavn.) FRA MALERISK TIL ANALYTISK- OPMÅLINGENS HISTORIE I DANMARK ~::::::::.:::~_-.:-:-::-_-_-_-::::::.:.::::::::::::.::::::_-_::_-_-_-_-.:~~--~------::_-_:-.::::::::~ .E.D f::==================::...:::::::::.. -o.-:...-::::.:.c·.::.:::.::-:::::::::-_-.:::::.::.::::::.=-====--==.::::::.-::::.::::::.::.=-::::.----=-=j rJ-~TCT"?J""'?~y~-(~r-~---l ---0,710--- -- __ ,J._ 0,1815" -~---l ---rr-c5 cr·c) ~:J"" er-----~ i· --- O("lrD-·-0,185- _A ~ l:~) C"J () C) () t~~) C) i C) () i l i l ! ~~· -~ . ·--~-1 l:~, ~ .... _ . ;.,--········ -····-······::::J / K 100 ! l .• < l l l l : l ll : l l ; N' ;! ~: m.et.t'llt.. r«·~ . A··JJ -~-i i•~ ~~N; ~x--.....·· ' ' .• · ·-.-]1.A",­ _-\'' •····Y•." ~ --------1 ~ ,'!•Jd~•" 1 Eksempler på opmåling af sten fra gra2ske templer. 0verst: Tegnet af Mogens Clemmensen med usorteret, na2sten fotografisk gengivelse af alle detaljer med skygger. Nederst: Tegnet af Dyggve; brudflader, der er uva2sentlige for studiet, er erstattet af en ensartet skravering, og overflade­ behandlingen er gengivet ved signaturer. Eksempel på Dyggves analytiske opmålingsstudier. 0verst: Fragmenter af terracottaplade fra gavlbekla2dning; farverne er gengivet med signaturer og forsigtige rekonstruk­ tioner vist med prikkede linier. Nederst: Fragmenterne er indsat i sammenha2ng, hvor der tydeligt skelnes mellem de bevarede de\e og rekonstruktion. (Ejnar Dyggve. Dos Lophrion, K.0benhavn 1948.) mansk tid, og det var 0nskeligt at kunne skelne mellem flere senere stilperioder, blev hele serien af signaturer skubbet en plads fremefter, såle­ des at f.eks. det der f0r bet0d romansk nu blev gotisk. Men ofte er man her, navnlig ved de senere anla:g, mere interesseret i at skildre bygningernes stilistiske fremtra:den end i at g0re rede for a:ndringer i murva:rket, der tit er skjult bag paneler, tapeter og puds. Her er kon­ turen af murva:rket blot angivet ved en tykkere kontur (uden skravering), mens der i h0jere r6 grad, ved hja:lp af andre vedtagne signaturer, er gjort noget ud af at vise paneler, bja:lke­ eller stuklofter, gulvbela:gninger og lignende, som på deres sa:rlige måde giver udtryk for rummenes indretning og funktion. l disse eksempler er enhver form for skyg­ ninger eller malerisk gengivelse af overflade­ behandling eller -struktur bandlyst. Opmålin­ gen er analytisk, idet den kun g0r rede for be­ stemte veldefinerede iagttagelser. Et typisk ek­ sempel på et analytisk studium af en mur- BYGGNADsUPPMÄTNING L0SHOLT TAPHUL ~: TAPHUL UlSHOLT Tony B0dtker Munch. Analyse af bindingsvcerkskonstruktion fra 1500-tallet i 1<0ge. ....... ·········· ············.... · · · .·==: .................... B ~'==v-=!!~d ·-.!:: l l lNLLV. GL!LV i r0~ B ~!.=;;....::!!=;;::=4 B~~~==;;::o""t ;;:;;~==:::!!..==1 D D c SNIT X-X · ·· · ·········l~·········· ····· .............. ·············..1 ....................... 1::::~·· ..············..·:::::1·"········ • 'C'::;;;J.::·?.r· : ;, ·,.;:~·"•' ' ' '·: ,·,: : :· :f:~.J ~ r.J · ................. i.. . . . . . . . . . . ... 17 l~: H.H. Engqvist. Spor af kceldervindue i den middelalderlige vingård i 1<0benhavn, fremdraget ved udhugning i murvcerket. Kun detaljer, der er vcesentlige for tolkningen af iagttagelserne, er tegnet, og rekonstruktion er angivet ved prikkede linier. FR A MALERISK TIL ANALYTISK- OPM Å LINGENS HISTORI E I DANMARK vxrksstruktur har vi i herregården Gammel Estrups gårdfacade. Det drejer sig her om en gotisk bygning, der senere er blevet forh0jet og ombygget i renaissancens smag. For at få en oversigt over de mange spor blev facaden op­ målt, således at alt middelalderligt murvxrk i munkesten blev omhyggeligt gennemtegnet, mens renaissancens blev udeladt. På denne tegning blev derefter sikker rekonstruktion indtegnet med fuld streg, mens usikker blev angivet med punkteret linie og hypotetisk med tilf0jelse af et ?. Enhver kan da umiddelbart g0re sig klart, på hvilket grundlag rekonstruk­ tionen bygger, og hvilken vxrdi man kan til­ lxgge den. En egentlig målrettet definition af analytisk opmåling kommer dog fra anden side, den danske arkitekt Ejnar Dyggve, internatianalt kendt for sine udgravninger og studier i klas­ sisk og oldkirkdig arkitektur, der klart har givet udtryk for forskellen mellem "malerisk" og, h vad han kal der, "steril" opmålingsteg­ ning. De store lxremestre i opmåling og bygnings­ arkxologi på dansk grund har dog vxret Elna M0ller ved "Danmarks Kirker" på National­ museet og Hans Henrik Engqvist, docent ved Kunstakademiet. For sidstnxvnte gav en om­ fattende restaureringsvirksomhed i hele landet anledning til indgående bygningsunders0gelser, der ofte blev nedfxldet i instruktive skitser, som en hel generation af studerende ved Kunst­ akademiets Afdeling for Nordisk Arkitektur­ historie og Opmåling har draget nytte af, og som gennem tiden er blevet publiceret i talrige artikler, b0ger og i de senere år i det af ham startede årsskrift Bygningsarkceologiske Stu­ ~'J~~~~}l':rAN.I~W IM T.liUJIRMVi Skibby Kirke, Sjcelland. Studie i murerteknik og rekonstruktion af fremgangsmåde ved opfmelse af middelalderlig kassemur. (Erik Hansen.) dier. Fra anden side blev bygningsarkxologien dyrket ved den af Mogens Koch ledede restau­ reringsafdeling i de såkaldte L0rdagsseminarer under tiden "De middelalderlige Kirkers Byg­ geteknik", senere fortsat som "Studier i sjxl­ landske Landsbykirker". Fxlles fordissevar analysen af konstruktioner gennem opmåling og direkte iagttagelse samt redeg0relse for resultaterne, ofte i form af "Tegneserier", der viser arbejdsforl0bet ved den pågxldende kon­ struktion. Sammenfattende kan man sige, at den ana­ lytiske opmåling ikke strxber efter at give et naturalistisk billede af objektet, men en ske­ matisk redeg0relse for iagttagelser, der har in­ teresse i den givne situation. Hertil anvendes ofte signaturer, d~r må skabes til de pågxl­ dende forhold. Hver bygningstype, materiale eller konstruktionsform taler sit eget sprog, krxver sin analyseform og tegneriske behand­ ling. Under dette arbejde opstår der en dialog med objektet. Ingen streg kan sxttes til papiret, uden at man har gjort sig dens betydning klart. Der opstår sp0rgsmål, som krxver fornyet betragtning, og objektet giver mere eller min­ . dre beredvilligt svaret. Den analytiske op- r8 BYGGNADsUPPMÄTNING Ui!lll!iilllllif% måling kan dog ikke kaldes objektiv, idet den altid må vxre afhxngig af iagttagerens dygtig­ hed og formålet med opmålingen. Men det er den mest videnskabelige tilnxrmelse, der kan txnkes, og tegningen udf0rt på denne må de vii så vidt muligt i sig selv give oplysning om, på hvilket grundlag konklusionerne drages. Analyse af spor af spåntag i middelalderlig kirke (Gyrstinge, Sjcelland) og rekonstruktion af konstruktionsprincip. Sporene er fremkommet ved, at gavlen er opfmt op mod den alle­ rede oplagte tagbeklcedning, der da danner aftryk i den våde mmtel. Fmst efter opmåling og optegning bliver disse spor aflceselige, her sammenlignet med rekonstruktion af taget i en tilsvarende bygning med en anden afslutning foroven. (Erik Hansen.) FRA MALERISK TIL ANALYTISK- OPMÅLINGENS HISTORIE I DANMARK Fra akvarell til fotogrammetri - oppmåling i Norge OLA STORSLETTEN N år man som norsk bygningsforsker også har hatt noe kontakt med den bygningshistoriske virksomhet i Sve­ rige, er det ikke til å unngå at man blir slått av den ulike status som oppmålingav bygninger og bygningsdetaljer synes å ha i de to land. Mens man i Sverige nxrmest får inntrykk av at detteer en slags annenklasses arkitektoppgave, er det i Norge en virksomhet med atskillig pre­ stisje. Det er amtrent som når ishockey også tidligere var noe enormt stort i Sverige, mens samme sporten f0rte en slags skyggetilvxrelse i Norge i forhold tillengdel0p på sk0yter. For­ skjellen skyldtes rimelig nok de oppnådde pre­ stasjoner. At et internasjonalt sk0ytemester­ skap på Bislet i Oslo i 1960-åra kunne sarnie 30 000 tilskuere en råkald februars0ndag hadde sammenheng med en lang rekke bragder av norske sk0ytel0pere som gikk tilbake til starten av århundret. Forbildene var klare og triumfene vel kjente, og mange nok hadde selv fors0kt den samme idretten til at de kunne verdsette resultatene. 1600- og 1700-tallet Også oppmålingav bygninger og bygnings­ detaljer i form av målriktige tegninger i en viss målestokk har en lang og xrerik historie i Norge. De eldste kjente eksempler går tilbake til midten av 1600-tallet da den svenske land­ måleren O.S. Neuclerus laget tegninger av pla- Crrmd.ri.ttt; hg of r.uncllwru o,.~rlli•. O.S. Neuclerus. Plan av domkirken i Trondheim, 1658. Oppmålingen er utf0rt ved hjelp av enkle, manuelle hjelpemidler. Alle detaljer er utelatt. (T. Lysaker. Norges vesentlige trekk ved bygningen er kommet med, men mindre skjevheter og en god del - Kirker, Oomkirken i Trondheim, bd. III, 1973.) FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPMÅLING I NORGE 21 ' ' Eiidi±r:w:::::- ~- l' e. . __J~__ _:=::J_ U ~-e.' Ju __ _ c_ _ _ . 'tv Hans Jacob Scheel. Plan av kruttårnet på Akershus festning i Oslo, 1757. Tegningen er signert av generalmajor Scheet men det er usikkert hvem som har laget oppmålingen . Oppmålingen er utfmt med manuelle hjelpemidler og en utstrakt bruk diagonalmåL Originalen er i målestokk ca.1 :150. (Antikvarisk arkiv, Riksantikva ren.) nen og nordfasaden til den middelalderske domkirken i Trondheim. Kirkenvar på det tidspunkt svxrt forfallen. Ved den alderdom­ melig utseende fasadetegningen er det riktig­ nok flere opplagte feil, men planen virker like­ ve! såpass overbevisenede- med detaljer som oktogonen og de gjenmurte s0ylerekkene i ko­ ret - at det er grunn til å tolke denne som en regulxr oppmåling. Fra 1700-tallet er det bevart flere oppmå­ linger. Et eksempel er fra 1757 og viser Krut­ tårnet på Akershus festning i Oslo. Tegningen er signert av generalmajor Hans Jacob Scheel (1714-74), men det erikkedermed sagt at det er han som har utf0rt tegningen. Det finnes en lang rekke oppmålinger av bygninger på Akershus fra samme år, og alle er signert av Scheel. Kruttmagasinet er oppf0rt på 1600­ tallet og består av en muret bygningskropp og et stort saltak. Den nxrmest massive under­ etasjen er delt i to hvelvete ganger der kruttet ble oppbevart. Oppmålingsteknisk byr Kruttårnet på flere problemer, bl.a. har underetasjen med gangene en nokså irregulxr form. Bare presentasjon­ tegningen er bevart. Den består av en plan, "Grundtegningen", et tverrsnitt gjennom hele bygningen, "Profilrids", og en langfasade. Den faste målestokken og det eneste målet som er skrevet på tegningen er angitt i fot. Tegningens målestokk er ca. 1:150, og er presentert med tusj og delvis med bruk av akvarell. Snitt og fasade er gjengitt uten hensyn til skjevheter, men de gir et greit inntrykk av bygningens konstruksjon og utseende og må vxre oppmålt. Skjevhetene i underetasjens plan er tilsyne­ latende fanget opp ved en utstrakt bruk av diagonalmålinger. 22 BYGGNADSUPPMÄTNING •• ':.: • ! • • • . ·---- ----: ···-·· ---·-· ..·... -· ... ······--· -···· -· .. --·· ................•. . :... .. . ................................,...., , ............ .. ...........~.-•.../ l • • Franz Wilhelm Schiertz. Plan av Borgund stavkirke i La:rdal i Sogn og Fjordane. Oppmålingen er utfmt med manuelle hjelpemidler. Proporsjonene er rimelig korrekt, men enkelte trekk ved konstruksjonen er blitt misforstått. (I.C. Dahl. Oenkmo/e einer sehr ousgebi/deten Holzboukunst ous den fruhesten Johrhunderten in den innern Londschoften Norwegens, 1837.) Johan Christian Dahl Den norske maleren Johan Christian Dahl (1788-1857) regnes gjerne som en slags grunn­ legger a v det norske kulturminnevernet på bakgrunn av sitt plansjeverk om de norske stavkirker fra 183 7. I tillegg til en kortfattet tekst rommer verket også oppmålinger og an­ dre avbildninger av enkelte av de norske stav­ kirker. Oppmålingene ble utf0rt av arkitekten og maler en Franz Wilhelm Schiertz (1813­ 1887), som hadde sin arkitektutdanning fra Tyskland. Materialet omfatter planer i måle­ stokk (m.) ca. 1:125-1:200 og detaljer i m. ca. 1:15-1:20. De siste er i f0rste rekke oppriss og snitt av stavkirkeportaler. Målene er oppgitt i "Ellen" - alen. I plansjeverket er oppmålingene litografert for publisering, men synes i utgangs­ punktet å ha vxrt tegnet dels medblyantog dels med tusj. Oppmålingene av planene er nokså summariske og er vistuten skjevheter og uregelmissigheter. Opprissene av portalene er atskillig mer detaljerte, med sxrlig vekt på ut­ skjxringene. Fortidsminneforeningen Dahls plansjeverk kom å bli en viktig inspira­ sjonskilde til opprettelsen av Foreningen til norske Fortidsminnesmxrkers Bevaring i 1844. I innbydelsen til foreningen het det bl.a. at man ville: " ... efterforske alle Kunst- og Fortidslevninger rundtom i Landet, (og) at skaffe sig n0iagtige Beskrivetser og korrekte Tegninger deraf. " Fortidsminneforeningens f0rste st0rre oppgave var å engasjere den danske arkitekten Johan Henrik Nebelong (1817-1871) til å oppmåle og beskrive klosterruinene på Hoved0ya ved FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPMÅLING I NORGE 23 ·GrunJplan ai Hove ö Klo s ter. u E D Q p u 11#, l • l •l J l l. Johan Henrik Nebelong. Plan av Hoved0ya kloster ved Oslo, 1849. Oppmålingen er utfmt med manuelle hjelpemidler. Alle deler ved anlegget er kommet med, men det er ikke tatt hensyn til mindre uregelmessigheter. Planen er trykket i målestokk l :250. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) 24 BYGGNAD S UPPMÄTNING Oslo. Anlegget var et cistercienserkloster som ble grunnlagt i 1147. Etter reformasjonen ble klosteret lagt ned, og steinene fra bygningene ble brukt til ulike formål, slik at bare de nedre deler av murene sto tilbake. Oppmålingsteg­ ningene ble vist som et tillegg til Fortidsminne­ foreningens årbok for 1849. Til disse h0rer bl.a. en plan av anlegget i m. 1:250. Ettersom alle vinkler er fullstendig rette, synes man å ha benyttet en relativt enkel framgangsmåte. Inn­ trykket blir forsterket av orienteringen som plasserer kirken i eksakt 0st-vest retning, mens den i virkeligheten ligger noe skjevt. Selve tegningen er lik ev el klar nok, med skravert e murerogen antydning til skyggelegning som gir et godt inntrykk av de romlige forhold. I tillegg til planen ble det utf0rt oppmåling av detaljer som kapiteler, keramiske fliser o.a. Oppmålingene av disse er vist i m. l :4-1:2 og virker sv::ert n0yaktige. En utstrakt bruk av skyggelegning på de dekorerte steindeler understreker deres plastisitet og vitner om Nebelongs klassiske utdanning i tegning, bl.a. fra Det Kgl. Kunstakademi i K0benhavn 1839/ 40. Også senere skulle Fortidsminneforeningen komme til å stå for sentrale oppmålingsopp­ gaver og engasjerte yngre arkitekter som Georg Andreas Bull (1829-1917), Chr. Christie (1832-1906) og Johan Meyer (1860-1940) til å dokumentere både kirker og profane byg­ ninger. Georg Andreas Bull I 1855 målte Georg Andreas Bull opp Nes stavkirke i Hallingdal i Buskerud. Kirken ble revet i 1864 og var en middelaldersk stavkirke av midtmasttypen. Oppmålingstegningene til Bull består av en serie ark i st0rrelse 25 x 30 cm og viser plan, snitt og detaljer. Framgangs­ måten synes å vxre den samme for samtlige tegninger: På en frihåndstegning der propor­ sjonene er tilnxrmet korrekte og der innpass­ ingen på ark et synes å ha v::ert et mål i seg sel v, har Bull skrevet de n0dvendige mål i fot og tommer. Tegningene er utf0rt med blyant og delvis ved hjelp av linjal. Planskissen ble målt ved hjelp av hovedmål som viste lengde og bredde og omfattet dess­ uten målsatte bygningsledd som staver, grunn­ stokker, d0råpninger, fast innredning o.a. Byg­ ningsleddene er innmålt i forhold til kjente punkter. Også på snittskissene er alle vesentlige mål notert. Det samme gjelder for bygnings­ leddene i snittene som buekn::er, sperrebind, skråavstivinger o.a. De n0dvendige h0yder synes å ha blitt innmålt ved hjelp av snittene og tilsynelatende uten bruk av nivelleringskikkert. Takene er målt til undersiden av m0nsåsen, mens takrytterne er målt så langt opp som det er mulig å nå med et manuelt måleredskap. I tillegg til plan og snitt omfatter oppmålingen dessuten enkelte detaljer ved bygningen som en fint utformet åpning i korets s0rvegg og smi­ jernsdekorasjoner på hovedd0ren. Dokumentasjonsmaterialet til Bull kan synes magert, og man har f.eks. undret seg over at han ikke målte fasadene. På bakgrunn av måle­ skissene kunne imidlertid Chr. Christie noe senere lage presentasjonestegninger av kirken. Tegningene er vist som to ark. Et med plan og langsnitt og et med tverrsnitt og de oppmålte detaljer. Målestokken varierer fra ca. l: 125 for planen og ca. 1:75 for snittene til ca. 1:12,5 for detaljene. Tegningene er utf0rt med tusj på papir og med hjelp av linjal, tilsynelatende med tanke på videre litografering. I 1972 utarbeidet Håkon Christie et fullt tegningssett av Nes stavkirke med plan, snitt og fasader og enkelte detaljer. Også disse teg­ ningene ble laget på bakgrunn av Bulls måle­ skisser, i tillegg til det som finnes av avbild­ ninger av kirken f0r den ble revet. Dessuten målte han opp de bygningsrester fra kirken som er bevart. Materialet er presentert i form av plan og snitt i m. l :20 og detaljer i m. l: l O og l: l. Tegningsmaterialet til Christie viser kvalitetene i Bulls oppmålinger, men under­ streker også den usikkerhet som ligger i at FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPMÅLING I NORGE 25 l j l ! ll l ,.; j l' l ~\ . l ~~ .y ..~-- --; ~ .k~~-~"­ . ' ·. ; ~- ~·. -·.{~ Georg Andreas Bull. Måleskisser av Nes stavkirke i Hallingdal i Buskerud, 1855. Oppmålingen er utfmt med manuelle hjelpemidler. De enkelte deler av konstruksjonen er tegnet med tilncermet riktige proporsjoner, målene er skrevet på. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) BYGGNADsUPPMÄTNING selve kirken forlengst er borte. Utvilsomt har Nes stavkirke hatt en rekke skjevheter og an­ dre uregelmessigheter som ikke kom med på Bulls måleskisser. Der det er bevart materialer som kan sammenholdes med Bulls oppmål­ inger - som å pningen i korets s0rvegg - er det visse uoverensstemmelser. N år det er sagt, må det imidlertid legges til at Bulls primxre oppgavevar å gi en doku­ mentasjon av bygningen som helhet og at Nes bare var en av en lang rekke stavkirker og an­ dre bygninger som skulle dokumenteres. Også oppmålingen av Nes skjedde som ledd i en st0rre ekspedisjon, der Bull målte opp syv stav­ kirker-i tillegg til domkirken i Stavanger og domkirken, Rosenkrantztårnet og Håkans­ hallen i Bergen. Heinrich Ernst Schirmer Parallelt med etableringen av Fortidsminne­ foreningen gikk den tyske arkitekten Heinrich Ernst Schirmer (1814-1887) i gang med en detaljert unders0kelse av domkirken i Trond­ heim som grunnlag for en omfattende restaure- Håkon Christie. Tverrsnitt av Nes stavkirke/ 1972. Snittet er tegnet på bakgrunn av G.A. Bulls oppmålingsskisser fra 1855. Originalen er · i målestokk l :20. (Antikvarisk arkiv/ Riksantikva­ ren.) Heinrich Ernst Schirmer. Plan av domkirken i Trondheim. Oppmålingen er i hovedsak trolig utfmt med manuelle hjelpemidler/ men det kan også ha vcert satt ut akser som har sikretat de viktigste skjevheter i planen er kommet med. (P.A. Munch. Throndhjems Domkirke, 1859.) FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPMÅLING I NORGE ring a v bygningen t il "fordums glans". I 18 59 utga han sammen med historikeren P.A. Munch et verk om domkirken. I verket inngår også et omfattende plansjeverk av oppmålinger og andre avbildninger, som på et vis dannet starten på en systematisk dokumentasjon av middelalderens murarkitektur i Norge. Stor­ delen av oppmålingene ble utf0rt av Schirmer, mens den tidligere omtalte Franz Wilhelm Schiertz sto for de fleste perspektivtegningene. Til plansjene h0rer kirkens plan, målt i fot og tommer og presentert i m. ca. 1:200. Pre­ sentasjonstegningen er detaljert utf0rt. Igjen er det usikkert hvordan tegningen er blitt konst­ ruert, men ettersom korets skjevhet er kommet såpass klart fram, er det grunn til å tro at det i stor grad har vxrt benyttet diagonalmålinger. En annen mulighet er at det har vxrt etablert et rettvinklet aksesystem i og utenfor kirken som de uregelmessige murene og demange utbyggene er blitt innmålt i forhold til. Lang­ og tverrsnitt av kirken er presentert i m. ca. 1:200 og 1:400, tilsynelatende u ten å ta med skjevheter eller uregelmessigheter. Trolig har det likevel vxrt brukt nivelleringskikkert for å sette ut et samlende horisontalplan. Den kom­ plisert utformete oktogonen er vist i en separat oppmåling av plan og snitt. I tillegg er det detaljoppmålinger av veggpartier med oppriss og snitt i m. ca. 1:20-1:50 og detaljer som ge­ simser og kapiteler i m . ca. 1:4-1:10. Igjen er oppmålingene usedvanlig fint og regelmessig utf0rt, og i ettertid er dette også den viktigste innvendingen mot dem. På den tid da opp­ målingene ble utf0rt var domkirken i dårlig stand og må ha rommet mange skader og uregelmessigheter, slik det går fram a v per­ spektivtegningene til Schiertz. Den eneste av oppmålingene som klart viser dette er et opp­ riss av korets portal der også skadene på mur­ verket er kommet med. Peter Andreas Blix. Tverrsnitt av skipet i Have kirke, Vik i Sogn og Fjordane. Oppmåling fra perioden 1883-89. Tilsynelatende er tegningen utfmt på bakgrunn av enkle oppmålingsskisser. Originalen er i målestokk l :48. (Antikvarisk arkiv, Riksantikva­ ren .) Peter Andreas Blix Da Peter Andreas Blix (1831-1901) kom til­ bake til Norge i 1856, hadde han bak seg stu­ dier i ingeni0r- og arkitektfag i Tyskland- bl.a. under arkitekturhistorikeren Conrad Wilhelm Hase i Hannover. Den f0rste tida arbeidet han som ingeni0r, men ble etterhvert involvert i regulxr arkitektvirksomhet og tegnet en rekke villaer, hoteller o.a. I 1870-1871 restaurerte Blix skrudhuset ved Bergens domkirke etter planer av Chr. Christie, og ble på den måten kjent med den bygningsarkeologiske metode. I 1873-1878 var han ansatt ved jernbanen og dokumenterte middelalderske bygningsrester som kom fram som en del av arbeidene i det gamle Oslo. Som et slags preludium til sin videre virksomhet, gjorde han en del av under­ s0kelsene på egen bekostning. Omkring 1880 var Blix engasjert med res­ taurer ingen a v Håkonshallen i Bergen da BYGGNADsUPPM ÄTNING Peter Andreas Blix. Oppriss av skipets vestportal i Hopperstad stavkirke, Vik i Sogn og Fjordane, ca . 1890. Tegningen synes å va:re utfmt ved hjelp av innmålte passpunkter og hjelpelinjer. Originalen er i målestokk l :4. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) FRA AKVAR E LL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPMÅLING I NORGE menigheten i Vik i Sogn og Fjordane tilb0d materialer fra den middelalderske murkirken påstedet til de pågående arbeidene i Bergen. For å forhindreat den gamle kirken ble rasert, kj0pte Blix den og satte den i stand i 1882­ 1887. Gjennom sitt arbeid i Vik ble Blix også kjent med planene om å selge materialene fra Hopperstad sta vkirke, som ligger n~r ved og som menigheten også 0nsket å rive. Igjen ble l0sningen at Blix kj0pte kirken. Den ble satt i stand i perioden i 1885-1890. Arbeidet med Hove og Hopperstad krevet et omfattende oppmålingsmateriale, både for å forstå bygningenes forhistorie og som grunnlag for den videre restaurering av dem. For Hove kirkes del resulterte dette bl.a. i en serie teg­ ninger i målestokk 1:48 -l tomme= 4 fot­ som viser planen og ulike snitt. Tegningene er utf0rt med blyantog tusj på tykt papir. Far­ gene i malte dekarasjoner på prekestol, galle­ rier o.a. er gjengitt med akvarell. Utf0relsen har en skissemessig friskhet over seg, med enkelte linjer som er fortsatt på utsiden av det punkt der formen egentlig slutter og med bruk a v en noe grov skra vur og fargelegging. Etter­ som Blix var en m eget dyktig tegner, er resulta­ tet meget dekorativt. Det som forbauser en smule er at det ikke inngår akser eller andre hjelpelinjer i tegningen. Svaret synes å ligge i en serie måleskisser som G.A. Bull gjorde av Hove kirke i 1854. Måleskissene er uf0rt med blyant, med riktige proporsjoner og med alle mål på­ skrevet. Heller ikke i dette tilfellet kan imid­ lertid Bull ha bekymret seg om eventuelle min­ dre skjevheter ved konstruksjonen. Tilsyne­ latende har Blix brukt Bulls oppmålinger når han har konstruert hovedtrekkene på sine teg­ ninger, mens de farget e dekorasj o ner og andre detaljer synes å v~re innmålt og påf0rt teg­ ningen på stedet. I en rekke andre tilfeller har imidlertid Blix stått for hele oppmålingen. Et kjent eksempel er hans oppriss av den rikt dekorerte vestpor­ talen i Hopperstad stavkirke som er vist i måle­ stokk 1:4. Teknikken er den samme. Blyant som grunnlag, med tillegg a v tus j og med bruk av akvarell. Problemet er å få plassert de ulike deler av det intrikate m0nsteret på riktig sted. Om man går n~r inn på tegningen, vil man se tynne blyantstreker som ligger under det hele. Enkelte streker viser portalens ulike deler, som forbindelsen mellom de vertikale veggplankene som danner vangene og det horisontale over­ stykket. Andre linjer er vanskeligere å gi en konstruktiv forklaring, men de kan v~re sprekker eller andre gjenkjennelige passpunk­ ter som Blix har målt inn og brukt i sitt videre arbeid med tegningen. Igjen er i hvert fall resul­ tatet nydelig nok! Viktig er også den detaljerte kjennskap til monumentene som Blix fikk gjennom sine oppmålinger. Et konkret uttrykk for dette er en lengre artikkel om bl.a. Urnes stavkirke fra 1895. På bakgrunn av sine egne omhyggelige unders0kelser av både Urnes og Hopperstad stavkirker vurderer han flere av de beskrivelser og påstander som inngår i Lorentz Dietrich­ sons store verk om De Norske Stavkirker som kom ut tre år tidligere. I ettertid er Blix blitt stående som en a v de norske pionerer i en be­ visst bruk av den bygningsarkeologiske me­ tode. Tegneskolen Arkitekten Herman Major Schirmer (1845­ 1913) var utdannet i Tyskland og bodde i pe­ rioder hos Schiertz. Etter endt utdanning fort­ satte han farens virksomhet med oppmålinger som del a v sin undervisning ved Den kongelige Tegneskole i Kristiania. Mot slutten av sitt liv skulle han også bli den f0rste Riksantikvar i Norge. Fra 1895 til1912 foretok Schirmer hvert år studieturer til de indre deler av 0st­ landet i S0r-Norge der elevene fra Tegneskolen utf0rte oppmålinger av bygninger og inventar, den s.k. "Schirmer-skolen". En av elevene­ Holger Sinding Larsen (1869-1938)- som senere bl.a. gjennomf0rte en omfattende opp­ måling av Akershus festning i Oslo- skriver: BYGGNADsUPPMÄTNING Daniel Dahl. Tverrsnitt av skipet i Kvernes stavkirke, 1900. Oppmålingen er utf0rt ved hjelp av enkle hjelpemidler. l tillegg er det satt ut innvendig og utvendig nivelleringslinje. Veggenes skjevhet er innmålt ved hjelp av loddsnorer. Originalen er i målestokk l :50. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) " ... oppmålingen foretages i stor målestokk og 'med tilstrebet diplomatarisk n0iagtighet', som Schirmer selv flere ganger sier i sine skrivelser om denne sak, idet tegningen gjordes ferdig på stedet, så den tegnende hadde gjenstanden for 0ie den hele tid. Elevene blev herigjennem tvunget til en inntrengen i detaljen som intet plansjeverk kan gi anledning til. '' Sammeren 1900 reiste tre elever fra Tegne­ skolen til M0re på nordvest-kysten av S0r­ Norge, for å dokumentere de tre stavkirkene Kvernes, R0dven og Grip. Oppmålingsmate­ rialet fra kirkene består av plan, snitt og fasa­ der, samt diverse interi0roppriss og detaljer. Kvernes stavkirke er i utgangspunktet av M0re-typen med mellomstaver i langveggene. På 1630-tallet ble kirken betydelig ombygd med nytt laftet kor o.a. Det er mulig at det på samme tid ble lagt himling i kirken. Til kirken er det bygget våpenhus og etsakristisom står nokså skjevt på skip og kor. På saltaket er det plassert en takrytter med relativt h0yt spir. Bare presentasjonstegningene er bevart fra oppmålingen. Planen er i m. 1:50 og er utf0rt med tusj på papir. Dessutener veggene markert med akva­ rellfarge. Alle rette linjer er trukket med linjal. Ingen mål er gjengitt på planen, men rundt bygningen er det vist et rektangel med stiplete linjer og markerte hj0rner som synes å vxre en del av et rettvinklet aksesystem som ble anlagt rundt og inne i kirken for å kunne måle inn skjevhetene ved planen på en enkel måte. Akse­ ne synes dermed å ha blitt satt ut ved hjelp av en målekikkert som ga mulighet for å sette ut rette vinkler. På flere av fotografiene som viser arbeidet til elever fra Tegneskolen inngår det en målekikkert som godt kan ha fungert på denne måten. Presentasjonstegningene av stavkirkens lang­ snitt og tverrsnitt er gjengitt i samme måle­ stokk og med samme teknikk som planen. Sammenliknet med en moderne oppmålings­ tegning er det dessuten lagt stor vekt på å FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPMÅLING I NORGE - - -- - - ~- -- -- -- - --- .-- ­ l -· -~ -- ­ -- - - --~ ,, ,. l 2' \ \ l \ l l I f~ )TjllP~ ~liK j)tl· ! 1 llh l / t l fl l 1­ l l III! l \ \ l l \ \ • -~~ --1 :-­ -H - -1 -~ ·-­ - -r-­ -­ -­ r-f­ r-­ r-­ ,___ 1--­ fe ~lo ~­ i<> 'l ..._ r-' l ! Il i f l l l-:­ \ , -l l 3 Il J \ l \ \ - ~ t-r­ f--­ ~ tl r-­ 1­'- - lo .-­ ~ {;;;;;;;. ;;;:::::;:. r-­ . Il ' Jj l - p=o~ _,..... l l ·· ' ' > ~ 1-- 1­ l l ~01 r vx lo l& l ·· 1 l ~} \ l \ '\ ' i 1­ ~ i-­ - r-­ - =-= ~ r­ ,...­ 1-' f""=" :r= 1-­ '---­ ,.._ ,.,.. o G ·­ . '= l ·~ ., 1 -· 1 l l o ~ t\ l i' r\~ J l J 1""'1 ID l l \ Il '­ ,, 'i4.ir! - r­ f-­ ~ ~ . rr­r-­ i-­ ~ - '-­ ~ ~ ~ l 1-! .... j ~ _t_ ("f" JJ. -~ b l fununvn.~n . ..~' ~':\\ lj \ l , l l l ~D All l l \ \11 l l l l ~AA~)TO~:: 1:50. tj-. l \5. - -- - - --- ----- -- - - -- l l l - ------ --~ -- - ---- Heinrich Karsten . Plan av Kvernes stavkirke, Mme og Romsda l, 1900. Oppmålingen er i hovedsak utfmt med manuelle hjelpe­ mid ler, men uregelmessighetene i planen synes å vcere innmålt ved hjelp av utvendige passpunkter. Originalen er i målestokk l :50. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) 32 BYGGNADsUPPMÄTNING gjengi "maleriske" kvaliteter som skinnet i vindusglassene. Heller ikke på snittene er mål­ ene med, men en dr0y meter over gulvet er det markert en innvendig og en utvendig nivelle­ ringslinje som klart er blitt satt ut med en nivelleringskikkert og som har gjort det mulig å fange opp skjevhetene ved bygningen. Konst­ ruksj onen under gulvet er ikke målt inn, og skjevheter ved takkonstruksjonen synes å ha blitt målt fra loftsgulvet. Det er usikkert hvor­ dan toppen på tårnhetten med spiret er blitt målt inn. Trolig har det skjedd innenfra, så langt som det er mulig å komme med et måle­ redska p, mens det 0vrige nok er blitt tatt mer eller mindre på 0yemål - som på Bulls opp­ måling av Nes stavkirke. De fire fasadene er gjengitt med samme målestokk og teknikk som plan og snitt, og igjen med st0rre vekt på "maleriske" kvaliteter enn det som er vanlig ved moderne oppmåling­ er. Blant annet er det tegnet inn skygge under takskjeggene og på tårnhetten. Ikke minst den åttekantete tårnhetten blir på den måten lettere å oppfatte enn om den bare hadde va::rt vist som et rent oppriss. I tillegg til hovedtegningene er det dessuten med oppmålinger av deler av kirkens inventar, som benker, korskilletog altertavlen. Måle­ stokken varierer fra 1:20 til1:1, i forhold til objektet. Tegningene er vist dels som oppriss, dels som snitt gjennom viktige detaljer. Tek­ nikken er den samme som i hovedtegninegne, men med st0rre bruk a v strek og akvarell for å gjengi tekstur og farger. På tegningene er alle mål borte, bare den innvendige horisontal­ linjen er med. Det er imidlertid grunn til å anta at selve målearbeidet må ha blitt utf0rt med hjelpemidler som målebånd, tommestokk og loddesnor. Formålingav profiler i m. 1:1 kan de ha benyttet en form for profilkam, men detteer på ingen måte n0dvendig. Norges tekniske högskole Arkitekten Johan Meyer (1860-1940) var la::rer i frihåndstegning ved Tegneskolen. Ved opprettelsen av Norges tekniske högskole (NTH) i Trondheim i 1910 ble han professor ved fagområdet som bl.a. omfattet gammel­ norsk trebygningskunst og bygningskunstens historie. I undervisningen var oppmåling en fast del og ble brukt til innsamling av materiale til det store plansjeverket Fortids Kunst i Nor­ ges bygder, som ble utgitt i hele 18 bind i peri­ oden 1908-1942. Hensikten med verket var å vise den tradisjonelle bondekunst. Illustrasjo­ nene omfatter både oppmålinger av bygninger med plan, snitt og fasader i m. ca. 1:50 ög oppriss i m. ca. 1:10-1:20, og oppmålinger av inventardetaljer og gjenstander i m. ca. 1:5­ 1:1. Oppmålingene er vist i blyant eller i tusj. I mange tilfeller er det også lagt vekt på å vise malte dekarasjoner i form av akvarell. I 1924 ble Erling Gjone (1898-1990) assis­ tent hos Meyer og medarbeider i bokverket. Fra 194 7 var han professor i Byggekunstens historiske utvikling. Som del av sitt arbeide utf0rte Gjone orofattende dokumentasjon av en rekke middelalderkirker. I sine oppmålinger representerte han en videref0ring av Meyers oppmålingstradisjon med stor vekt på analy­ tisk tilna::rming og klar presentasjon. Derimot la Gjone mindre vekt på gjengivelse av tekstur og farger ved objektene, trolig som en f0lge av bruken av lyskopier. Et eksempel på Gjones dokumentasjons­ praksis er oppmålingene av den middelalderske Va::rnes kirke i Nord-Tr0ndelag, som er datert 1953. Presentasjonstegningene omfatter plan, snitt og fasader og er utf0rt med tusj og linjal. I hovedsak synes oppmålingen å ha blitt kon­ struert ved hjelp av manuelle oppmålingsred­ skaper, i tillegg til nivelleringskikkert for ut­ setting av horisontaler. Det er dessuten mulig at planen er målt ved hjelp av et rettvinklet aksesystem. Tegningene virker sva::rt overbevis­ ende, med skrånende murer og detaljer ved FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI - OPPMÅLING I NORGE 33 ·FAUKSTAD· i .Will·2·JYSGUlJ ·3-BRUT1R8DT ·HMEftAL~R~T· L~nGDE=I95Cm J_o_V ____;__o_u_ ·)~o~I 101+Htt!s+H+o--~t-o--+2o--3t-o--+~o_ __,50f---+6o_ _ 7t-o--+so_..........j9of-----lloo Cm TREDEli VINOUE PAA GUM50A!Ef1 t 19M MED En Tll§VflREMDE KRON EfRA. ffiUKSTAO l HEDfll!n 'C::\~)__ s l Y'· Johan Meyer. Detaljer fra stue i Gudbrandsdalen i Oppland, ca. 1900. Oppmålingen er utfmt ved hjelp av manuelle hjelpemidler. (J. Meyer. Fortids Kunst i Norges Bygder, bd . Il, 1918 (1987).) 34 BYGGNADsUPPMÄTNING D Erling Gjone. Tverrsnitt av takkonstruksjonen over skipet i Vcernes kirke i Nord-Twndelag, 1953. Oppmålingen er utfmt ved hjelp av manuelle hjelpemidler. Originalen er i målestokk l :50. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) sperrebindene. Det er likevel ikke til å unngå at man undres på hvordan han målte inn de vanskeligst tilgjengelige partier, som spiret på vesttårnet. Også under Gjones ledelsevar oppmålingen fast del av undervisningen ved NTH. Alle stu­ denter utf0rte en oppmålingav en bygning i m. 1:50 med tegninger av plan, snitt og fasader i tillegg til de n0dvendige detaljer i st0rre måle­ stokk. Arne Berg Arne Berg er den av Gjones studenter som i sxrlig grad har f0rt hans oppmålingstradisjon videre. Berg harselv gitt en beskrivelse av denne typen oppmåling i artikkelen Om gale skalvera og hus må {lyttast. I artikkelen blir det gitt råd om nivellering og ulike måter for å kontroHere skjevheter i horisontalplanet ved hjelpe av enkle hjelpemidler. Til å nivellere brukes Wredes nivellerspeil og et vinkelprisme for å sette ut rette vinkler i forhold til en valgt akse. Selve målingene blir gjort med tomme­ stokk og målebånd. I sitt yrkesaktive liv har Berg i sxrlig grad arbeidet med de norske t0mmerhus. Hans fremste arbeid er bokverket Norske tommer­ hus frå mellomalderen , der samtlige bygninger blir vist i form av oppmålinger. Det store an­ tallet bygninger har gjort det n0dvendig med en rasjonalisering av oppmålingsarbeidet. Til en normal-dokumentasjon h0rer plan og de n0dvendige snitt som blir målt i m. 1:50- altså nokså likt det materialet som G.A. Bulllaget forNes stavkirke i 1855. Også framgangs­ måten og utstyreter amtrent det samme, med unntak for innmålingen av skjevheter som ikke inngikk i Bulls oppmåling. I tillegg til hoved­ tegningene blir det målt oppriss og snitt av FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI - OPPMÅLING I NORGE 35 PLAN 2 !-10GDA MrLLOM~lPt. PLAN 1. ll0GOA TVE'RRSNITT MOT V('ST NYAilt' @ Arne Berg. Plan og snitt av loftet på Sme Kravik i Buskerud, 1975. Oppmålingen er utfmt med manuelle hjelpemidler og er opprinnelig tegnet i tilna:rmet målestokk l :50 med påfmte mål. Senere er de trukket opp i målestokk l :50. (A. Berg. Norske tommerhus frå me//omolderen, bd. Il, 1990.) slikt som d0råpninger i m. 1:1 O og 1:20 og detaljer i m. 1:5 og 1:1. Også Bull målte riktig­ nok detaljer, men Bergs oppmålinger er på dette punkt langt mer detaljerte og forklar­ ende, med vekt på slikt som spor etter tidligere konstruksjoner og skjulte sammenf0yninger. Når det gjelder t0mmerbygninger, er detaljer som disse av stor betydning. Gjennom sitt ar­ beid har Berg bl.a. vist at et av de sikreste kjen­ netegn på en t0mmerbygning fra f0r 1350 er bruken a v findalslaft der laftehalsen ligger i den nedre halvdel av stokken. Så langter det ikke funnet bygninger med findalslaft fra etter 1350. Som en f0lge av dette og andre karakte­ ristika er det samlete antall kjente t0mmerhus fra middelalderen i Norge steget fra ca. 170 til ca. 250. Svakheten ved Bergs metode viser seg ved oppmåling a v store bygninger med del er som vanskeliglar seg nå med manuelle hjelpemid­ ler. Man må da ta i bruk andre teknikker. Et eksempel er den middelalderske steinkirken på Voss kirke i Hordaland som Berg målte opp i 1970-åra. Kirken har dessuten et vesttårn med et stort 0vre oppbygg av tre. For å måle inn skjevheter i plan og snitt fikk Berg hjelp til å sette ut et enkelt aksesystem. Også havecifor­ men på tårnoppbygget var geodetisk innmålt på forhånd, så Berg kunne konsentrere seg om den indre konstruksjon. Spiret på tårnheten var heldig nok tatt ned for reparasjon i den tid oppmålingen pågikk. BYGGNADSUPPMÄTNING SNITT GJ(NNOM KLOKKHEMf.'\EN S ETT r RÅ NORD· AUST H0GD[N[ OV[R. 4. 8J[LK[LAGI:T [R. OPPRISS AV KLOKKE.STOLEN tTT[Jt OPPMILl NG AV AI!Ir l l l~ o or. .. J o y '----J ~ l o '== D D ( ~ =-­ o Q n '\'\._ d - - - - - -·­ u Håkon Christie. Oppriss av skipets smvegg i R0dven stavkirke, Mme og Romsdal, 1962-63. Oppmålingen er utfmt ved hjelp av utsatt aksesystem og manuelle hjelpemidler. Originalen er i målestokk l :20. (Antikvarisk arkiv, Riksantikva ren .) hundreskiftet, slik det for eksempel er vist i publikasjonen der materialet fra Oseberg­ funnet ble presentert. Fischer gjorde bruk av det samme cartesianske system ved sine under50kelser av bygninger. I prinsippet kledde han bygningen inn i et rettvinklet system av x-, y­ og z-koordinater som gjorde det mulig å måle alle deler av bygningen inn i forhold til dette. Fischer arbeidet i f0rste rekke med de norske manumenter fra middelalderen av mur og stein. Et eksempel er Olavsklosteret i Oslo, som trolig ble anlagt av domenikanermunker i 1239. I 1926 målte Fischer opp vestmuren på 0stfl0yen i m. 1:20. Selve oppmålingsteknikken framgår av metermarkeringene langs sidene av tegningen som tilsvarer koordinatene i akse­ systemet som Fischer etablerte for anlegget. Det er usikkert om aksene er satt ut med teo­ dolitt eller en enklere kikkert. For0vrig er teg­ ningen vist som en relativt konvensjonell opp­ måling med tusj på papir. Ettersom objektet i hovedsak består av avdekket murverk av tegl og stein, er det meste trukket på frihånd. Det kan i det hele tatt synes som om Fischer var opptatt av å bevare en st0rst mulig "portrett­ likhet" i forhold til objektet. Dette blir også understreket av bruken av akvarell på opp­ målingen som gj0r det mulig skille teglstein av ulike slag og teglpartier fra partier med natur­ stein. I andre tilfeller viste Fischer sine opp­ målinger som rene strektegninger. Håkan Christie Håkon Christie var student under Gjone i Trondheim, men kan også betraktes som en elev av Gerhard Fischer. Dette gjelder bl.a. hans oppmålingsteknikk med bruk av et rett­ vinklet aksesystem som han så måler bygning­ ens enkelte deler i forhold til. I likhet med Fischer har Christie dessuten stått for flere arkeologiske utgravinger. Som bygningshisto­ riker har Christie arbeidet mye med de norske stavkirker. Det er også Christie som har tatt i bruk Fischers aksesystem ved oppmålingav stavkirkene. I 1962-1963 utf0rte Christie en ny opp­ måling av R0dven stavkirke i M0re og Roms­ dal. Utgangspunktet for arbeidet var en under­ s0kelse av grunnen under kirken. Resultatet av unders0kelsen er vist på en tradisjonell arkeo­ logisk plantegning i m. 1:20, der aksene er satt FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPM Å LING I NORGE 39 c==:;z-----.Js-==2 ____ = 2is 20. 19 s 18s 17s 1h 15s !Z s Ils lOs 9s 8• 7s 6x Ss Håkan Christie. Snitt av veggplanker og -staver i R0dven stavkirke, Mme og Romsdal, 1962-63. Oppmålingen er utfmt ved hjelp av manuelle hjelpemidler. Originalen er i målestokk l :5. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) ut med kikkert. Også den stående kirkens vegger og staver er tegnet inn. Gjennomskjc:er­ ingene i trekonstruksjonene er vist som skav­ urer og årringliknende m0nstre, mens ned gr a­ vingene i pakken er markert med prikkinger. For0vrig er alle deler og uregelmessigheter ved disse vist med enkle linjer. Langs kantene av tegningen er x- og y-aksene vist som meter­ angivelser. Overkant på steiner og nedgrav­ inger i naturbakken er vist med h0ydeangivel­ ser i forhold til et valgt horisontalplan som danner grunnlaget for z-aksene. Oppmålingen av selve kirkebygget er en fortsettelse av den arkeologiske planlegningen. Grunnlagstegningene ble utf0rt med blyant på millimeterpapir. På bakgrunn av disse ble det laget presentasj onstegninger. Hovedtegningene består av plan, snitt og fasadeoppriss fra ut­ siden og innsiden. Alle tegninger er i m. 1:20, men omfatter bare den eldstedelen av stavkir­ ken. Klart nyeredeler-som sperrebindene over skipet og opprissene til det tilbygde koret -er ikke målt opp. Tegningen er utf0rt som tusj på plast. Den grafiske framstillingen til­ svarer den som viser det arkeologiske materia­ let. Snittene er vist som skravur eller et årring­ lignende m0nster, for0vrig er alle deler vist som enkle konturlinjer som gjengir formen og st0r­ relsen på de enkelte deler i konstruksjonen. Det er lagt vekt på å få med alle uregelmessigheter, som skj0tene mellom de enkelte deler av ski­ pets vestre svill. Skjulte partier av betydning, som utstikkende stavlegjer eller der det er not for innfesting av horisontale d0roverliggere, er stiplet. Alle linjer er trukket for hånd. Detalj­ tegningene i m. 1:5 er i dette tilfellet begrenset til et horisontalsnitt gjennom staven og de middelalderske veggplankene. De enkelte planker er identifisert med et nummersystem, men det ville selvf0lglig ikke vc:ere noe i veien for også å relatere disse til det samme akse­ systemet. Teknikk og utf0ring er den samme som for hovedtegningene. BYGGNADsUPPMÄTNING Nye teknikker Forskjellen mellom oppmålingen fra 1900 og den fra 1960-åra synes å vxre betinget av den teknologi som er benyttet. Dette gjelder både selve oppmålingen og presentasjonen av teg­ ningene. At man stadig tegner i form av kon­ tur- og omrisslinjer har sammenheng med kopieringsteknikken som fordrer denne typen gjengivelser. Etterhvert er dessuten underlags­ tegningene blitt utf0rt på millimeterfolie som gj0r det mulig å unngå uheldig krymping som en f0lge av fuktighet på tegningen. Den 0kte n0yaktighet har sammenheng med valget av målestokk, som må sees dels som en f0lge av en 0ket interesse i forhold til detaljer ved konstruksjonene, dels som en f0lge av bru­ ken av teodolitt som gjorde det mulig å måle store objekter medlangt st0rre n0yaktighet en tidligere. En annen fordel ved teodolitten er den mulighet instrumentet gir for å måle inn deler av objektet som er vanskelig å nå med manuelle hjelpemidler- som toppen av gavlene på store hus og de 0vre deler av mange kirke­ tårn. På bakgrunn av utsatte akser er det rela­ tivt enkelt å måle partier som dette i forhold til det samme koordinatsystem. Norske eksempler på en avansert bruk av teodolittens muligheter er oppmålinger av arkitekten }0rgen H. Jense­ nius, som på bakgrunn av sine oppmålinger dessuten har fors0kt å trenge inn i prinsippet for bruken av målforhold i de norske stav­ kirker. Et problem som aksemålingen deler med de mer konvensjonelle metoder er likevel det sub­ jektive utvalget av enkelte deler ved objektet som skjer i overf0ringen av en tredimensjonale virkelighet til arkets to dimensjoner. Reduksjo­ nen kan skje dels ved at eventuelle uregelmes­ sigheter i fiaten er begrenset til de snitt som blir målt inn, f.eks. langs en mur, dels ved at den samme muren i oppriss blir redusert til omrissene av de viktigste steinene. l nyere tid er begge typer begrensinger fors0kt kompen­ sert med bruk av annen type teknologi. Et eksempel er den ber0mte nord-portalen i Urnes stavkirke i Sogn og Fjordane som er blitt oppmålt flere ganger siden oppmålingen til Schiertz i plansjeverket til Dahl fra 1837. Et problem med portalen er at utskjxringene er opptil 7-8 cm dype og dessuten ligger i flere plan. Om man f.eks. skulle lage en kopi av por­ talen, ville det derfor vxre n0dvendig med en Bloms oppmåling. Fotogrammetrisk oppmåling som viser parti av skipets nordfasade på Urnes stavkirke i Sogn og Fjordane, 1989. Konstruksjonen er utfmt ved hjelp av innmålte passpunkter. Originalen er i målestokk l :5. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI- OPPM Å LING I NORGE 41 Bloms oppmål ing. Rektifisert fotografi som viser parti av teglhvelv i Olavsklosteret i Oslo, 1989. Konstruksjonen er utfmt på bakgrunn av innmålte passpunkter. Originalen er i målestokk l :20. (Antikvarisk arkiv, Riksantikvaren.) nxrmest uendelig rekke snitt i tillegg til selve opprisset. Som et eksperiment ble det i 1988 gjort foto­ grammetriske opptak av et ca. 32 m 2 parti av nordveggen. På bakgrunn av fotografiske opp­ tak med et spesialkamera ble det som et eks­ periment konstruert et 0,5 m h0yt og 5 m langt oppriss på tv ers a v den dekorerte portalen i m. 1:5 og et snitt langs de mest dekorerte del er i m. 1:1. Selve eksperimentet forl0p tilfredsstil­ lende, men en klar svakhet ved teknikken som ble valgt i dette tilfellet var overf0ringen av det fotografiske grunnlagsmaterialet til en to­ dimensjonal strektegning, som dessuten ble utf0rt av en konstrukt0r uten kunnskap om selve monumentet. Et annet eksempel er fra det samme Olavs­ klosteret i Oslo som Fischer målte opp i 1920­ åra. I 1989 ble pussen fjernet inne i et av de bevarte kjellerrommene og man 0nsket en dokumentasjon av murverket i m. 1:20 f0r det igjen ble pusset. Murverket omfattet både tilnxrmet slette vegger med naturstein og tegl og et teglhvelv. L0sningen i dette tilfellet ble å konstruere fotomosaikker av de avdekkete veggene i m. 1:20. Også h velvet b le "brettet ut" til en flate og vist i m. 1:20. Sammenligner med Fischers oppmåling rommet metoden den fordel at alle detaljer ved veggeflatene ble foto­ grafisk dokumentert. Riktignok ble opptakene gjort som svart/hvitt bilder, men det ville ikke ha vxrt noe til hinder for å gj0re tilsvarende opptak ved hjelp av fargefilm. Man kan også tenke seg kombinasjoner a v tradisj onell opp­ måling og fotogrammetri. Det blir nå arbeidet med fors0k på å kombinere fotogrammetri og BYGGNADsUPPMÄTNING tradisjonell oppmåling for på den måten å kunne nyttegj0re seg fordelen begge teknikker. Sett i ettertid er det i prinsippet ikke sxrlig forskjell mellom de oppmålinger av bygnings­ konstruksjoner som ble utf0rt i midten av forrige århundre og de oppmålinger som blir utf0rt i dag. Om man i tillegg tar med slikt som frafallet av bruk av farge i oppmålingene, er det mulig at enkelte vii hevde at denne delen av dokumentasjonsarbeidet i praksis faktisk er blitt dårligere. Alle villikevel trolig kunne enes om at dagens utstyr også har gjort at man kan få til resultater som man tidligere knapt kunne dr0mme om. Viktig i denne sammenheng er de moderne målekikkerter som både gj0r det mulig å sette ut et n0yaktig aksesystem for oppmålingav store objekter og å måle inn vanskelig til­ gjengelige partier. Kikkerten kan dessuten knyttestil en elektronisk basert totalstasjon som kan gj0re både innmåling og utregning av koordinater betyddig enklere enn f0r. Til da­ gens utstyr h0rer videre både avanserte og lett­ betjente fotografiapparater som gj0r det mulig å dokumentere trekk ved objektet som farger og tekstur på en langt bedre måte enn tidligere tiders gjengivelser ved hjelp av akvarell og strek. I tillegg kommer de muligheter somlig­ ger i oppmålinger i form av fotogrammetri. Til forbedringene ved selve oppmålings­ arbeidet h0rer dessuten en stadig st0rre opp­ merksomhet omkring detaljene ved konstruk­ sjonene. Mens oppmålinger av stavkirker og andre kulturminner i tidligere tider besto av hovedtegninger i relativt liten målestokk og enkelte sxrlig spektakulxre detaljer, har man i dag boksta velig talt trengt stadig lenger inn i de samme objekter i form av oppmålinger i stor målestokk som og så gj engir de mange mer eller mindre skjulte deler av konstruksjonene. Et eksempel er forskjellen mellom oppmåling­ ene av Kvernes kirke fra 1900 og Håkon Christies oppmåling av R0dven stavkirke fra 1960-åra. Et annet eksempel er forskjellen mellom Tegneskolens arbeider og Arne Bergs oppmålinger av de middelalderske t0mmerhus. I tillegg kommer at den kontinuerlige forsk­ ning og dokumentasjon som er blitt drevet om­ kring de norske kulturminner siden midten av forrige århundre har gitt en stadig st0rre kunn­ skap om kulturminnene. Dermed har vi i dag en langt bedre mulighet for å styre en så res­ surskrevende virksomhet som det oppmåling av bygninger er. Den virkelige tilbakegangen ligger i selve oppmålingsvirksomheten, eller rettere sagt: i mangelen på virksomhet. Det blir ikke lenger utf0rt like mange oppmålinger i Norge som tidligere. Årsaken til tilbakegangen er nxrt knyttet til undervisningssituasjonen. Den tek­ niske högskolen i Trondheim sl0yfet oppmål­ ing som en obligatorisk del av undervisningen da Gjone sluttet i 1968. Ved Arkitekth0gskolen i Oslo, som gradvis kom i gang etter andre verdenskrig, har oppmåling aldri vxrt obliga­ torisk. Det eneste sted der oppmåling i dag er en fast del av undervisningen er ved den rela­ tivt nystartete Bergens Arkitekt Skole. Resulta­ tet er at svxrt få unge arkitekter i dag behers­ ker oppmåling når de går ut av skolen. Samti­ dig er den mulighet man tidligere hadde til å lxre opp arkitekter i oppmåling som en del av det regulxre antikvariske arbeid, blitt betyddig redusert ved at forskning og forvaltning er blitt skilt og at forskningen - der også oppmålingen inngår- har fått et sterkt krav på seg om effek­ tiv produksjon av resultater. FRA AKVARELL TILL FOTOGRAMMETRI - OPPM Å LING I NORG E 43 Från fornminnesdokumentation till lantbyggmästarekurser- uppmätning i Sverige HANS PONNERT B yggnadsuppmätning har i Sverige under de senaste decennierna inte haft samma centrala roll som i Danmark och Norge. Likväl har uppmätning och avbildning av byggnader som dokumentationsmetoder en lång tradition i vårt land. De började genom den fornforskning som startade redan på 1600-talet. Antikvariska forskningsresor under 1600-talet I syfte att för övriga Europa visa att stor­ makten Sverige inte bara var politiskt ärorikt utan också hade ett rikt kulturarv, lade Gustaf II Adolf 1630 fram ett program för en allsidig fornforskning i landet. I detta program talas det dock inte om undersökningar utan mest om uppteckningar av litterär karaktär. Johan­ nes Bureus (eg. Johan Bure, 1568-1652) blev landets förste riksantikvarie och genom honom och hans medhjälpare fick denna uppteck­ ningsverksamhet från 1630 en relativt stor om­ fattning. Såväl runstenar som monument blev medtagna på kartor och geografiska tavlor. En av Bureus medhjälpare, Jonas Haquini Rhezelius (1600-1666), var en av de första som avbildade byggnader. Sommaren 1634 gjord e han en resa på Ö land och i östra Små­ land. Han färdades till häst genom landskapet och gjorde små blyertsteckningar av kyrkor, kyrkogårdsmurar, stigluckor och klock~taplar. Teckningarna fyllde han i med bläck,' när han på kvällarna tog in på prästgårdarna. Rheze­ lius avbilade kyrkorna vanligen från sydväst men någon orientering angav han inte. Hans teckningar saknar måttangivelser, men propor­ tionerna mellan de olika byggnadsdelarna tycks vara korrekta, då de ger en tydlig bild a v inbördes relationer. I enstaka fall anger han materialen i murarna och då antingen att han skrev t.ex. ordet "telgsten" (dvs. huggen kalk­ sten) tvärs över fasaden eller att han skraf­ ferade fasadytan för att ange oputsad mur. Med skraffering markerade han också om nå­ gon av kyrkans delar var uppförd i liggande timmer eller hade gavelröste av trä. Vanligen var kyrkorna täckta med spån, vilket också tydligt framgår av flera av Rhezelius avbild­ ningar. Rhezelius betraktas som en i de flesta fall tillförlitlig källa och hans material om Ölandskyrkorna har bildat värdefull stomme till forskningen om landets kyrkor. J. H. Rhezelius redovisar sina iakttagelser noggrant på sina kyrkoavbildningar, t.ex. har han på fasaden av Runstens kyrka markerat stötfogen mellan långhus och östtorn. Bläckteckning av Runstens kyrka på Öland av Jonas Haquini Rhezelius 1634. (Kungliga biblioteket.) FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 45 Mörbylånga gamla kyrka på Öland sedd från sydöst. Teckning med blyerts och bläck av Petrus Törnewall 1673. (Uppsala universitetsbibliotek.) Antikvariska forskningsresor låg sedan nere under ett par decennier. Därefter gjorde i Antikvitetskollegiets regi dåvarande riksantik­ varien Johan Hadorph (1630-1693) från 1667 ett flertal forskningsresor över stora delar a v landet, vanligen då i sällskap med någon av ritarna vid Antikvitetskollegiet. Således reste han 1673 i sällskap med ritaren Petrus Törne­ wall (omkr. 1650-1706) i Skåne, Halland och på Öland. Hadorph är den förste som gör verkliga beskrivningar av kyrkorna. Han anger byggnadernas material, om byggnaderna är vackra, fula eller i dåligt skick. Törnewalls ritningar visade kyrkobyggnaderna från söder, och ritningarna var gjorda i en skala med 1 tum motsvarande 12 alnar (skala ca 1:288). Skalenligheten gällde dock endast de totala längdmåtten, inte höjd- eller delmåtten. Även andra anmärkningar går att rikta mot Törne­ walls kyrkoavbildningar. Så var han t.ex. mindre noggrann beträffande sina detaljer och sam­ manblandade ofta rund- och spetsbågiga for­ mer. Han markerar sällan skarvar, fogar eller indragningar i murverk och anger nästan ald­ rig fasadernas behandling på teckningarna. Andra av Antikvitetskollegiets ritare, t.ex. J o han Leitz och Elias Brenner, som båda var Hadorphs medresenärer i Östergötland, redo­ visade mera kontinuerligt kyrkornas fasad­ material. Tillsammans med Hadorphs beskriv­ ningar är dessa ritares och tecknares avbild­ ningar av kyrkor att betrakta som källor av stort kulturhistoriskt värde. Hadorphs verksamhet fortsattes av Johan Peringsköld (1654-1720) som efterträdde Hadorph som riksantikvarie. Peringsköld gjord e ett flertal forskningsresor i landet, och redan under 1670-talet avbildade han många av Västergötlands medeltida träkyrkor. Hans teckningar visar vanligen kyrkan från söder i en svagt perspektivisk vinkel och med tydlig angivelse av såväl tak- som fasadmateriaL Ibland markerade Peringsköld också kyrkans längdmått på teckningen. Antikvariska uppteckningar och avbildningar under 1700- och 1800-talen Under 1700-talet och i början av 1800-talet var det statliga intresset för uppteckningsar­ bete ringa. I en del av de landskapsbeskriv­ , -~ Höra gamla kyrka i Västergötland. Kyrkan med klockstapeln från sydöst tecknad av Johan Peringsköld omkring 1670. (Kungliga biblioteket.) BYGGNADSUPPMÄTNING Söderåkra kyrka i Småland. Bläckteckning av Petrus Frigelius 1749. (Kalmar läroverks bibliotek.) FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 47 ningar som gavs ut under denna tid fanns dock med en del teckningar a v byggnader, främst sockenkyrkor. I mitten av 1700-talet gjorde matematiklektorn och kyrkoherden Petrus Frigelius (1708-1791) på eget initiativ ett fler­ tal avbildningar av kyrkor och kapell på Öland och närliggande fastland. Hans teckningar är i koncept utförda med blyerts och därefter ren­ ritade med bläck. I ett valhänt men tydligt handlag avbildade Frigelius kyrkan från söder i ett svagt perspektiv och med den omgivande kyrkogården i kraftigt förminskad skala. Värdefulla avbildningar och beskrivningar av kyrkor, runstenar och andra fornlämningar gjordes i slutet av 1700-talet av tecknaren Carl Gustaf Gottfrid Hilfeling (1740-1823). Han gjorde antikvariska forskningsresor bl.a. i Skåne, Blekinge, Bohuslän, Västergötland, Småland samt på Öland och Gotland. Verksamheten i Götiska förbundet, som in­ stiftades 1811, kom att främja arbetet med uppteckningar av fornminnen. Bland eldsjälar­ na märktes främst Johan Gustaf Liljegren (1791-1837), riksantikvarie från 1826. Han uppmuntrade och gav ekonomiskt stöd till de forskningsresor som kyrkoherden Nils Johan Ekdahl gjorde i Norrland under åren 1827­ 1830. Bland allt det material som Ekdahl över­ lämnade till Vitterhetsakademien fanns ett an­ tal teckningar av norrländska kyrkobyggnader. Teckningarna är naivt gjorda men är genom sin relativa detaljrikedom värdefulla som dokumentationsmaterial. En av de första som dokumenterade kyrkor också genom uppritning av planer var prosten Nils Isak Löfgren (1797-1881). Han började redan 1819 att samla material till en historisk­ topografisk beskrivning över dåvarande Kal­ mar stift. Löfgrens teckningar och uppmät­ ningar är mycket utförliga. Avbildningarna innehåller vanligen en fasad och nedanför denna en planritning med skalangivelse. I text på ritningen beskriver han kyrkan och uttalar sin uppfattning om byggnaden. Nils Månsson Mandelgren (1813-1899) fick 1846 ett statligt bidrag för att beskriva och avbilda arkitektoniskt märkvärdiga kyrkor med deras kalkmålningar och inventarier. De första åren reste Mandelgren på Vitterhets­ akademiens och riksantikvariens uppdrag med syfte att skaffa sådana kunskaper om våra kyr­ kor att myndigheten kan " ... så mycket säkrare bedöma vad som må förtjäna en omsorgsfull­ are vård". Efter en brytning med riksantikva- Piteå kyrka avbildad av Nils Johan Ekdahl under hans forskningsresor i Norrland 1827-1830. (Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA.) BYGGNADSUPPMÄTNING rien genomförde Mandelgren sina antikvarisk­ etnologiska forskningsresor på egen bekost­ nad, och han fortsatte ända fram till början av 1890-talet. Hans resor gick genom bl.a. Öster­ götland, Småland, Södermanland, Blekinge och Skåne och han samlade på sig ett mycket omfångsrikt material. Mandelgrens avbildningar av kyrkor omfat­ tade inte bara en fasad. Han mätte upp och ritade även en plan och vanligtvis också en längdsektion genom kyrkan. Fasadritningarna visar i detalj såväl tak- som fasadmaterial och ibland finns också höjdmått angivna. Samma detaljeringsgrad och samma typ av måttan­ givelser förekommer på hans sektioner. Plan­ ritningarna visar varierande tjocklekar på trä­ och stenväggar. Väggarnas snittytor är vanli­ gen skrafferade och i träväggar har Mandel­ gren redovisat förekommande stående stolpar. Planerna är måttsatta med såväl delmått som totalmått, däremot saknas vanligen skalan­ givelse. Under sin resa i Småland 1847 undersökte Mandelgren Gärdserums kyrka. Byggnaden bestod av ett treskeppigt långhus i stavkonst­ ruktion samt ett sekundärt kor och en sakristia uppförda i sten. Den till Vitterhetsakademien "' •, Gärdserums kyrka i Småland. Uppmätningsritningar av Nils Månsson Mandelgen 1847. Plan, fasad mot söder, längd­ sektion mot norr och fasad mot norr. (Mandelgrenska sam­ lingen, Folklivsarkivet vid Lunds universitet.) Virserums kyrka i Småland. Teckning av Nils \sak Löfgren 1853. (Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA.) FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 49 inlämnade reseberättelsen hade som bilagor en planritning av kyrkan, tre fasadritningar-mot söder, norr och väster, samt en längdsektion och en tvärsektion. Mandelgren skriver: "Kyrkan, som ursprungligen varit af trä har se­ dermera fått en tillbyggnad af sten; hvilket synes då man står på hvalfvet öfver koret, hvarest man ser hela östra gafvelen med sin gamla ek- och spånbeklädnad. Undersöker man träkyrkan när­ mare, så finner man äfven spår i timret, hvarest den andra pelaren efter afdelningen för koret har stått under den gamla tiden. Koret och sakristian äro byggde sedan--- Gamla kyrkans konstruk­ tion, ses af ritningarna --- Byggnaden består af så kalladt resverke, bestående af stolp/ar och sträf­ vor som hafva fästen ofvan i rösten och nedtill i syllarna. Utanpå dessa äro på båda sidor spikade bräder, som äro skrädda, icke sågade. På yttre sidan är derofvanpå anbringad en spånbekläd­ nad. Vid hvarje sida äro 8 st pelare stödda med sträfvor - Taket består af så kallad halfpanel. Sådana kyrkor kallas för sin egna byggnadsart Reskyrkor. " Särskilt aktivt var Vitterhetsakademiens upp­ teckningsarbete under perioden 1850-1870. Under den tiden var det många som hade an­ slag från akademien för att göra antikvariska forskningsresor. Bland dessa kan nämnas Pehr Arvid Säve (1811-1887), vars reseberättelser från 1850-talet och framåt rör Östergötland, Västergötland, Gotland och Sigtuna och delvis innehåller fina exteriörteckningar av kyrkor. En annan var Nils Gabriel Djurklou (1829­ 1904 ), vars antikvariska inventeringar under slutet av 1860-talet gäller Närke, Värmland och Älvsborgs län, där hans sparsamma illu­ strationer redovisar också avbildningar av 1600- och 1700-talskyrkor. Utanför Vitterhetsakademien arbetade Carl Georg Brunius (1792-1869). Han var domkyr­ koarkitekt vid Lunds domkyrka 1837-1859 samtidigt som han hade en omfattande prak­ tisk verksamhet som restaureringsarkitekt. Brunius gjorde ett flertal forskningsresor och tecknade av, mätte upp och beskrev främst medeltida kyrkobyggnader. Jämfört med tidi­ gare fornforskare var Brunius den förste som hade kunskap om arkitektur och konsthistoria, och hans beskrivningar och avbildningar vitt­ nar också om denna sakkunskap. l' .._ J : -:..~ .•'~o: ~ i J:.i~. Strövelstorps kyrka i Skåne. Uppmätningsritningar av Carl Georg Brunius 1843. Plan från söder. (Brunius samling, bd XXXIII. Vitterhetsakademiens arkiv.) 50 BYGGNADSUPPMÄTNING . . =' . ·~ ,·; - ~· · -:"~~ l c; . -:->~~·., ,; 1 ~ l i' 1 ' - - - - - - -·- - - -·- - - -- - - -- -- - - ' - - Gråbrödraklostret i Ystad . Uppmätningsritning av norra gaveln och en gavelsektion av Theodor Wåhlin 1909. Konstakademien och arkitekterna Ett annat syfte än att dokumentera fornminnen hade arkitekterna när de gjorde uppmätningar och avbildningar av byggnader- syftet var då studier. För att inträngande undersöka varje detalj i en byggnad eller byggnadsdel var upp­ mätningen eller avbildningen ett utmärkt red­ skap. Studierna vid akademien gällde främst den klassiska arkitekturens formspråk och under studieresor till Grekland och Italien gjorde akademiarkitekterna mängder med teckningar och skisser a v vilka många var renodlade uppmätningar. Någon undervisning i uppmätningsteknik gavs inte på Konstakademien under 1700- och 1800-talen och inte heller på de grundläggande utbildningarna inom byggnadsfacket. Arkitekt­ eleverna fick övning i frihandsteckning och avbildning och fick själva utveckla erforderliga metoder för uppmätning. Kunskaper i detta var nödvändiga endast för de arkitekter som ägnade sig åt restaurering av äldre byggnader. En av de arkitekter som huvudsakligen arbe­ tade med restaureringsuppgifter kring sekel­ skiftet 1900 och ett par decennier framåt var domkyrkoarkitekten i Lund, Theodor Wåhlin (1864-1948). Under sin långa yrkespraktik hade han restaureringsuppdrag i ca 300 av Skånes totalt ca 400 kyrkor. Därtill kom ett 40-tal uppdrag i kyrkor i Blekinge, Småland och Halland samt ett antal restaurerings- och ombyggnadsuppdrag av profana byggnader, främst skånska slott och herrgårdar. Grunden för Wåhlins arbete som restaure­ ringsarkitekt var att kunna motivera åtgärds­ förslag för sina uppdragsgivare, likaväl som att förhindra vissa församlingars önskemål om rivningar eller alltför vidlyftiga förändrings­ planer. För detta ändamål utvecklade han mer eller mindre medvetet och konsekvent bygg­ nadshistoriska förundersökningar. Dessa ut­ gick från uppmätningar och foton, komplette­ rade med arkivstudier och byggnadsarkeo­ logiska undersökningar, vilka vanligen sam- FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 5I .. -­ .\ ./ \ Vita by kyrka i Skåne. Konceptritning och renritning av norra fasaden uppmätt av Theodor Wåhlin. manfattades i en historisk beskrivning av kyrkobyggnaden och dess inventarier. Sina uppmätningsmetoder har Wåhlin inte redovisat i text, men de är ganska tydligt utläs­ bara i de enkla uppmätningsskisser som finns bevarade i hans små anteckningsblock. Om dessa var de enda konceptritningar som han producerade på platsen, vilket är troligt, så var hans uppmätningar inte särskilt avancerade och inte heller speciellt exakta. Han utgick från enkla, stundtals nästan slarvigt, blyertsritade skisser som ibland inte ens rymdes på den lilla pappersyta han förfogade över. Han tvingades ofta dela upp en plan på två eller tre olika pappersark. Planskisser måttsatte han genom att han tog horisontella, löpande mått (kedje­ mått) på väggar, fönster och dörröppningar. Dessa mätningar kompletterade han med en­ staka delmått. Även svängda väggytor, t.ex. i absider, mätte han med kedjemått! Fönster­ öppningar mätte han endast på bredden­ några mått på djupet eller mått i de vanligtvis snedställda nischerna tog han till synes inte. På en del planer har han också tagit diagonala mått för att i någon mån få fram skevheter i rummets planform eller för att mäta in fristå­ ende element, pelare etc. Planskisserna innehål­ ler i många fall en stor mängd tätskrivna mått. Därför kan de vara svårlästa för andra än den som i fält gjort uppmätningen. Inte minst av denna anledning är det svårt att avgöra om Wåhlin tog fler mått än vad som verkligen be­ hövdes. Fasad- och sektionsuppmätningar gick i princip till på samma sätt. På ganska enkla skisser markerade han de viktigaste måtten som för fasader nästan uteslutande var verti­ kala mått. sektionsuppmätningarna innehåller också en del horisontella mått samt detaljmått för öppningar och delar i konstruktionsvirket. Wåhlin tog sina höjdmått från markplanet även när lutningen på marken var betydande och, såvitt jag kunnat se, använde han inte nå­ got avvägt horisontalplan. Han utgick uppen­ barligen från att t.ex. kyrkans olika fönster hade bröstningslinjerna vågrätt och på samma nivå. Man kan på goda grunder undra hur han kommit åt vissa höjdmått, t.ex. ett mått från den övre tornluckans överkant till gavelspetsen på tornet på Stora Råby kyrka. Med viss akro­ batik och smidighet är det kanske möjligt att erhålla måttet, men det ligger också nära till hands att tro att måttet är ett syftmått eller kanske rent av ett ögonmått. De mått Wåhlin tog, och framför allt det sätt på vilket han tog dem, gav honom ingen som helst möjlighet att rita upp kyrkan med de horisontella och vertikala skevheter som i regel förekommer i medeltida kyrkor. Vid överföring från konceptritningar till renritade uppmät­ ningar ser man också att Wåhlin eller den med­ hjälpare som gjort renritningen använt linjal och vinkelhakar och således gjort byggnaden BYGGNADsUPPMÄTNING --- -------~·r Vita by kyrka i Skåne. Konceptritning och renritning av västra fasaden uppmätt av Theodor Wåhlin. rakare och rätare än den med största sannolik­ het var i verkligheten. Wåhlins kyrkauppmätningar kan inte anses vara vetenskapliga i den meningen att de åter­ ger byggnadernas alla skevheter och deforma­ tioner, och bl.a. därför kan de inte utgöra un­ derlag för byggnadshistoriska tolkningar. Detta var heller inte syftet med hans uppmätningar. Då de flesta av de kyrkor som Wåhlin arbetade med saknade relevanta ritningar, var avsikten i stället att ta fram lämpligt ritningsmaterial som underlag för projekteringar. Han överläm­ nade också mycket av uppmätningsarbetet på platsen till någon av sina ritare. I enstaka ob­ jekt, och framför allt i enskilda byggnadsde­ taljer, utvecklade Wåhlin med tiden uppmät­ ningarna till att också bli de historiska doku­ ment som erfordrades för att motivera och ta ställning till planerade ingrepp och föränd­ ringar. Dessa uppmätningsritningar eller sna­ rare uppmätningsskisser har ett dokumenta­ tionsvärde. Wåhlin utförde sina uppmätningar som en del i de undersökningar han gjorde i kyrkorna. Det praktiska mätandet gav en alldeles speciell närhet till byggnaden, dess delar, material och ytor. På flera av hans uppmätningskoncept finns antecknat observationer och iakttagelser och stundtals också tolkningar av dessa iaktta­ gelser. Han gjorde t.ex. ibland redan på kon­ ceptritningen på platsen de blyertsskrafferingar på väggarna som markerar olika tidsperioder i en byggnads historia. Wåhlins sätt att arbeta med uppmätning kan troligen sägas vara gene­ rellt för tidens praktiserande restaurerings­ arkitekter. Senare, när uppmätningens syfte i stället var att dokumentera och utforska en byggnad, ställdes andra krav på uppmät­ ningen. Omfattande uppmätningar gjordes av arki­ tekten Karl Anton Berlin (1871-1924). Han var utbildad vid Tekniska högskolan och Konstakademien i Stockholm. Efter diverse anställningar som arkitekt på framstående stockholmskontor blev han 1903 lektor i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i Borås, och tio år senare fick han samma befatt­ ning vid Malmö tekniska elementarskola. Jäm­ sides med sin lärargärning arbetade han med ett fåtal projekteringsarbeten, bl.a. restaure­ ringarna av Caroli kyrka i Borås och Timmele kyrka i Västergötland. Han blev 1913 arkitekt vid Överintendentsämbetet och utförde för ämbetets och sedermera Byggnadsstyrelsens räkning ett flertal arbeten, bl.a. byggnads­ undersökningar och restaureringsförslag för Malmöhus slott samt restaurering av Varbergs fästning. Tillsammans med Vitterhetsakademiens amanuens Emil Ekhoff (1846-1923) gjorde Karl Berlin vid 1900-talets början omfattande undersöknings- och uppmätningsarbeten på Visby ringmur samt på ett flertal stavkyrkor, däribland Hedareds stavkyrka i Västergötland. 53 FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAR E KURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE JO Jl Jl .,.J_ --~~~~~~~~t-•L--l~t~ -t +-=+-- * ·~•~-~ - ·~--~·-LÅ- ct~rlL-~,~~·- En av över 90 uppmätningsritningar av Vi sby ringmur utförda av Karl Berlin och Emil Ekhoff. 54 BYGGNADsUPPMÄTNING fledaye~. lfo "~~ SÖ d ?ra.. 5/d' Q .. ..._ 11 -,~, "';j 75' j.... 13"1 :;;, ~e?U> J. le. / ,3~Q /G/lit'~ ~~ 1oljrcr:­ _ _ . . ._ _ _ _,_______ "!'-', .L.·~~ j~;~ , f>aw b~~t:;;:.... O. BlDM• jN,· WERNJT!:OT @d~A.tw:-~ ~~[j SJCGEBOWYTTAN DETALJER .)KAIEo·l · .e.-ot ''kmuff-===~~ J-- f.:=:..t-+~1 r /D Il . ~~~-b..., D DÖRR·MEUAN·RU~EN· :X 00-IX[ SKAIA · I . SKÄRNiNG ·AF·TAKUSTEN· Stl!'it~-Jh- Bergsmansgården Siggebohyttan. Fasader, sektioner och detaljer. Uppmätningsritningar gjorda av Arkitekturminnesföreningens medlemmarOsvald Almqvist, A. Hellbom och Melcior Wernstedt, juni 191 O. BYGGNADsUPPMÄTNING Arkitekturminnesföreningen I nationalromantikens kölvatten ökade arki­ tekternas intresse för det byggda kulturarvet starkt under åren kring sekelskiftet. Redan vid det första svenska arkitektmötet 1907 tog Karl Berlin initiativ till en förening för byggnads­ uppmätning i Sverige. Han menade, att en av arkitekternas uppgifter var att återknyta till den svenska byggnadskonsten som tidigare glömts bort och som nu arkeologerna studerat och utforskat, men som arkitekterna "stolt förbifarit". I arkitektmötets efterföljande dis­ kussion framhölls byggnadsuppmätning som en lämplig metod för att kunna "studera de stora, enkla, oförvanskade måtten, ytornas behandling". Man framthöll också värdet av · att publicera äldre byggnader i uppmätningar och avbildningar. Många arkitektelever från Konstakademien var närvarande på det första arkitektmötet och i april 1908 sammanslöt dessa sig i en fören­ ing, vars syfte var "att uppmäta och studera våra äldre svenska byggnadsminnen och ge­ nom uppmätningsritningarnas publicerande göra dessa tillgängliga för allmänheten". Arkitekturminnesföreningen, som föreningen kom att kallas, 'bildades med den danska "For­ ening af 3. December 1892" som förebild. De aktiva medlemmarna- mest arkitektelever­ gav sig på sommarferierna ut på cykel i det svenska landskapet och mätte upp byggnader. Redan första sommaren gjord e föreningen en uppmätningsresa till Visingsö och Vadstena. ·SEKTI21'fC~ ·llctN;ARDS­ -fi\SADEN· Gårdsfasad till fastigheten Hornsgatan 82 B i Stockholm. Uppmätningsritning gjord av Arkitekturminnesföreningens medlemmar Wallander och Arvid Stille, februari 1912. Resultaten presenterades i publikationerna Svensk arkitektur med vackra ritningar på bl.a. Brahekyrkan på Visingsö och rådhuset i Vad­ stena. I Teknisk tidskrift i avdelningen för Arkitektur och dekorativ konst recenserade Sigurd Curman (1879-1966) publikationen. Han gav den mycket beröm och framhöll dess "stora betydelse som materialsamling för såväl byggnadshistorikern som den moderne arkitek­ ten". Även etnologen Sune Ambrosianigavi Nor­ diska museets tidskrift Fataburen ett mycket positivt omdöme om uppmätningarna i Svensk arkitektur. Särskilt framhöll han 1910-års pub­ likation som innehåller en mängd ritningar på bergsmansgårdar, uppmätta under en resa i Konstakademiens arkitekturskola på uppmätningsexkursion i Uppland i juni 1913. (Konsthögskolans arkitekturskola.) FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 57 71li!IITI1L vRiiiJ.4R PJVRcARN~ !!Om D 7/N)()il P(lf f{/TAT )11110 Al (J/ JX-YXL On boty , &rl'v'!!ft!t J)lf~5.A'JDt fl: 1. 'JLorr'r. :2. J. .4. L L .Xf.Jr~TALL J<.oJT JLL !i \ Gc;K.A..U> r}..,. ? l H a/.100 lo Vrams Gunnarstorps slott i Skåne. Planuppmätning av byggnadskomplex, trädgårdar och park utförd av Arkitekturminnes­ föreningen genom Elsa Borg och Eva Kuhlefelt 1920-1921. (Ur Svensko trädgårdskonsten.) BYGGNADSUPPMÄTNING Västmanland sommaren 1910. Bland Arkitek­ turminnesföreningens mest aktiva medlem­ marna märks Arre Essen, Ragnar Hjorth, Otar Hökerberg och Harald Wadsjö. Som professor vid Konstakademien från 1912 tillmätte Sigurd Curman byggnadsupp­ mätningar ett alldeles speciellt värde i syfte att förmedla kontakt med äldre arkitektur. I hans åtagande som lärare ingick, förutom att före­ läsa i byggnadshistoriska ämnen och om res­ taurering, att under tre veckor i början av juni varje år leda elevernas uppmätningsarbeten. Arkitekturminnesföreningens (A.M.F.) upp­ mätningar blev därefter mer eller mindre inför­ livade med den ordinarie undervisningen på Konstakademien. När Curman lämnade professuren 1917 efterträddes han av arkitekten och konsthisto­ rikern Martin Olsson (1886-1981). Under dennes tid som lärare på akademien företogs ett stort antal resor, där uppmätningar ingick som en viktig del. Förutom fortsatta byggnads­ uppmätningar som publicerades i Svensk arki­ tektur fram till1928, genomfördes under Mar­ tin Olssons tid också det stora uppmätnings­ arbetet Svenska Trädgårdskonsten. Det påbör­ jades 1918 men publicerades först 1930-1931. Arbetet omfattade uppmätningar av trädgår­ dar till flera av de större slotten och herr­ gårdarna i Skåne och Uppland, och många av uppmätarna var Konstakademiens första kvinnliga arkitektelever. Vid modernismens genombrott i början av 1930-talet svalnade arkitekternas intresse för den äldre arkitekturen och uppmätning för­ svann från utbildningen på Konstakademien. tioner av flera gårdar på landsbygden. Bland dem fanns 1600-talsstugan på Södra Håslöf nr 2 i Skåne som mättes upp av arkitekten Salo­ mon Sörensen. Den första kompletta gård som flyttades till Skansen var Oktorpsgården i Hal­ land. Den mättes upp och fotograferades 1895 av Per Gustaf Vistrand, innan den året därpå flyttades. Nordiska museets intresse för byggnads­ historia omfattade inte bara allmogebebyggelse utan också stadsbebyggelse och herrgårdsarki­ tektur. Etnologen Sigurd Erixon (1888-1968) och konsthistorikern Sigurd Wallin (18 82­ 1968) var under lång tid portalfigurer vid Nordiska museets byggnads- och bebyggelse­ historiska fältundersökningar. Museets höga krav på systematisk och om­ sorgsfull dokumentation, där verbal beskriv­ ning i kombination med fotografering och uppmätning värderades särskilt högt, förut­ satte utbildade fackmän vid de byggnads­ historiska undersökningarna. Vid de by- och stadsundersökningar, prästgårdsinventeringar och herrgårdsundersökningar som leddes av Erixon eller Wallin från 191 O-talet till några år in på 1960-talet gjordes en mängd byggnads­ uppmätningar. Bland uppmätarna och ritarna på Nordiska museet under 1960-talet och ett par decennier framåt märks bl.a. Bertil Wetter, Sander Rosen och Brita von Knorring. När den sistnämnda avgick med pension i mitten av 1980-talet lades uppmätningsverksamheten ner. Originalritningar från museets byggnads­ och bebyggelseinventeringar, liksom också Ar k itekturminnesföreningens uppmätnings­ original, förvaras på Nordiska museet. Nordiska museet Nordiska museets grundare Artur Hazelius (1833-1901) hade tidigt planer på en systema­ tisk dokumentation av landsbygdens bebyg­ gelse. I hans förberedelse för uppbyggnaden av friluftsmuseet Skansen gjordes redan på 1880­ och 1890-talen uppmätningar och dokumenta­ Sveriges kyrkor och Riksantikvarieämbetet Efter ett par års arbete utkom den första voly­ men av Sveriges kyrkor 1912. Verksamheten bedrevs vid det konsthistoriska seminariet vid Uppsala universitet under ledning av Johnny Roosval och Sigurd Curman. Tidigt startades FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 59 J:> l ~ ·e 1 l l ~ l l l l I. OH l Fridlevstads kyrka i Blekinge. Plan och sektioner. Uppmätta för Sveriges kyrkor av N. Grafström 1920. en systematisk uppmätningsverksamhet som hade spridning över stora delar av södra och mellersta Sverige. Uppmätningarna utfördes dels av ritkunniga seminariedeltagare, dels av yngre arkitekter och arkitektelever vid Tek­ niska högskolan eller på Konstakademien. Många tidiga uppmätare är igenkännbara från Arkitekturminnesföreningens uppmätnings­ resor. Den mest anlitade uppmätaren vid Sveriges kyrkor har varit arkitekten John Söderberg som från 1930-talet fram till slutet av 1970­ talet gjort uppmätningar av ett flertal kyrkor. Under 1970- och 1980-talet gjorde arkitekten Gunnar Wiren erforderliga uppmätningar, men sedan Wiren avgått med pension har uppmät­ ningsarbetet vid Sveriges kyrkor mer eller mind­ re avstannat. 6o BYGGNADsUPPMÄTNING ,.,,_-. 4 ~1.J.J_t.ll1.J _______1._ ... _ . __ _ __l__ _ _ _ _ j )<9efe,. Burlövs prästgård. Detaljer av entreparti. Uppmätningsritning av den första lantbyggmästarekursen på Hvilans folkhögskola 1915. Uppmätningsverksamheten vid Sveriges kyr­ kor har under åren resulterat i uppskattnings­ vis 5000-6000 ritningar, varav merparten för­ varas i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) på Riksantikvarieämbetet. En viss koppling till Sveriges kyrkor hade också Iwar Anderson (1904-1985). Han arbe­ tade som antikvarie på Riksantikvarieämbetet från mitten av 1930-talet fram till sin pension 1971. Under sin långa yrkesverksamhet gjorde han ett flertal mycket uppmärksammade bygg­ nadsarkeologiska undersökningar med ingå­ ende uppmätningar. Tyngdpunkten i hans ar­ bete var studierna av klostret och klosterkyr­ kan i Vadstena. FRÅN FORNMINNESDOKUMENTATION TILL LANTBYGGMÄSTAREKURSER- UPPMÄTNING I SVERIGE 61 Lantbyggmästarekurser och hembygdsföreningar -.;­ På Hvilans folkhögskola i Skåne hölls i juli 1915 Sveriges första kurs för lantbyggmästare. Initiativtagare var Fritjof Hazelius som var lärare på skolan. Kursens uppgift var "att väcka deltagarnas intresse för de gamla bygg­ naderna som mönster och utgångspunkt för ett sundt nyskapande i skönhetens och hembygds­ vårdens intresse". Förebild var kurser som un­ der en följd av år hållits vid danska folkhög­ skolor och letts av de välkända arkitekterna P.V. Jensen-Klint och Ivar Bentsen som lagt huvudvikten vid undervisningen på "studium och uppmätningar af äldre byggnader i den omgifvande trakten". Kursledare vid Hvilans folkhögskola var arkitekten Torsten Stubelius och tidigare nämnde Karl Berlin var ansvarig för kursens uppmätningsdeL Enstaka föreläsningar hölls ~v docenten i arkeologi i Lund Otto Rydbeck och arkitekten Ivar Bentsen. Kursen pågick en vecka, och under den tiden användes förmid­ dagarna till uppmätningsarbete i fält. Efter­ middagarna och kvällarna ägnades åt upprit­ ningsarbete och föreläsningar. De flesta av de byggnader som mättes upp låg i skolans ome­ delbara närhet och var alla enkla, traditionella byggnader. Så uppmättes t.ex. Burlövs gamla prästgård som var en korsvirkesbyggnad från 1730-talet, ett par mindre skolhus från mitten av 1800-talet och ett par bondgårdar. Under flera år gavs sådana korta lantbygg­ mästarekurser, dels vid Hvilans folkhögskola, dels på andra platser i landet i regi av Skånska föreningen för byggnadskultur. Resultaten av de skånska kursernas uppmätningsövningar redovisades i föreningens publikation Skånska hus och gårdar som utkom första gången 1916. Samfundet för hembygdsvård, som startade 1916, ägnade stort intresse åt byggnadsfolkets utbildning och snart övertog samfundet ans va­ ret för lantbyggmästarekurserna som årligen 1~ r l ~ "' ~ ... 'III "*" o o "' o T l ..L l • . ~ ~ r... ~ l l .L ::; ~l~ l 1e- ....... () Q) l g ~ -1­ () ~ -soo--,1 1 l S'o·rr 1 sol~tt. .f~ vä~. 5f//o tnåtf i mn'tJ. Måttsatt konceptritning vid uppmätning av innerdörr med detaljer. (Ur Karl Berlins Handledning i uppmätning och beskrivning av mindre byggnader, 1918.) arrangerades på minst tre olika platser i landet. Behovet av längre kurser var emellertid stort och i januari 1927 startade den första lant­ byggmästareskolan vid Hvilans folkhögskola. Kurstiden var tre månader och inleddes med uppmätning av en mindre byggnad eller en byggnadsdetalj. Vid samtliga kurser användes Karl Berlins lilla skrift om uppmätning av mindre byggna­ der som han publicerade 1918. I skriftens in­ ledning framhöll han dokumentationsvärdet av uppmätningarna och vikten av att uppmät­ ningsoriginalen med påskrivna mått förvarades på något museum för framtida forskning. BYGGNADSUPPMÄTNING Byggnadsundersökning och uppmät11ing PETER SJÖMAR ldre byggnader berättar och bär vittnes­ börd om gången tid. På samma sätt som gamla skrifter och bilder innehåller historisk information är gamla byggnader do­ kument om sina byggare och brukare. Denna självklarhet är den grund som byggnadsvården i sina olika former vilar på. Men hur skall vi få husen att "berätta"? Vad krävs av oss som iakt­ tagare? Vilka metoder behövs för uppgiften att identifiera, dokumentera, tolka, förmedla och vårda det byggda kulturarvets betydelse och värde? A •• Byggnad som kunskapskälla Källmaterialet om byggandets historia kan grovt delas in i tre kategorier: • Byggnader eller byggnadsdelar som bevarats i eller ovan mark. • Uppteckningar, ritningar, beskrivningar, protokoll, bilder m.m. som bevarats i arkiv. • Traditioner som bevarats som minnen eller hantverksskicklighet. Tillsammans belyser de olika källorna byggan­ dets historia under flera tusen år. För olika tids­ perioder har källorna självfallet olika värde och omfattning. Om förhistorisk tid berättar de arkeologiska fynden. Mängden av skrivna upp­ gifter från slutet av 1800-talet och framåt är i det närmaste oöverskådligt stor, men den mins­ kar snabbt längre tillbaka i tiden för att bli till ett fåtal nedslag från medeltiden. Den genom berättande och utövande traderade kunskapen har sin giltighet i just den stund den används, men den är också förankrad bakåt. Hur långt tillbaka ett traditionellt sätt har använts är dock ofta svårt att fastställa. Till den tradi­ tionsburna kunskapen hör samtidigt ålderdom­ lighet och tidsmässig anpassning. En klar gräns utgörs av vad hantverkaren hört och lärt av någon som ingår som länk i en obruten för­ medlingskedja-en traditionsbärare. Det omfattande byggnadshistoriska källma­ terialet är emellertid byggnaderna själva. Från 11 OO-talets första årtionde och framåt har vi mer eller mindre intakt bevarade byggnader. Från ännu äldre tider är delar av hus det hu­ vudsakliga källmaterialet. Likaså är byggnader den viktiga informationskällan om det ano­ nyma eller vardagliga byggandet på senare tid, t.ex. landsbygdens bebyggelse från förra år­ hundradet. slutligen representerar byggnader förutom det som kan hänföras till rena doku­ mentvärden också (historisk) information av sinnlig och känslomässig art. Eftersom den senare aspekten fått mindre uppmärksamhet inom byggnadshistorisk forskning och bygg­ nadsvård men är viktig vid valet av undersök­ ningsmetod kan frågan behöva utvecklas nå­ got. Socialpsykologen Johan Asplund diskuterar i boken Tid, rum, individ och kollektiv platsers, byggnaders och föremåls betydelsebärande egenskaper. Från kulturgeografin övertar och vidareutvecklar han begreppet "topofili" som avser människans känslomässiga förbindelse med föremålen. Asplunds resonemang leder betydligt längre än vad som skall redovisas här, men i undersökningen av människans relation BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING TIMRAD BRUNN 5081 rv.t ZWfNKA U- E YTHRA E/(. ·~~- ; (J) ----- - ---- - ·--RJ ·- ---r~)= ················· · \\.A :C B • ~ UllMATNING Joos tm,..r...q;...... M.iiUrtiN(T'/I.·tf.-• Ull'MATNJN(J 300fj1?99 ,~'7,;;._ .B. .fl'!~"'( K. JP;j~ ·~ +-, '-1--+--1---+-~f---+--l--1----+:il. HU66.5f'ÅI( ® l . ··.... ) L MOJ'tA w KAPSNITT ~Aj(T----1 OCH VINKELRATT JlMCKT OCh AVJAMNA.lJ HUdGET TAllHAL J'YllVA.IW TIMR!NG En 7000 år gammal timrad brunn som hittades vid en arkeologisk utgrävning utanför Leipzig, Tyskland. Uppmätning och förklaringsskisser ritade av Peter Sjömar. till platser anknyter han till ordet respons. Man måste enligt Asplund kunna ställa frågor till­ och få svar från- en plats för att den skall ha "äkta platskaraktär", vilket inte skall förväxlas med värderingar som pittoresk eller monumen­ tal. Enligt Asplund är katedralen i Chartres en plats, medan Str0get i Köpenhamn inte är det. Han skriver: J av trä och lera. Byggnaden lyssnar, anpassar sin andhämtning efter ens egen. Båsen står tommaJ men generationer av kreatur idisslar och tittar på en - utan förvåning. Ljuset- eller ljusdunklet­ faller inte in utifrån; det uppstår inne i kupo­ len.)JJ AsplundJ J. 1983. Tid, rum, individ och kollektiv. Stockholm. S. 182. "En plats gör intryck men det måste också vara och bostaden från Schleswig kan kanske tyckas möjligt att göra intryck på platsen. Med Jmonu­ metafysisk, men jag tror att många känner igen mentalitetJ i negativ bemärkelse avses väl just Beskrivningen av den kombinerade ladugården den nästan påträngande fysiska känsla som byggnader, rum och föremål kan ge oss. Just för att det rör sig om känslor som genereras av den sig i anonymitet. Omvänt har generation efter konkreta omgivningen, kan de brytas ner i fak­ generationJ som besökt sådana skrytbyggen som tiska iakttagelser. Man kan misstänka att ljuset AkropolisJ omvittnat hur de därstädes funnit sig själva. (Jag har inte sett Akropolis och kommer i den stora hallen kan förklaras av det diffusa väl aldrig ditJ men på Frilandsmuseet i Sorgenfri skimmer som bildas när ljusstrålar bryts i utanför Köpenhamn har jag stått i en väldig la­ damm som samlats i halmtakets vippor. slut­ dugård från Schleswig. Man står inne i en kupol satser av detta slag hör emellertid inte till det fysiska lokaler, vilka gör intryck men inte tar intryck. - - - Att vandra längs Str0get är att öva BYGGNADSUPPMÄTNING D o 10 20M Gård från Ejdersted i Schleswig som numera finns på Frilandsmuseet utanför Köpenhamn. (Kirk, F. 1980. Bygninger på Frilands­ museet. Köpenhamn.) omedvetna registrerande som ger upplevelsen men väl till den reflekterande undersökningen, oavsett om det är historisk tid eller vår egen samtid som vi undersöker. Den dialog med byggnaden vi kan referera till är a v en annan art än den som kommer via en skriftlig källa. Vi läser av byggnaden med vårt intellekt och med våra sinnen. Vi tyder tecken för att ansluta till Johan Asplunds resonemang om den re­ sponderande miljön. "I det gamla bondesamhället lämnade man av­ tryck eller spår vart man gick och vad man gjorde. Man nötte golv, verktyg, stigar, man högg och plöjde sina signaturer i skog och mark. Sådd och skörd, frågor och svar ... Miljön var hyper­ responsiv. Den registrerade all tro och övertro, alla farhågor och förhoppningar, vilka den bear­ betade och sände åter i form av tecken, tydor och allehanda varelser." a.a. Viktiga delar av det en byggnad kan berätta blir således tillgängliga efter tolkning. Ofta rör det sig om information som inte kan uppfattas på annat sätt än genom sinnena. Tolkningen utgår från att man befinner sig i, rör vid, ser, känner och hör. Detta öppnar för att man med intuition och fantasi lever sig in i och före­ ställer sig och därmed berörs a v det som kallas upplevelsevärden. Landskap, hus och föremål påverkar oss på annat sätt än sakliga historiska fakta om mängder, tidpunkter, styrkerelationer etc. Byggnader och föremål talar till oss genom våra erfarenheter, vilket lätt leder till värde­ ringar och ställningstaganden. Platser, hus och rum får oss att ta ställning- att känna sam­ hörighet eller avstånd. Vad är det då vi gör när vi undersöker en byggnad? Såvitt jag kan förstå är utgångspunk­ ten sambandet mellan de grundläggande kul­ turskapande faktorerna : människans möjlig- BYGGNADSUND E RSÖKNING OCH UPPMÄ T NING UNJJERJÖKNJNG ATGÅRJJIR TANKAR BYGG HANJJLJNGAR KANSlOR " En byggnadsundersökning kan betraktas som ett stegvis friläg­ gande av betydelsebärande skikt. Det första steget i undersök­ ningen är att beskriva och analysera historiska bygghandlingar. l ytskikt, beklädnader och bärande konstruktioner kan vi skönja de känslor och tankar som styrt de handlingar som format materien. Delningen mellan tanke och handling blev, historiskt sett, snabbt en uppdelning i uttänkare och utföra re. Här fram­ träder de aktörer som inte var direkt engagerade i det kon­ kreta byggnadsarbetet, såsom arkitekter och byggherrar. Går vi vidare, når vi de överordnade strukturer av föreställningar och intentioner som hörde till den historiska samhälls- och kultur­ situationen. Till denna fördjupning från konkret bygge till bakomliggande tankar och intentioner skall vi lägga tiden, men även den redo­ visas i materien som människors handlingar eller brist på handlingar. Objektiv kan en byggnadsundersökning aldrig bli. Både "läs­ ning" och tolkning färgas av undersökaren - av dennes sär­ skilda erfarenheter och av tidens föreställningar. Det är i huvu­ det på betraktaren som betydelserna uppstår. När vi utforskar det byggda kulturarvet, speglas därför vår samtid i dåtiden (av det kan vi möjligen dra slutsatsen att frågorna är viktigare än de faktiska svaren). heter att känna, tänka och handla. Det som är skapat av naturen och det som är skapat av kulturen är av olika slag. Bakom varje bygg­ handling ligger känslor och tankar. Det är i tankens och känslornas sfär vi finner orsaker, värderingar och ställningstaganden. Men utan arbete, praktisk handling, skapas ingen byggd materia. Det som skall tolkas är arbete och nyttjande. Därför är det rimligt att tänka sig att om vi kan förstå hus som byggnadsarbete och byggnadsteknik kan vi också med större säkerhet uttala oss om bakomliggande tankar, ideer och traditioner. Byggnadsundersökning består därför i att studera former, mått och proportioner, tyda spår efter arbetsproces.ser och avtryck efter konstruktionsdelar, registrera hur krafter och spänningar avsatt sig i skev­ heter, nedböjningar och sprickor och analysera användning och åldrande genom överlagringar, slitage och nedbrytning. I uppgiften ligger att läsa byggnaden som det bygge den en gång var, hur den blivit reparerad, hur den blivit om­ och tillbyggd, vad åldrandet medfört och hur byggnaden använts. Detta gör byggnader till primära källor över människors handlingar, ofta av ett vardagligt och helt vanligt slag, men till skillnad från skriftliga källor är byggnader och föremål ordlösa, vilket ställer andra krav 66 BYGGNADsUPPMÄTNING på undersökningsmetoden. Den måste omfatta både systematisk registrering och förmedling av gjorda iakttagelser. Redovisningen måste vara sådan att det kan kritiseras vad man sett och hur man tolkat detta. Byggnadsundersökning Undersökning är det första ledet vid byggnads­ vård och restaurering, antingen som en begrän­ sad besiktning eller som en förundersökning, då det historiska och tekniska tillståndet fast­ ställs. Byggnadsundersökningar behöver inte alltid direkt följas av åtgärder. Anledningen kan vara utforskande av ett byggnadsskick inom en region, en byggnadskategoris olika byggnads­ typer, formgivning och proportionslära under en viss tidsperiod, tekniska lösningar för olika material eller olika konstruktioner, rekonstruk­ tion av en byggnads tidigare utseende etc. Van­ ligen vävs dock orsakerna samman. Vid restau­ rering är det nödvändigt att känna husets histo­ riska betydelse för att kunna välja åtgärder. Vid en restaurering friläggs byggnadsdelar som måste dokumenteras även om historiska "ut­ flykter" inte är nödvändiga för att genomföra restaureringen. I en byggnadsundersökning arbetar man, som tidigare berörts, med upplysningar och uppgifter av olika art. Artskillnaden kan be­ skrivas som "hård" respektive "mjuk" infor­ mation. Med hård information avses t.ex. plan­ form, väggtjocklek, fönsterplacering, dvs. så­ dant som är entydigt och rationellt. Med mjuk information menas stämningar och intryck, dvs. sådant som är sinnligt och intuitivt och snarare hör till omedvetet registrerande än till analytiskt klarläggande. Det kan vara ljusspelet i ett rum eller den subtila känslan av att något tidsmässigt hör samman. Olika typer av iakttagelser har självfallet olika dignitet. Det som är fastställt har större tyngd än det som är känslomässigt antytt, men det gör inte den "mjuka" informationen mindre Timmermännen Alvar Trogen från Gagnef och Ole-Karl Pr0js från Drammen i samtal framför ett 1600-talsloft i Telemark. De diskuterar hur timmermannen som byggde huset gick tillväga, när han timrade. l diskussionen hörs ord som skrap, plej och mall. Vid varje byggnad som besöktes hade dessa två erfarna timmermän detaljerade diskussioner som var svåra för andra att följa. Genom sin erfarenhet kunde de identifiera information som andra inte lade märke till. BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING IUltKKJtvtG Tl' LA>\UTLiU: SVINWUS Tl' O,I . . UEN N[Jl STOD rLOR.E TIL OPPICAilDl'N FeR. u ; ; _ ~ '-. U ICH t.! CA· OALSHGtN · ....._,_~~ ............... _~:::­ JUU(i[N ~~ Lydvotunet på Voss omkring 1880 innan två av tunets gårdar flyttades ut till nya gårdsplatser. Rekonstruktion ritad av Arne Berg 1953. Under 1950- och 1960-talen studerade Arne Berg omvand­ lingen av de norska bondgårdarna. (Berg, A. 1968. Norske ein sneba/1 i nokken på hon Gamle-Ola som stod og hogg ved i skytjo nedanfor, -ja, då er dette eit argument som ein må beya seg for." (a.a. S 11.) Med hjälp av skisser undersökte Arne Berg en inte längre existerande verklighet. Uppmätningar och skisser kan som källor annars inte jämställas med de hus och föremål de be­ skriver. Ritningar är strängt taget inget annat än mer eller mind­ re informationsrika avtryck som uppfattats av en person uti­ från dennes erfarenheter. Arne Berg använde ritandet på ett nytt och friare sätt. Hans skisser kan betraktas som "uppmät­ ningar" av människors minnesbilder. Dessa förmedlar Arne Berg, men det är sannolikt att han genom att rita också lycka­ des få berättarnas minnen att klarna. Detaljer som var glömda kom fram inför bilderna av kända men försvunna miljöer. Ett annat exempel på den ritade bildens möjligheter är Arne Bergs perspektiviska analys av ombyggnader av det så kallade Lydvaloftet (på skissen av tunet är loftet markerat som "Oppigardsloftet"). Byggnadsdelarna är särade från varandra och de olika spåren efter förändringar är markerade och analy­ serade. (Berg, A. 1955. "Lydvaloftet på Voss", Foreningen til Gordstun. Oslo.) Den uppgift han tog sig an var att rekonstru­ era gårdsmiljöerna så som de såg ut före skiftena. Ett problem var dock bristen på källmaterial. Hur skulle han få fram infor­ mation om en bebyggelse som inte längre fanns, t.ex. antal hus, deras läge, funktion och utseende? Han löste det på ett enkelt och nyskapande sätt. Efter inter­ vjuer med äldre personer och studier av kartmaterial ritade han perspektivskisser. sagesmannen tittade på skisserna, upp­ täckte fel och föreslog justeringar. Arne Berg ritade om tills berättaren var nöjd, och bilden stämde med de andra upplys­ ningar han hade. Händelser och ting som inte direkt föreföll ha med bebyg­ gelsen att göra visade sig vara betydelsefulla när en äldre människa försökte precisera minnet av barndomsmiljön, vilket framgår av Arne Bergs kommentar till arbetsmetoden. "Når ein mon n seier at den stava må trekkjost titt oust for hon hugso ein gong han stod ottom stallnova ovanfor og kosta norske Fortidsminnesmerkers Bevaring Årbok 7954. Oslo.) 68 BYGGNADsUPPMÄTNING OCI TO GA V L·TQ.[I(j.NTA.NC '~'-R. IH, V R.T Tll.. LOrTC ' rO'It DCT VAILT P19VGT . OCN W.OitDitC VAR. ol l""tlVE:'G LOrTSLEMMEN Drl TO NtOSTt OMrlR.A NU NSYitT TIL Cl STOVC . l SO'lt SA. V lfN TlUL(G MttKt tT-Ttll. SY[IV OG WJClt. MEP TK: ~ 1-Mtl> INNr[LT STVkKC t SPOR. l T .,., .. . I • G) :~ · IJ " ·. · 0: S .·. · . .... • .·... . o . . < · SP.IE.RFPG HR 2. ROMfiN !oK.· l!IIIN SP.oLR ,._F EG F~ 5P1t.RF"C:O NR. l. ROMANSK, SR.UGT TIL SIC •~ l -~·1 · j·z?j~~lt.~i f l !- 1 -~ 1 11 ---~--- 1 ~ - ~ ~~ -~ -- 1],:' :_ lll~ fl --~ 1:1! : .•·t ~- ~~r l ' l t· i l ~--! i l l l -, - - -v · - ~ l ---T ~ -- -~H : - .v1'"":- -- ~v ~~-- • 1- 1 ~ ~ + ! -- ~ -i --r - - ·r · :­ r ~ -i--l·!- [ - ~· -: f >1. IL - _. 1 l l f . r l 1 _ l i ' 1 : 1 l l l ' - •- -- 1 - · - --- -- -· ilr ;c: t· 1 l 1 1 1 ! j r: l ' .- -l ·__ -! - - ! ' -1 l_l - l -l i ri i ,__ l - i -.--l_ l .l : -- -l l -- - i.. i. ·. --~-- ~-- : ! ·i· ·j· . .. . . r· - i l l • 1 l . , l· · l 1- - - . -- - -- · ! -!- ~1 -l - r ··r --l~ ·!1 i :-- r l j 1 ! !. +· 1 l ! 1 rT - _· _- r-t '' - · · ; i~ 1T · - ~-- 1· · [ l -_ t_·j. i•. ! ·~ - +-: J !'1 .Tj IJ/ / /, 21 = i r1~IJ j· -j --~j--- . - - --~--- -- ------- -~· . . . -- IL ~ -- t· · ~ r-f - --- --- -~ --- -- -~:~--- - ·- - -- ~--l-+-- - _ _ -1 ---t--! -~ - -~- l : : bt~Jsu1ri~+ -~ 1-- ·t t~ - ~v-'" r-l ' ~-·i--~+ •• l ,. l l . . _i _l ... fi rw=tr:r ·~- ~ ·.: ~ -~•.- t~Jr.=.~~:~t-:r~b~~r:~:.:t:t .· ·:... ·:r :~~tM 1 _ .­ ;J?t'~ /~~ 11"' - ~-~-~~-. ,- - ~ -~~-- L-~j~J'f ·r · tt - _ 1·;i·hll -- · 1,--- --{ - - -! '; t ,L Il - · ----- ···-. 1 . i--- --- - • . .!""'~-- _ .. -1 - ! ·- l l ·l -• • .. l !- - -- ·---· ~ ~ ---i-+- -· l ,_. - - - - 1- - ~ 1- r l l \ j l l · -- + -~-- ~• -- -t ·i l 1 1 - 1 2 1 l r t-'! -' 'i ·- ;/""-,_. ~- - -- ---· t- ··- ·· - - -- -j -l j - -f --j ~l 1 - - ---- j 1---1 ·l; ~ - - -- --~-- - ._ _J l l l "\'• .j l ! ! '-' ! j l l' · 3_{( _ _ __ : ___ -o/fJ'4~, }- ;.--.~ ----:~ -;-; -~ -- -~~ - - ~~ --1- -~:re 1 . . . - t' - -t - 1------ --·- -- -- --- -- 1-- -·- 1 - --. ~~~ ~ö+ ~ 1 +-i l J' . .·· .. ~ 1 ·j' - - -- r-- - -~ 1 --l- j ·--~ n r_--f -:1 -~ - -r:·r l l l -,: ! : , -~ l-· l -1 -- ~ ~- _L 1 ~·;-;_- l • ·i i r r:tl_t ---- ---- --------r--·--- ·r·------ 4- -- - - ~ ----~--b ------- f-- - -- - --; - ~ ~ -: , ;---1---f-+ --l-- :-t:-+ ~~ -r-r--~ ~ --T T -r j +--r-----+ -----.,.- ----- ----- - ~ ----- - -- -- ---t---· --l-_ 1--. -- · 1 --~---r-· ·j · · +---~ - -+-- -±-t-i---- --~-- -+ l T Cll lll.~ J_c::_ "~.::.t .-:- :·+-~~- - :-::-~: --l-:: :fj- -- - j_nj= t dj_-:..L-tT.}ti -1 :Gtt~-T-~~-.-- - j~ -F 1~ +-j~ 74 :+~=-: - i ~ -:: . ~ -: =..-:tt~~~ 1 • . : BYGGNADsUPPMÄTNING \~==========================~/ ~ /. . c. l'[~ . - 1-------- - - 1 - '---- 1--- f - - - ­ Skiss av fönster på gården Kommes, Norrbotten av Peter Sjö­ mar. De två ritningarna illustrerar ett källkritiskt problem med ritad dokumentation. Av skissen som gjordes på platsen fram­ går att den utfördes under några få minuter. Det saknas flera mått, och detaljerna är inte särskilt väl studerade. Detta var dock vad som var möjligt att hinna med. Kompletterad med ett fotografi gav skissen tillräckligt med information i detta fall. Tuschritningen ger inte bakgrunden utan visar i stället ett föns­ ter som kan uppfattas som välstuderat Den som inte sett den måttsatta skissen skulle säkert acceptera beteckningen upp­ mätning och tillmäta renritningen uppmätningens dokumenta­ tionsvärde. På ritbordet går det att justera, bättra på och ge ett bestämt och tydligt påstående, även om underlaget är bristfälligt. Rit­ ningens tydlighet som är dess stora fördel är därför på samma gång dess dolda svaghet. Det krävs källkritisk disciplin av den som ritar, så att påståendena blir nyanserade. l detta fall är beteckningen skiss relevant för klargörandet som behövs för att ritningen skall kunna läsas på rätt sätt. Det är inte grafiken som avgör hur ritningar skall klassificeras, utan det är innehål­ let som skiljer en uppmätningsskiss från en uppmätning. Även i Norge har uppmätning haft stor bety­ delse, men traditionen är inte lika tydlig som i Danmark. I stället kännetecknas norsk bygg­ nadshistorisk forskning av en stor mängd upp­ mätningar och en successiv fördjupning. Bland de norska byggnadshistorikerna har arkitekten och förste konservatorn Arne Berg vid sidan av ett omfattande uppmätningsarbete av "vanligt" slag utvecklat skissen som undersöknings-, dokumentations- och analysmedeL I Sverige har uppmätning, framför allt den senare utvecklingsfasen, inte haft samma bety­ delsefulla ställning som i Danmark och Norge. När t.ex. arkitekterna på 1930-talet blev allt mindre intresserade av historia är detta tydli­ gare i Sverige än i grannländerna. De arkitek­ tur- och byggnadshistoriska undersökningarna överlämnades till konsthistoriker, etnologer och arkeologer, men med tiden minskade in­ tresset även inom dessa discipliner. Inom konstvetenskapen ansåg man sig inte ha kun­ skap att hantera byggnadsteknik, och inom etnologin lämnade man byggnader och föremål för mentalitetsfrågor. I Sverige är det främst inom murverksundersökning man kan peka på metodmässig utveckling. De undersökningar av Vadstena kloster som utfördes av antikvarie Iwar Anderson hade i detta sammanhang avgö­ rande betydelse. Uppmätning är ett redskap och inte ett mål i sig. Avsikten kan vara vetenskaplig med syfte att publicera, insamla information eller doku­ mentera vid restaurering. En annan avsikt kan vara att man vill öka sitt personliga vetande. Inför en uppmätning är det viktigt att man först klarlägger syftet och bestämmer vilken information som ger svar på de aktuella frå­ gorna. Då kan det underlätta om informatio­ nen relateras till två faktorer: noggrannhet och detaljering. Beroende på syftet har de två fak­ torerna olika dignitet. En uppmätning kan ha stor noggrannhet men få detaljer och tvärtom. Noggrannheten avgörs av mätmetoden och förmågan att rita. Detaljeringsgraden relateras till vad uppmätaren registrerar och kan läsa ut BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING 75 a v byggnaden, och vilka iakttagelser som till­ mäts betydelse i det aktuella fallet. Av en upp­ mätare krävs därför både färdighet i mätnings­ och ritteknik och kunskap om byggnads­ historien och byggnadsteknikens historia. Noggrannhet Längdmåttens och vinkelmåttens noggrannhet bör följa varandra. Exakt mätning av längd­ mått bör också innebära exakt bestämning av skevheter (avvikelser från rät vinkel, lod- och vågplan). I enklare skisser som ritas med osä­ kerhet i längdmåtten bör skevheterna uppskat­ tas med motsvarande felmarginal som för längdmåtten. Exakta mätningar är självfallet betydelse­ fulla, men om dessa inte motsvaras av ritningar med motsvarande precision är mätmetoderna av ringa värde. Noggrannheten bör märkas i ritningsfärdigheten. Ett mått på detta gav Elna M0ller, när hon frågades om vilken noggrann­ het en uppmätning skall ha. Hennes svar var att en uppmätare med pennspetsen skall kunna halvera en millimeter och sedan kunna halvera denna halva millimeter en gång till. Man skall allstå kunna rita med 0,25 millimeters nog­ grannhet. En och annan kan kanske rita mer exakt än så, men de flesta skall vara mycket nöjda om de når det mål Elna M0ller satte upp. Översatt till skala betyder det att en trä­ nad person kan rita med 2,5 till 3 centimeters noggrannhet i skala 1:100 och med 1,5 till 2 centimeters noggrannhet i skala 1:50. Det är emellertid möjligt att avläsa måttband och tumstock på varje millimeter, men det går inte att översätta millimetermått till ritningar annat än i skala 1:5, och med trubbig spets på en 0,5 millimeters penna och med osäker hand kan en linje lätt hamna en millimeter fel. I skala 1:100 motsvarar detta ritfel ett mätfel på 10 centi­ meter. Ett så stort mätfel är svårt att åstad­ komma, såvida man inte läser av måttbandet fel. Med spetsigt och hårt bly bör man efter trä­ ning kunna rita med 0,25 millimeters preci­ sion. Först då utnyttjar man mätmetod och mätteknik fullt ut. För även om det i många BYGGNADsUPPMÄTNING O[NNti fiA'-. ii-1LLT JLAN SEKTJON fl fall inte behövs så stor noggrannhet skall det inte vara bristande ritningsskicklighet som be­ stämmer nivån på noggrannheten. Den skall avgöras av syftet. Mätmetoden kan i de flesta fall vara enkel. Med tumstock, måttband, lod, vattenpass, vat­ tenslang och ett enkelt instrument för vinkelbe­ stämning klarar man de flesta uppgifter. Ge­ nom erfarenhet lär man sig var måtten måste vara exakta och var noggrannheten inte är lika viktig. I mer sällsynta fall, t.ex. när mätpunk­ terna är svåra att komma åt, kan man behöva hjälp av mer avancerad teknik. Det finns ett flertal sätt att mäta- från upp­ skattningar till exakta inmätningar i koordi­ natnät och polygoner. Att i alla situationer ställa höga krav på noggrannhet är inte möjligt och inte heller rimligt. En grundläggande regel är att noggrannheten skall följa skalan på rit­ ningen. Liten skala medger enklare metoder än större skala. Detta bör också tillämpas om­ vänt, dvs. förenklade mätningar ritas i liten skala. Större skalor bör endast användas vid noggranna uppmätningar. NJAllA, l STOR 1JARKAT, ~URJAGG, AJ.Vl.DSJAUR._KN !lAN SEKJ'JON SML-'! J:ZO S KI.S.SUPJA1.![TN/N6 li. 06. 7997 PEICL SJOMAR 2M , Njalla, Burjägg, Arvidsjaurs kommun. Uppmätningsskiss av Peter Sjömar. Måttskiss på halvcentimeters rutat papper gjord på platsen, och renritning gjord vid ritbordet. Av två orsaker valdes vid detta tillfälle denna metod. Undersökningen av njalian var en del av underlaget för re­ konstruktion av en njaila i vistet vid Nilasjokk. Njalian i Burjägg var visserligen av annan konstruktion, men den lämnade in­ tressanta upplysningar om en förrådsbods storlek och hur luckan var monterad. Därtill gav den underlag för tolkning av byggnadskategorins typologi och förändring. För dessa analy­ ser var skevheter, skador och exakta mått inte betydelsefulla. Viktiga var i stället byggnadssätt och ungefärliga mått. Undersökningen utfördes på försommaren när myggplågan ännu inte var som värst, men i det täta snår där njalian stod var myggen ändå så många och aggressiva att arbetet måste göras snabbt. Mätningen gjordes med antagandet att golvet låg någorlunda i våg. Skissen ritades på frihand med stöd av rutnätet. Eftersom njalian stod i obanad terräng, skulle det vara svårt att finna den igen, och därför ritades skissen så att större mätfel undveks och att inga av de viktigare måtten glömdes bort. Vid renritningen justerades ritningen enligt de anteck­ nade måtten. BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING 77 När byggnadsundersökningen utförs i steg, t.ex. vid restaurering, är det lämpligt att i den inledande fasen arbeta med skisser, t.ex. i skala 1:100. De utförs snabbt och ger översiktlig information som kan ligga till grund för inle­ dande resonemang. Nästa steg i undersökning­ en bör vara uppmätning i skala 1:50 som klar­ lägger byggnadens mått, skevheter, deforma­ tioner, konstruktioner, material, tekniker samt tillstånd och skador. När analysen av tillstånd och skador är klar och man skall ta ställning till åtgärdernas exakta utförande, kan ritning­ arna i skala 1:50 behöva kompletteras med uppmätningar i skala 1:20, 1:1 O, 1:5 eller 1:1. Målet bör vara att en åtgärd inte föreslås förr­ än det föreligger en detaljerad uppmätning, där omfattning och betydelse av den tänkta åtgär­ den klart framgår. Detaljering Uppmätning innebär alltid tolkning. Det går inte att vara helt trogen mot verkligheten. Viss information måste uteslutas. Detta är både positivt och negativt. Man tvingas att välja och analysera, men val och analyser är personliga. Alla ser inte samma saker och värderar inte intrycken på samma sätt. Några entydiga reg­ ler för vad som skall ritas är inte möjliga att ge. Återigen är det syftet som är avgörande. Detaljeringen skall, på samma sätt som nog­ grannheten, vara relevant för de aktuella fr å­ gorna. Innan arbetet påbörjas, skall man göra klart för sig efter vilka kriterier iakttagelserna skall sorteras. Det går emellertid inte alltid att från början helt förutse urvalet. Det som sak­ nar betydelse måste löpande sorteras bort från det som har relevans, såvida inte syftet är spe­ ciellt, t.ex. en rent teknisk undersökning av deformationer eller en begränsad byggnads­ arkeologisk frågeställning. Alla detaljer som klargör byggnadens tek­ nik, konstruktion, tillkomst och användning är av betydelse. Det som enbart hör till naturen sorteras bort. Att godtyckligt rita kvistar i bjäl­ kar och brädor för att ge en allmän bild av trä är meningslöst. Hål, urtag och verktygsspår däremot härrör från byggare och brukares handlingar. De ger ledning vid tolkning av konstruktionens tillverkning och tidigare utse­ ende. Men även denna uppdelning i spår efter natur eller människa får hanteras med försik­ tighet. Kvistar i virke är visserligen avsatta under trädets levande tid, men de kan ändå ge upplysningar som är av betydelse för att förstå hur människor tänkt och handlat. En brädfod­ ring som genomgående har hornkvist betyder att "förstabrädorna" (intill märgen) är utsor­ terade för att användas på den plats i byggna­ den där deras egenska per bäst kommer till nytta. För den som har kunskap om skog, såg­ ning och virke är detta en iakttagelse som be­ rättar om kultur. För den som inte har erfaren­ het av detta slag är kvistarna rätt och slätt na- BYGGNADsUPPMÄTNING Måleark och notat (här förminskat), från res­ taurering 1984 av Dronninglund slott av Erik Einar Holm. (Holm, E.E. 1985. "Borthuggede Byggnings­ arkceo/ogiske studier 7985, Köpenhamn.) buefriser paa Dronninglund slot", Uppmätningen gjordes i samband med att delar av putsen knackades ner. Mellan första och andra våningen upptäcktes rester av en tidigare nerhuggen bågfris. Restaureringens arkitekt Erik Einar Holm dokumenterade och tolkade spåren efter frisen i en enkel uppmät­ ning i skala l :l O på rutat A4-papper och i ett notatblad med två skisser som visar befintlig situation och rekonstruktion av bågfrisen. Med handskriven text förklaras förutsättningarna för undersökningen och vilka övriga iakttagelser som gjordes (t.ex. om färger). Dokumentation färdigställdes på byggnadsställningen och kunde sedan direkt kopieras och bifogas till byggmötesprotokollet Vf~Tfl,fljHg VHTSillf · Uppmätningen och notatskisserna är enkla och tydliga, och de är gjorda med mycket säker hand. Just så här måste många doku­ mentationer vid restaureringar göras, därför att det inte finns tid till mer omfattande för- och efterarbeten. Att behärska snabba, enkla me­ toder är ofta förutsättning för att en dokumen­ tation överhuvud skall bli utförd. -* ~- ~"'-·~- ~ ~-;.? 6~, - ~ - ~ tVUv ti)J.J,&,/,V. ?.~4 r. -id. ."' ­ .3. ~- r.~ 'J)).OI-JN i fJ~LUN b 5LOT ö r ,:, Å Li N G. ·t::to IJT /~Hl o-.z_ .l~.I1C4 tur. Andra exempel på naturliga processer är vittring och avspjälkning av sten eller trä, vil­ ket kan visa att byggnaden under en tid stått oskyddad utan tak. Avspjälkningar på grund av brand berättar om dramatiska händelser i byggnadens historia. selbrädor, paneler, putsskikt m.m., så är det enbart det man verkligen konstaterat som skall ritas med heldragen linje. Ritningsklassificering Iakttagelser och antaganden Den grundläggande förutsättningen för att uppmätningarna skall vara tillförlitliga är att linjerna har en entydig innebörd. Ett absolut källkritiskt krav är därför att verkliga iaktta­ gelser skall skiljas från antaganden. På ritning­ arna skall skillnaderna framgå tydligt. Säkra observationer visas med heldragna linjer. Anta­ ganden markeras med prickade linjer, öppen skraffering eller på annat sätt. Även om man tror sig veta hur det ser ut bakom foder, kläd- På en ritning bör det framgå hur den är gjord och gärna också i vilket syfte. Detta gör ritning­ en värdefullare vid byggnadshistoriska och byggnadstekniska analyser och resonemang. Mätsystemen kan antydas utan att ritas ut eller förklaras i text. Eftersom det är två olika para­ metrar (noggrannhet och detaljering) som skall vägas samman är det inte möjligt att ge enty­ diga anvisningar om hur uppmätningar och ritad dokumentation skall klassificeras. I stort kan vi tänka oss följande indelning. • Skiss och notat. Ritning i planprojektion eller axonometrisk och perspektivisk kon- BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING 79 /6f!J,· , -- ··------ - --- -- --· l l l ~!~~ i •.:· ~ l l-;" "~ - - - -~ COUPE l 6 .A-'_/ ' \ ~.:. - -------- ------- -- ---- ---- ------ ------- --- -- ---- ---- ---------- ___ j .K2 Byggnadssten, Sifniernes skattkammer i Delfi. Uppmätning ritad på platsen, renritning och rekonstruktion (här förmins­ kade), utförd av Erik Hansen. Av byggnaden återstår fundamentet och 150 till 200 bygg­ nadsstenar eller stenfragment Syftet med undersökningen var att dokumentera ruinen, identifiera stenarnas plats i anlägg­ ningen och rekonstruera byggnadens utseende, vilket be­ stämde noggrannhet och detaljer. Planer och sektioner mättes upp med stor noggrannhet och ritades i skala l :50. Varje sten av betydelse mättes upp och ritades i skala l :5. De viktigare måtten antecknades i centime­ ter med en decimal. En så hög grad av noggrannhet som en millimeter var nödvändig för bedömningen av vilka stenar som legat intill va randra (stenarna höggs med så stor precision att murverket kunde utföras utan bruk men ändå med helt täta fogar). Ofta behövdes alla sidor på en sten ritas. Byggnadsstenarna var i många fall kraftigt skadade med brottytor eller av vittring. skador hade ingen betydelse för analysen. Därför lades ingen tid på att detaljera skadade delar. Brottytor redovisades med bred snedskraffering. Intressanta var de bevarade ytorna som visade stenarnas ursprungliga mått, sammansättning och profilering samt spåren efter verk­ tygen: spetsmejsel, tandmejsel (som hade introducerats några tiotal år innan skattkammaren byggdes) och flatmejseL Spåren kom fram särskilt tydligt i släpljus, antingen när solen stod lågt eller i mörker med lampljus. (Behuggning kan vara lättare att se, om man stryker på krita som sedan lätt kan tas bort.) Iakt­ tagelserna markerades med olika symboler i blyertsuppmät­ ningen som gjordes färdig på platsen. Renritningen utfördes med tusch. Rekonstruktioner angavs med streckade linjer. Rekonstruerade mått sattes inom klam­ mer. Litterering fördes in på ritningen. Renritningen visade således stenens ursprungliga utseende. Analysens sista moment var att med hjälp av mått, profiler och bearbetning placera in stenen i templet. Exemplet, ste­ nen K2, var ursprungligen bas i piedestalen under en av karyatiderna i fasaden. 8o BYGGNADSUPPMÄTNING A4 K8 Lg COUPEA-3-C struktion som är baserad på få, kanske en­ dast uppskattade, mått. Skisser och notat redogör för principiella förhållanden. Skisser kan också användas som illustrationer. • Skissuppmätning. Ritning baserad på upp­ mätning med måttband och tumstock med uppskattning av skevheter eller utan hänsyn till sådana. skissuppmätningar kan vara gjorda med många detaljer. • Uppmätning. Ritning baserad på noggrant tagna mått och inmätning av skevheter. Ri­ tas på plats i byggnaden eller från så säkra underlag att endast mindre justeringar görs vid ritbordet. Detaljeringsgraden är hög, såvida ritningen inte är begränsad till sär­ skilda frågor, t.ex. deformationer och histo­ riska analyser, och därför redovisar annat summariskt. BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING Ritning i byggnaden Informationen tunnas ut med "avståndet" till byggnaden, dvs. primärkällan. Uppmätarens iakttagelser är till en del formade av våra sin­ nen. Allt kan inte översättas till ritningar och i anteckningar. Vissa iakttagelser finns med, and­ ra är utelämnade.. Renritningen utgör ytterli­ gare ett steg bort från verkligheten. Målet är självfallet att så litet av informationen som möjligt går förlorat mellan iakttagelse och ren­ ritning. Därför skall undersökning, mätning, uppritning och renritning utföras av samma person, och originalmaterialet-det material som framställs i byggnaden- bör vara så slut­ giltigt som möjligt. Det bästa är om renrit­ ningsmomentet helt kan uteslutas eller begrän­ sas till ett tuschat avdrag av en ritning som är 81 ,../liD gjord i byggnaden. Att dela upp ritningsar­ betet, vilket händer, så att en undersöker och gör fältmaterialet och en annan sedan ritar rent fältmaterialet är självfallet olämpligt. Ritar man samtidigt som man mäter missar man inte mått och oklarheter som framgår direkt. Förenklingar eller tolkningar utförs med verkligheten framför ögonen. Att rita på plats är betydelsefullt för att ritningarna skall bli felfria och läsbara, djupgående och precisa. I byggnaden får man klart för sig hur rum, byggnadsdelar, teknik, material och spår av olika slag förhåller sig till varandra. Frågor som väcks kan besvaras och utvecklas vidare. Dialogen mellan undersökare och byggnad blir djup och rik. Det tar visserligen tid att rita när man befinner sig i byggnaden, men det är väl använd tid som gör att även de arbetsmoment som följer på uppmätningen, såsom beskriv­ ningar, byggnadstekniska och byggnadshisto­ riska analyser eller åtgärdsförslag, kan utföras snabbare. Om man summerar den totala ar­ betstiden i ett projekt, lönar det sig nästan all­ tid att lämna byggnaden med så fullständiga ritningar som möjligt. Den kunskap om bygg­ naden som man får när man systematiskt ritar sig genom huset kan inte jämföras med vad ett fritt antecknande och skissande ger. BYGGNADsUPPMÄTNING Bur på Nord-Fjönn i Tuddal, Hjart­ dal. Uppmätning av Arne Berg. Måttskiss ritad i byggnaden. Uppmätningen består av plan, sektioner och detaljer ritade på halvcentimeters rutat A3-papper. skisserna är inte helt måttriktiga. Med hjälp av antecknade mått och kontroller av skevheter med vinkel­ prisma över knutkedjorna renritar och justerar Arne Berg måttskisser­ na vid ritbordet. Denna förenklade arbetsmetod har han utvecklat för den stora undersökning av de norska medeltida timmerhus som 1" . han arbetat med. (Undersökning­ en är samlad i sex band: Berg, A. 1989-1998, Norske fEmmerhus •., •• '=': ": -:­ ·~ " frå mellomalderen, band 1-6. Oslo.) Arne Bergs metod är både exakt och rationell, men förutsättningen är att man är en driven tecknare som kan disponera ritningen utan stöd i exakta mått. För den som saknar denna färdighet rekom­ menderas det något mer om­ ständliga sättet att rita exakta mått · f! _~ . och skevheter, såsom de läses av på plats i byggnaden. Som en . . allmän regel kan gälla att ju mind­ re tränad man är, desto fler mått skall man ta. Måtttagningen tar visserligen tid, men den underlät­ tar ritandet. ~.~~~=~~~r.~· Ett alternativ till att rita färdiga ritningar i byggnaden är att göra skisser som nästan stäm­ mer i mått och vinklar och att notera de exakta måtten. Vid ritbordet görs sedan de justeringar som behövs på ritningen. Väljer man denna metod skall man vara medveten om att arbets­ sättet kräver mycket stor erfarenhet och stor talang. Ett tredje sätt är att rita skisser som inte tar hänsyn till de faktiska måtten, vilka noteras på den "fritt" ritade skissen. skisser av detta slag är svåra att få tydliga. De ger ingen möjlighet till kontroll, och det är därför lätt att glömma något mått som är viktigt, samtidigt som man ägnar tid åt mätningar som senare visar sig vara onödiga. Fel och oklarheter blir emellertid uppenbara först vid uppritningen. De flesta som använt sig av denna metod brukar upp­ täcka att skissen är ofullständig. Då har man att välja mellan att gissa sig till måtten eller besöka byggnaden på nytt, och den tidsvinst man avsåg att göra går med en ny resa förlo­ rad. Grova skisser bör därför endast användas för enkla detaljer, för att förtydliga mät­ protokoll, för att lämna kompletterande upp­ lysningar på uppmätningsritningar eller använ­ das som måttskisser, då man tar huvudmåtten för att sedan "slå ut" dessa på ritningen. BYGGNADSUNDERSÖKNING OCH UPPMÄTNING Från helhet till detalj Uppmätningen utförs alltid från helhet till de­ talj. På t. ex. en plan börjar man med att rita in väggarna med svaga linjer. Det är i detta skede som de allvarliga mätfelen märks och ritfelen uppstår, men så länge planen är "naken" är felen lätta att justera. Det brukar vara prak­ tiskt att gå runt och fastställa planens huvud­ mått och anteckna dem i en mät- eller skiss­ bok. En stor del av planen ritas sedan upp på en gång. När planens konturlinjer är klara och kontrollerade till mått och form, arbetar man sig igenom de olika rummen och ritar in golv, bröstningspaneler, foder runt dörrar och föns­ ter, kakelugnar, markeringar för golv- eller takbjälkar etc. De justeringar som då kan be­ höva göras är begränsade till detaljer av rit­ ningen. På samma sätt, från helhet till del, mäts och ritas även detaljer. BYGGNADsUPPMÄTNING Metoder och utrustning PETER SJÖMAR e mätmetoder och den utrustning som presenteras kan kanske uppfattas som otidsenliga i jämförelse med vad som är möjligt med moderna apparater och instru­ ment. Avancerade instrument medför emeller­ tid att delar av den koncentration man vid an­ vändandet av enkla redskap kan lägga på byggnaden i stället flyttas över till handhavan­ det av mätutrustningen, vilket stör iakttagelse­ processen. Så långt som möjligt bör man und­ vika att ha en apparat mellan sig och det man iakttar. Den som under en uppmätning känt med fingrarna över alla stenar i en portal har skaffat sig betydligt djupare kännedom om portalen än den som vid ett fotogrammetriskt förfarande studerat samma portal på fotogra­ fier. För att enkla metoder och hjälpmedel skall vara effektiva måste de användas tillsammans med utprövade rutiner. Erfarenhet är viktigare för effektiviteten än avancerad utrustning. Effektivt blir arbetet när mätarrdet "flyter på" av sig självt på samma sätt som när ett hant­ verk utövas av en tränad utövare. Det är ingen överdrift att säga, att den som är oerfaren kan behöva dubbelt eller kanske tre gånger så lång tid att genomföra en uppmätning jämfört med den som är erfaren. En god regel är att endast utföra det arbete som krävs för att lösa uppgiften. Ligger det inget värde i att redovisa skevheter skall man inte använda tid till att slå ut mätsystem. Om uppgiften däremot består i att skaffa denna typ av information, skall man inte försöka med genvägar. Det går inte att med några extra D stödmått reda ut skevheter hemma vid ritbor­ det. Resultatet blir antingen en uppmätning som inte motsvarar syftet eller fler resor och arbetstimmar än vad som hade behövts om uppmätningen hade gjorts ordentligt från bör­ jan. När byggnader innehåller ojämnheter och skevheter som ritningen skall återge, lönar det sig att lägga ut mätsystem. Detta arbetsmoment måste få ta tid, därför att mätningen sedan kan utföras snabbt och säkert och man undviker tidskrävande ommätning och justering. I flera moment, t.ex. när man skall bygga större mätsystem, kan det ibland vara prak­ tiskt att vara två, men det betyder sällan en tidsmässig vinst för den totala tidsåtgången. Är man två (eller fler) innebär det ofta att någon får vänta, därför att man kommer i otakt. Att behärska metoder som gör det möj­ ligt att arbeta ensam är viktigt. Vid större upp­ mätningar kan det däremot vara praktiskt om flera hjälps åt med de stora måtten, varefter var och en sedan arbetar med en egen ritning och genomför självständiga moment, t.ex. huvudritningar respektive detaljer eller planer respektive sektioner. Av säkerhetsskäl kan det vara olämpligt att arbeta ensam, t.ex när man undersöker en otillgänglig kyrkvind på vingliga stegar. Uppdragen innebär ofta resor och därför uppskattar man utrustning som är lätt att transportera. Tunga stativ och skrymmande lådor som måste hanteras med försiktighet är hindrande. Även om varje uppmätning är unik och tycks kräva någon speciell utrustningsde:­ talj, brukar det visa sig att fantasi och elemen­ METODER OCH UTRUSTNING ~ " y f­ B ?' S---4 A1P "' ' ' p-------------o : MP .,Å) ~ l ' : : ',',,~~ : ~ ,' v ,'/,,,';/ / / ~/( "" / / " A ~// )(" ri x' II A .o " •, ' " )( I III Q . : ', v ... ........... B ' ' ' ' ' ' ' / / 9 ,." c ~~,,' / .. )Y ~ I }J POL,{R M.iTN!NG ORTOG ONA LMiTN!Nd ,>MP / / , , , / , MP / / / / ' A>_,., ~/ v / / , / / ~l r< A : / / lli INBINJJN/NrJ IV AVSKAhRN!NG v IV -4­ .; v t flUKTMAT N/NG M! iVJATlUNKT v VIN[:EL tTRACKA Vid polärmätning bestäms mätpunkten av riktningen och avståndet från en känd punkt (origo). Metoden tillämpas med teodolit eller totalstation och olika former att polygonnät vid framställning av kartor eller utsättning av större byggnader, vägar och broar. Den polära mätmetoden kan också användas med så enkla instrument som kompass, diopterlinjal och av­ vägningsinstrument med gradskiva. Ortogonalmätning innebär att mätpunkten relateras till ett koordinatsystem med vinkelräta avstånd till x- och y-axeln. Den enklaste tillämpningen är en byggnad med räta vinklar. Då kan väggarna användas som axlar. l skeva byggnader måste ett vinkelrätt system upprättas. Vanligen används vinkelprisma eller teodolit. För sektioner och fasader består systemet av lod- och våglinjer. Vid inbindning bestäms mätpunkten av avstånden från två kända punkter. Punktens läge kan konstrueras grafiskt eller beräknas. Vid triangelmätning, eller som metoden också kallas diagonalmätning, används inbindning. Avskärning betyder att mätpunkten bestäms av riktning­ arna från två kända punkter. Vinkelmätning kan göras med teodolit, diopterlinjal eller kompass, allt efter vilken noggrann­ het man önskar. Fluktmätning innebär att mätpunkten fastställs med av­ stånd och linjer som syftas med ögat. Metoden kan tyckas osäker, men ögat kan positionsbestämma exakt om sikt­ punkterna är tydliga . Fluktmätning används som komplement till andra metoder för att bestämma enskilda punkter och vid kontroller. tär kännedom om geometri och mätmetoder kan lösa de flesta problem. Självfallet är enkla metoder och redskap att föredra från kost­ nadssynpunkt. Metoderna vid byggnadsuppmätning är till stor del hämtade från fältmätning, dvs. från lantmäteriet. skillnaden är att byggnadsupp­ mätningarna vanligen är mindre och mättek­ niskt enklare. Därför kan utrustning och meto­ der som blivit föråldrade inom fältmätning fortfarande med fördel användas vid uppmät­ ning av byggnadsgrupper och byggnader. Dessa metoder ger direkt grafiska bilder och praktiskt handlag är viktigare än förståelsen av abstrakt teori. I huvudsak används fem mätmetoder: polär­ mätning, ortogonalmätning, inbindning, av­ skärning och fluktmätning. Dessa mätmetoder innebär olika principer för hur mätpunkter kan relateras till varandra. Varje metod kan praktiskt tillämpas med olika utrustningar. Metoderna kan användas var för sig eller i olika kombinationer, t.ex. vissa delar av en 86 BYGGNADSUPPMÄTNING uppmätning utförs med en metod och andra delar med en annan. En alternativ metod kan också användas för överbestämningar, dvs. vid kontroller. Triangelmätning Triangelmätning är en form av inbindning. Metoden utgår från att längden på sidorna i en triangel bestämmer triangels form. Från två kända punkter är det möjligt att konstruera läget på en tredje punkt med hjälp av avstån­ den. Den tredje punkten hamnar där avstånden avsatta som cirkelbågar skär varandra. När triangelmätning används på det sätt som bru­ kar kallas diagonalmätning, mäts rummets väggar och en eller två diagonaler. Med hjälp av de trianglar som diagonalerna delar upp rummet i kan rumsformen konstrueras gra­ fiskt. Triangelmätning är en snabb metod, men den är inte särskilt tillförlitlig. Vid både mät­ ning och uppritning är det lätt att det uppstår fel. Väggar och diagonaler måste mätas exakt, vilket sällan är möjligt när puts eller tapeter format en båglinje i hörnen. Därtill är det svårt att exakt avläsa ett måttband i inåtgående hörn. Hörnspisar och kakelugnar ställer också till problem. Sammantaget kan dessa faktorer lätt medföra några centimeters felmätning. c lfl / Triangelmätning. Vid uppmätningen antecknas väggarnas och diagonalernas längdmått Uppritningen utgår från en av väg­ garna (a) . De anslutande väggarnas hörn (C och D) konstru­ eras med hjälp av längden på respektive vägg och diagonal. Skärningspunkterna för cirkelbågarna ger hörnpunkterna. När I 1 l a : : ett rum konstruerats, ritas nästa rum genom att man lägger till väggtjockleken och konstruerar de motstående hörnen. Triangelmätningens svaghet är att små fel vid mätning och ritning leder till stora fel i den geometriska konstruktionen. Fel i mått (t.ex. därför att hörnet är rundat av tapeter eller puts), fel vid avsättning av cirkelbågarna på ritningen och otydliga skärningspunkter kan var för sig vara små, men tillsammans kan de ge stort utslag på den konstruerade planformen. Efter­ som metoden förutsätter att rum läggs till rum, adderas felen l ~-------- -- --------------------------------------tl l l l ! : : : (streckade linjer i III). Redan det tredje rummet kan innehålla förskjutningar i rumsformen på 15-20 centimeter utan att det framgår, när ritningen kontrolleras mot måtten på mätskissen. II ---- - ------ ---------1 l l l l l l ·l l l l t l t ~m~----------------j_-----===========~L_o __--_---_--__ ____ _ _ _ _ _ _-___ -__ -_--____j __ ~ l M E TODER OCH U T RUSTNING ·- 1·- -· < "' o N ...0 i ! u... C) o... .t l ~ }] l l ~ ~-" Stuga i Hälsingland. Uppmätning av Anna Blom­ berg och Kristina Linscott Ritning i skala l :50 (här förminskad) gjord på plats i byggnaden . Ett invändigt mätsystem slogs ut med vinkelprisma. Detta bestod av en baslinje som gick genom tre ~i ,. ce\:; ,. o l j J'l -··-·-·l ( t . ··•-:- ,l l. o c ,. l J rum. l vinkel till huvudaxeln monterades tvär­ axlar, och i två rum fördes mätsystemet vidare med axlar som var parallella till baslinjen. De två rummen i husets båda ändar är konstruerade med triangelmätning. (Det högra rummet hade varit möjligt att ansluta till mätsystemet genom att parallellförskjuta huvudaxeln så mycket som l. ·l il ..,r ,., ~ l~ (~) behövdes för att spänna upp ett nytt snöre ge­ l l . ­ o nom dörren mellan rum två och tre.) 88 BYGGNADSUPPMÄTNING Nästa osäkra moment är när måttet skall stäl­ las in på en passare och sättas av på ritningen. Det är lätt att hålla pennans spets skarp men det är betydligt svårare med blyet i passaren. Med trubbigt bly i passaren och den relativt spetsiga vinkeln mellan bågarna uppstår nya felkällor. Små mät- och avsättningsfel får stora konsek­ venser vid triangelmätning, eftersom rums­ formen konstrueras med hjälp av vägg- och diagonalmåtten. Rumsformen kan lätt bli fel. När nästa rum skall ritas, utgår man från det första rummet och för då felen vidare och läg­ ger kanske dessutom till nya fel. En skorsten i något hörn komplicerar uppmätningen. Teore­ tiskt skulle skorstenen kunna mätas in av flera diagonaler, men vinkeln mellan dessa blir så liten att fel på enbart några få centimeter vid mätning eller ritning förvrider formen betyd­ ligt. En svaghet med triangelmätning är svårig­ heten att få tydliga underlag. Måttskissen fylls med så många siffror, att det är lätt att förlora överblicken. Man kan då glömma att ta mått som är viktiga. Bristerna visar sig först vid rit­ bordet. Om skissen blir liggande en tid, innan uppmätningen görs, blir skissen svår att tyda. När avsikten är att redovisa skevheter, avrå­ der vi från triangelmätning vid de tillfällen när felen kan adderas. Finns det inte ekonomi för att arbeta med en säkrare metod än triangel­ mätning är det bättre att välja en enkel skiss­ metod och vara medveten om ritningens svag­ het. Triangelmätning kan däremot användas som komplement till ett mätsystem (t.ex. när det inte går att bygga systemet så att det om­ fattar alla rum) eller när en byggnads form i sin helhet kan bestämmas med en stor rek­ tangel. Ortogonalmätning Vid ortogonalmätning bestäms mätpunkterna av två mått i ett vinkelrätt mätsystem. Om byggnaden är vinkelrät, bildar väggarna sys­ tem. Om byggnaden är skev, byggs ett fristå­ ende system. Fördelen med ortogonalmätning är att de olika mätpunkternas lägesbestämning inte är beroende av varandra och att både mätning och ritning blir enkla att utföra. Måtten är lätta att ta, därför det finns en tydlig marke­ ring att läsa av måttbandet mot. Det går att med stor exakthet sätta ut vinkelräta mått på ritningen. De små fel som trots allt uppstår blir begränsade till de berörda punkterna, felen förs inte vidare till andra delar av ritningen. Skillnaden mellan verkligheten och ritningen är små avvikelser som inte påverkar varandra. Skulle det uppstå större fel visar de sig direkt och kan lätt lokaliseras. Ortogonalmätning. När uppmätningen görs från ett vinkelrätt mätsystem begränsas felen till de felaktigt mätta eller ritade delarna Mätningen kan göras på följande sätt. • Mät kortaste avståndet från A till axlarna. • Mät avståndet från B längs med väggen fram till axlarna slås ut som cirkelbågar (förutsätter måttband under axelsnörena) • Med vinkelprisma avsätts den punkt på axeln som bildar rät vinkel med D. När mätpunkten C inte är synlig i prismat, mäts en punkt längre in på väggen och från denna förlängs vägglinjen. METODER OCH UTRUSTNING l'lYWOO.ZJ,s'KJVA w Vinkelprisma. Instrumentet består av ett handtag och ett hus där prismorna är monterade. Huset har öppningar på sidorna och framtill. siktpunkterna skall vara tydliga. Dessa kan vara stakkäppar, hörn på ett hus, falsar i fönster eller lodsnören. En tydlig och bra mätpunkt är mötet i fönster mellan glas och båge (glaskant). Vid positionsbestämningen flyttas vinkel­ prismat fram och tillbaka och åt sidorna tills föremålen i spal­ ten framtill och i prismorna hamnar över varandra och bildar en rak, vertikal linje. Vinkeln mellan siktpunkterna och instru­ mentets position är då 90 grader. l handtaget finns en krok eller en skåra för att hänga ett lod. Det är lättare att få exakta vinklar i mätsystemet om vinkel­ prismat monteras på en ställning. Med en tving och en ply­ woodskiva med hål för instrumentets handtag kan prismat monteras på ett fotostativ (gör gärna ett rektangulärt hål i skivan med plats för finjustering). Ortogonalmätning ger betydligt större nog­ grannhet än triangelmätning, men fördelen är inte enbart en fråga om centimetrar. Det är en säkrare metod, och för den som är en van upp­ mätare är metoden också snabbare på grund av att arbetet kan delas upp i rationella mo­ ment. Mätsystemet måste läggas ut exakt. Gör man detta fel, blir hela ritningen fel. Alla mått som är systemmått måste mätas med stor nog­ grannhet, och vinklarna måste avläsas exakt. När huvudmåtten är placerade på ritningen, kan man arbeta friare med de delar där nog­ grannheten är mindre viktig. Att ortogonal­ mätning med fristående mätsystem trots alla fördelar ändå används förhållandevis sällan i Sverige beror sannolikt på att det kan förefalla svårt att slå ut vinklar och bygga mätsystem. Gamla lantmätarinstrument för att syfta fram vinklar är korstavla och vinkeltrumma. Ett sätt att markera en rät vinkel är att syfta längs sidorna på en vinkelhake. Man kan en­ kelt konstruera en rät vinkel genom att an­ vända måtten på en egyptisk triangel, dvs. en triangel med sidlängderna 3, 4 och 5. En rät­ vinklig triangel kan konstrueras på golvet eller marken med måttband. En rät vinkel kan man också få genom att vika ett papper (av vilken oregelbunden form som helst) först en gång så att det bildas en rak kant, och sedan viker man papperet längs denna kant en gång till. Vinkelprisma är ett optiskt instrument för vinkelavsättning. Det är ett litet, lätt och smi­ digt hjälpmedel för att slå ut vinklar från en baslinje eller för att lägga ut ett system med rätvinkliga axlar. Själva prismat har formen av en pentagon. Det har två spegelsidor och är slipat så att den infallande strålen är vinkelrät mot den utgående. Med den äldre typen av instrument, enkelprisma, kan man syfta in en rät vinkel i förhållande till en punkt man har framför sig. I den typ som numera tillverkas, dubbelprisma, är två prismor monterade över varandra, vilket gör det möjligt att fånga in tre punkter. 90 BYGGNADsUPPMÄTNING A A II. Vinkelprismat kan användas på två sätt. (dra det genom kroken eller skåran till lodet). För vinkel­ prismat fram och tillbaka tills de båda snörena sammanfaller i en linje. Markera skärningspunkten med spritpenna eller tejp. Gå över till den motsatta väggen. Spänn upp snöret och syfta in det mot markeringen. Fäst snöret. Kontrollera sedan vinkeln med prismat (i båda riktningar) och justera, om det behövs. Från det kors man slagit ut, kan systemet byggas vidare med nya axlar med prisma eller genom att mäta ut parallella axlar (E). Fler än två utslagningar efter varandra bör man dock inte göra. l. Mätning längs en baslinje. Den vinkelräta positionen mellan mätpunkten och baslinjen bestäms med prismat, vilket ger x­ koordinaten, avståndet från denna punkt till mätpunkten ger y-koordinaten. Il. Med prismat upprättas ett mätsystem. Om man ensam skall slå ut en tväraxel, syftas axelns läge först in grovt, så att axeln hamnar ungefär på den plats man önskar. Fäst därefter ett nytt snöre i väggen längst bort från baslinjen. Stå vid linjen med vinkelprismat rakt över den och spänn upp tvärsnöret Vinkelprismats teoretiska fel på 100 meters avstånd är inte mer än någon centimeter, men det är svårt att hålla kvar instrumentet i exakt position. Noggrannheten är därför beroende av handhavandet. Tränar man upp handlaget, stämmer resultaten. Om instrumentet förefaller ge fel resultat, kan det kontrolleras genom att man först vinklar in en punkt från ett håll och sedan vänder sig om och syftar in punkten på nytt. Med ett felfritt instrument överensstäm­ mer de båda avsättningarna. Ett försök på arkitektskolan vid Kunstakademien i Köpen­ hamn visade att en tränad uppmätare på fri­ hand kunde avsätta en rät vinkel från en bas­ linje till en mätpunkt på 30meters avstånd med 2 centimeters osäkerhet med instrumentet i handen och med 1 centimeters osäkerhet med instrumentet monterat på ett stativ. Större nog­ grannhet än så behövs sällan. Ett sätt att använda vinkelprismat är att ar­ beta längs en baslinje. Baslinjen kan vara ett måttband som ligger på marken eller golvet. Ändpunkterna måste markeras tydligt med stakkäppar eller siktskivor, och man måste hänga ett lod i prismat. Inne i en byggnad spänner man vanligen upp ett snöre. Under snöret hängs ett måttband. Man kan upprepa vinkelutsättningen några gånger och använda medelvärdet. skillnaden mellan de olika av­ sättningarna bör inte överstiga 2 cm, i varje fall inte för system- och huvudmåtten. Vinkel­ prismat kan även användas för att slå ut tvär­ axlar. Större mätsystem byggs med fördel upp med teodolit. I den metod som här beskrivs används När man arbetar med ett vinkelprisma utmed ett uppspänt snöre, bör detta hänga över axeln, så att man kan stå be­ kvämt. Håll ögat nära siktöppningen. Syfta längs snöret. För vinkelprismat fram och tillbaka tills snöret och punkten som skall bestämmas täcker varandra . Håll prismat i lod, annars skevar bilden, och mätningen kan bli fel. METODER OCH UTRUSTNING 91 l l~ F1 r''~ l l l.,,~ 'l l A . p l l ~- l l lr'1 ~ -~"f l ~ fa~1 ,_ ' A - ~ l~ ~ ~ ~ ~A J.rJ J B & ~ ~~ ~ ~ B _ .ffi"''" i"'.'"} . :,: \V teodoliten för utslagning av 90-graders vinklar. Med teodolitens höga precision kan systemet bli så exakt att när man gått runt byggnaden och ställt upp instrumentet över den sista punkten och riktar kikaren mot spiken i den första uppställningspunkten så klyver hår­ korset spiken. En fördel med teodolit är att kikaren kan vridas runt sin horisontalaxeL Punkterna kan därmed placeras vars som helst i höjdled, och in- och utvändiga delar kan knytas samman genom fönster. Själva grundsystemet placeras dock på golvet och marken. Vid uppmätningen spänner man upp snören mellan axelsystemets punkter i den del av byggnaden där man arbe­ tar. Därmed slipper man ha snören uppspända under längre tid, vilket kan vara ett problem i byggnader där folk rör sig. En annan fördel är att systemet enkelt kan byggas upp igen efter att det rivits, om två fasta markeringar får vara kvar, t.ex. två nerslagna stift. Ett stort system tar dock tid att etablera. En erfaren uppmätare behöver nästan en dag för att täcka in en nor­ malstor kyrka. Axelsystem utsatt med teodolit. Mätsystemet byggs upp av punkter i golvet som markeras på tejp, med dyckert eller små stift. Utvändigt använder man korta, spetsade käppar. Koordinatpunkten markeras med en tunn spik. Utvändiga och invändiga axlar kan bindas samman med tejpmarkeringar i fönster. Vinklar bestäms med teodolit och avstånd mäts med måttband. Bygg om möjligt system så att den sista och första punkten kan kontrolleras mot varandra. Varje punkt mäts in från x- och y'-axeln. Mätningen bör ut­ föras i ögonhöjd (såvida inte plansnittet medvetet placeras på någon annan nivå). Måttet till axeln kan bestämmas genom att man lodar ner till snöret på golvet eller genom att mät­ axlarna transporteras upp till ögonhöjd med hjälp av en ställ­ ning som kan vridas i lod. BYGGNADSUPPMÄTNING j 1 J A I. ~ lM~CR A J B T f-1 : o l,,,, l 70 l z o l 'j(J 1.0 l l so l o 1 60 70 80 q 00 .5TEJG l l l l m Afjlr .SoM .Srf!(f J ff. m. Polygonmätning I olika typer av polygon består mätsystemet av punkter som är godtyckligt placerade (i stället för vinkelrätt). Punkter längs en linje bildar ett polygontåg. Ett polygonnät uppstår när linjen sluts till en ring. Ett nät ger säkrare mätningar, eftersom eventuella fel kan justeras. Polygonmätning utförs polärt med teodolit och avståndsmätare (totalstation), t.ex. vid framställning av detaljkartor. Självfallet kan samma metod användas vid uppmätning av byggnadsplaner, men det skall vara en mycket stor och komplicerad uppgift för att polygon­ mätning skall ge några fördelar jämfört med ortogonalmätning. Polygonpunkter runt en byggnad kan också användas för mätning av fasader genom avskärning eller polärmätning. Vare sig plan- eller fasadmätning med total­ station kan bli någon vanlig arbetsmetod i de flesta byggnadsuppmätningar, men polygon­ mätning kan användas med betydligt enklare utrustning. När man ritar situationsplaner, kan vinklarna mätas med kompass och längd­ måtten stegas. M E TOD E R OCH UTRU ST N ING Polygonmätning. l. Vinkelmätningen kan t.ex. göras med kompass. Arbeta om möjligt med system som bildar en ring. Vid uppritningen kom­ mer det, på grund av mätfel, att visa sig att polygonen inte sluts (streckad linje). Justering för dessa fel görs med grafisk utjämning genom att start- och slutpunkterna förbinds. Denna linje (l -A) delas upp i lika många enheter som antalet del­ sträckor. Därefter parallelltransporteras riktningen på linjen till nätets mätpunkter, och varje mätpunkts läge justeras med en enhet. l punkt l som är utgångspunkten görs ingen justering. Il. För ungefärliga mått på byggnader och vid mätning av mindre kartor och situationsplaner kan längdmåtten stegas. Vid uppritning av stegade mått bör man använda en skallinjal som har steglängden som enhet. Mät upp l 00 meter med måttband. Gå banan i vanlig promenadtakt l O gånger (av­ vikel sen är inte mer än ett par steg mellan gångerna) och räkna ut medelvärdet för antalet steg. skallinjalen konstrueras på följande sätt. Rita en linje (AB) som motsvarar l 00 meter i den aktuella skalan. Rita därefter med hjälp av vinkelhaken en normal vid ändpunkten (BC) och en sned linje från A som är lika lång som antalet steg som sträckan AB skall delas in i. Linjen AC kan nu delas in efter den vanliga linjalens gradering. Med vinkelhaken görs graderingen av AB. För att slippa mar­ kera alla steg kan man flytta nollan l O steg till höger och en­ bart markera enskilda steg till vänster om nollan. III. Längdmätning kan också göras med en så kallad "famn­ stav", dvs. ett bestämt mått (tidigare famn, därav namnet) mellan benen. Om tvärstången fästs med en vingmutter i ena änden, kan avståndet ändras. 93 NY urrrTÅLL.pltl/115 rv~ !C..T • l l l l l l ~ \l ' l 'l l' --~)b ... ""' ..................... ,.,."'/ l // / / / 1\ : /;/ ,, l l l l / / l / / l A. B. Diopterlinjal Diopterlinjal är ett gammalt lantmätarinstru­ ment som består av en linjal och ett sikte som ger en tillräcklig noggrannhet vid byggnads­ uppmätning. Utrustningen består av en ritskiva som är monterad på ett stativ och en syftnings­ linjal. Den senare kan man tillverka av en plastlinjal som limmas på några plexiglasski­ vor. Mätningarna görs polärt, och ritningarna framställs samtidigt med mätningarna. Rikt­ ningslinjen får man genom att syfta in linjalen och rita av linjen. Mätpunktens position be­ stäms av avståndet från uppställningspunkten till mätpunkten. Uppmätning med diopterlinjal är en snabb metod att rita trädgårdar, gårdar, torg och platser med. Diopterlinjal kan också användas i oregelbundna rum eller rum med svängda väggar, där det behövs många mät- Uppmätning med diopterlinjal. Mätningen görs polärt. A visar ett gårdsrum med rundade trapphus och sneda murar. Ritskivan är monterad på en ställning och uppställd mitt i gårdsrummet. En nål, nerstucken i papper och ritskiva, marke­ rar origo, dvs. nollpunkten. Linjalen B riktas mot mätpunkten, riktningslinjen ritas av och avståndet från nålen till mät­ punkten mäts. Uppmätningen inleds med att man lodar ner nollpunktens läge på marken, C. Utomhus kan nollpunkten markeras med en spik. Rita sedan en lång syftningslinje mot en tydlig punkt (t.ex. en ny uppställningspunkt). Med hjälp av denna linje och lodpunkten kan ritskivan, om den rubbas, justeras tillbaka till sitt ursprungsläge. punkter för att kunna bestämma rumsformen. Det är enklast, när man bara behöver en upp­ ställningspunkt. Flera punkter kan kopplas samman i tåg eller nät, då även avskärning kan användas. 94 BYGGNADSUPPMÄTNING A -/'; ­ VAG' / VERTIKALT Mätsystem för sektioner, fasader och elevationer. Vid avläsning kan behövas vattenpass eller vinkelhake. HORJ$0NTELLT Våg och lod Mätsystem i sektioner, fasader och uppställ­ ningar består av lod- och våglinjer. Vågplanet kan bestämmas med avvägningsinstrument. När instrumentet är monterat, går avväg­ ningen snabbt, och man får ett vågplan som kan "svepa" runt i rummet, och det går att ta vertikalmått på andra ställen än där man satt upp vågsnören. Även ett laservattenpass mon­ terat på stativ kan användas för att uppnå samma resultat. En vattenslang av klar plast med 8-10 mm diameter är ett smidigt redska p som ger till­ räcklig noggrannhet. Vattenslangen kan vikas runt hörn, och den fungerar bra på vindar där sikten kan vara skymd a v takstolar och svagt ljus. Om man har satt ut ett vågplan runt en byggnad med hjälp av flera flyttningar, bör differensen mellan vågmarkeringen och ut­ gångsmärket inte vara mer än ett par centime­ ter. Eventuellt fel justeras på följande sätt: utgångsmärket ändras inte, avvikelsemåttet delas med antalet punkter och fördelas sedan ut på varje punkt. När man skall mäta detaljer och behöver korta vågplan, kan man syfta ut en linje genom att hänga en 45 graders vinkelhake i en penna, använda vattenpass eller snörvattenpass av det slag som murare använder. Lutningsmätare (clinometer) är ett annat instrument för enklare avvägning som även mäter vertikalvinklar och lutning i procent. /,/_/\ ___ l V _ _________ - ­ ~s--- H,S· tanV r<~~::']~~:::~~~, k -/­ $ A SYFTNING: H= (B ·S) l A Ak AVSTiNJJET FMN OGAT TILL TUMSTOCXEN s / ->t /};' ~z ________ ___,('_-,.._ {d"JJJ f~\:l _____ __ _ ÖGONHOJJ) Ll L Z -- ­ - LliTN!NGtMiTARENS fROCENTSKALA H1=($·L1)+ÖH H2· S·(L1-LZ) Höjdmätning. Höjder kan mätas med teodolit eller lutnings­ mätare. Den senare som också kallas elinometer (tillverkas blad annat av Silva) används inom skogsbruket för att mäta höjden på träd. elinometer finns med olika skalor. Vid byggnadsmätning är den mest praktisk som visar lutning i grader och procent. Höjder kan också uppskattas genom att man syftar med utsträckt hand över tumstocken. METODER OCH UTRUSTNING 95 Vid en rnurverksundersökning när ytan skall putsas kan linjerna markeras med snörslag. (Undvik att slå ut färgade linjer på färdig­ putsade väggar. Linjerna är svåra att ta bort och syns genom avfärgningen.) Ett lod ger mätsystemets andra axel. Man kan arbeta på två sätt, antingen hänga upp "fasta" lod eller fästa lod och måttband till­ sammans på en rnätstång. Vid enklare upp­ mätningar kan lodet bestå av en tumstock, då får man på samrna gång linje och rnätskala. Med hjälp av graderingen kan många mått syftas fram i stället för att mätas. Mätverktyg ~llllilll[~ NOJ!.J)-WEST NO.R.J) - OST Uppmätningsskiss i skala l: l 00 (här förminskad) av minaret i Afganistan av Erik Hansen. Minareten är ritad efter höjdmått som är tagna med en lutningsmäta re. Självfallet kan ritningen inte bli särskilt noggrann med en så enkel mätmetod. Rit­ ningen har trots det ett stort värde/ för minareten lär ha ska­ dats under kriget i Afganistan. Sannolikt finns ingen annan dokumentation än denna ritning. En tvåmeters tumstock är uppmätarens vikti­ gaste redskap. Ett kort stålmåttband med ut­ fällbar tunga underlättar mätning av invändiga mått. Om man borrar ett hål i änden av tum­ stocken, kan den hängas upp och fungera som graderad lodlinje. Det finns teleskopiska mät­ stavar som kan skjutas ut till åtminstone fem meter. Undvik de mätstavar som är graderade för invändiga mått. Sådana graderingar är an­ vändbara när man skall mäta avståndet mellan golv och tak men opraktiska i andra situatio­ ner. Stora mått och måttkedjor mäts med tio- till ferntiometers måttband. Stålrnåttband har hög noggrannhet men är känsliga. Trampar man på dem, vilket ofta händer på mörka vindar, bryts de. Plastmåttband är robusta och tål vatten, men de måste vara av god kvalitet och ha för­ stärkning för att motverka töjning. Smala plastband utan förstärkning kan visa så myc­ ket fel som 5 cm på 30 meter. Stålband är lämpliga för rnätsystem, plastband passar bra för övriga mätningar. På de flesta måttband är nollan placerad något tiotal centimeter in på bandet. Andra band har ett så kallat noll­ punktsled, vilket betyder att nollan sitter in­ nanför ringen. Bäst är den typ av band där nol­ lan är längst ut i ringen. När ett sådant mått­ band är uppspänt, kornmer nollan att sitta pre­ cis där man satt en spik eller en pryl. Band med denna gradering behöver för det mesta special­ beställas. Ofta använder man inte nollpunkten utan fäster bandet där det är möjligt och anger måtten som positiva eller negativa. Är man ensam och ändå måste klara a v att sträcka ut ett måttband, kan man fästa bandet i en stång och hålla ut den mot rnätpunkten. Med den typ av teleskopstänger som används för att röja vid elledningar når man ut sex me­ ter i sidled. Med ett uppspänt snöre mitt i en byggnad är det alltså möjligt att ensam mäta ett 12 meter brett rum. I toppen på stången kan man också hänga ett lod och mäta verti­ kalt till ett vågplan. Eftersom det är lättare att BYGGNADsUPPMÄTNING A. hålla stången upprätt kan man skjuta ut den i sin fulla längd, ca 8 meter. Från ett vågplan på ca 1,5 meter över marken kan man ensam med en uppmätningsstång mäta upp fasaden på ett trevåningshus, men att ha både måttband och lod hängande i en vinglig stång kan vara på­ frestande. Det tar tid att göra avläsningarna. Många gånger är detta arrangemang enda alternativet till ställning eller lift. Ljus B. Bra ljus är nödvändigt. Ficklampor fungerar dåligt. Man bör ha båda händerna fria. Den bästa ljuskällan är en pannlampa av halogen­ typ med uppladdningsbara batterier. Vanliga sladdlampor ger visserligen bra ljus och man slipper laddningen av batterier, men ofta sak­ nas ström, och det är en stor fördel att ha bra ljus hur man än vänder och vrider på huvudet. Därtill slipper man långa skarvsladdar. Halo­ genstrålkastare ger ett mycket intensivt ljus men också stark värme. På dammiga vindar är de direkt brandfarliga. Ritmateriel Skisser och enklare uppmätningar kan göras på papper. Det underlättar om papperet har ett rutnät. Rutnät med halvcentimetersindelning ger tydligt stöd, och den ritade bilden drunk­ nar inte i rutnätet, vilket lätt sker på milli­ meterrutat papper. Skall ritningen användas vid projektering, kommer den att utsättas för flitig hantering. Om man ritar på tunn kartong med slät yta, får man ett mer tåligt material. Vanligt papper duger inte till noggranna uppmätningar på grund av sin känslighet för fukt, utan då skall man använda akvarell­ papper med fin gräng som klistras upp på rit­ skivan. Inverkan av fukten blir mindre om rit­ skivan med det uppspända papperet får ligga en tid i byggnaden (över natten). När man ritar på papper, börjar man alltid med att rita en 20-30 centimeter lång skallinjal, så att man kan kontrollera papperets krympning. C. A. När man inte kan läsa av tumstocken direkt mot grader­ ingen vrider man tumstocken och syftar in mätpunkterna. B. Tumstocken kan användas som smygvinkel, vinkeln (t.ex. mellan två väggar) ritas av efter tumstockens skänklar. C. Vinkelmåttet kan man få genom att vika skänklarna och läsa av mot graderingen. D. Fästbeslag till måttband tillverkas enklast av två tunna plywoodskivor och två vingmuttrar. METODER OCH UTRUSTNING 97 Monteras ritskivan på en ställning, t.ex. fotostativet, kan den lätt flyttas med under uppmätningen. När man skall mäta horisontella och vertikala mått som är längre än tumstocken, monteras måttbandet på en stång, eller så kan man använda en teleskopisk mätstång som har samma gradering som tum­ stocken. ~ i r--@76cm ' i i ' ! ' ii j 115 4 27 j 'Z (Z6Cm) 7xz (11mm) 6xZ (l,Ztnm) i 'i i Ii i l i Il il i 11 il ililliil/ 26 28 Figuren visar hur man använder en vanlig linjal för att sätta av mått i andra skalor än l :l 000, l :l 00 och l :l O. l stället för att räkna om måttet, vilket ofta leder till fel, delas måttet upp i lämpliga enheter. Exempel: Måttet 1376 centimeter skall sät­ tas av i skala l :50. Totalmåttet delas upp och dubbleras på följande sätt. 13 meter motsvarar 26 cm, 7 decimeter motsva­ rar 14 millimeter och 6 centimeter motsvarar 1,2 millimeter. Plast är måttstabil och genomskinlig. När en ritning är klar, kan man lägga över ny plast och föra över mått på en nya ritning. Plast kla­ rar några regndroppar och hårdhänt hantering, som en ritning kan utsättas för på trånga och smutsiga vindar. En ritning gjord på plast blir inte lika tydlig som en ritning gjord på papper. En del föredrar den typ av plast som har ett svagt tryckt millimeterrutnät. Om man använ­ der denna typ av ritplast, bör man vara noga med att mätsystemen byggs upp med avstånd som passar till rutnätet. Oftast räcker det med ritskivor i Al-format. Med en ställning till ritskivan arbetar man i bekväm höjd. En praktisk lösning är att mon­ tera ritskivan i fotostativets gängtapp. T-linjalen bör vara oöm, gärna av sådan typ så att vinkelhaken kan styras längs undersidan av linjalen. Till ritutrustningen hör också en 30/60/90-graders och en 45/45/90-graders vin­ kelhake (utan gradering och tuschkant) samt möjligen också en ställbar vinkelhake. Det un­ derlättar om man lär sig att använda en linjal med millimeterskala i stället för skalstock för att sätta av måtten på en ritning. Millimeter­ skalan används då som en kulram, dvs. man räknar inte om måtten utan delar upp dem i lämpliga enheter. Om linjalen är av trä, kan man försiktigt rikthyvla undersidan, så att graderingen precis ligger över papperet. Då kan måtten sättas av exakt. Linjalen skall vara av god kvalitet, och det underlättar betydligt om den ena sidan av linjalen har halvmillime­ tergradering. Rita med två millimeters stiftpennor eller vanliga träpennor. Använd så hårt bly som möjligt och vässa spetsen ofta. Till skisser pas­ sar B eller 2B bra. På papper kan användas 2H eller 3H, men på plastfilm behövs så hårt b~y som 5H till 8H. Pennorna kan vässas med ett slippapper som limmats på en trästicka eller med en fin fil. För övrigt kan man behöva en rulle kraftig tejp, en tving och en kniv. BYGGNADsUPPMÄTNING skisser och notat PETER SJÖMAR U n der studieresor och vid besiktningar finns det sällan tid till regelrätta upp­ mätningar. Man har att välja mellan att göra skisser eller att anteckna och fotografera. Andra tillfällen när man måste arbeta snabbt är vid inventeringar, då man under kort tid skall samla information till översikter. Skisser av olika slag kan användas som förklaringar, vid tolkningar och rekonstruktioner. Till skisser hör uppmätningar som är ritade från få och osäkra (kanske uppskattade) mått, ritningar som inte är skalenligt ritade på plat­ sen och förenklade, ritade bilder av något anta­ get, typiskt eller principiellt. Skisser kan också användas för att skildra och analysera en pro­ cess. Kombineras skisser med förklarande tex­ ter är det möjligt att tydligt beskriva komplice­ rade sammanhang och förlopp. Formen kan vara planprojektion, frihandsperspektiv eller någon typ av snedprojektion. I steget bort från det exakta eller det speciella ligger friheten att arbeta med grova mått och att utelämna så­ dant som är utan intresse för den aktuella fr å­ gan. Trots mindre exakthet eller precision skall man ändå tillämpa samma källkritiska synsätt som vid regelrätta uppmätningar. Vad man sett Palazzo Te, Mantova. Fasadskiss ritad i skala l :200 (här förminskat) av Erik Hansen. SKISSER OCH NOTAT 99 Medeltida hörnhus sammanbyggt med torn på Via Fillungo( Lucca, Italien. Skiss gjord 1954 av Hans Henrik Engqvist. (Byggnodsorkeologiske studier. 1998.) och vad man kunnat fastställa markeras med heldragna linjer. Antaganden markeras med prickar och förses med frågetecken eller förkla­ rande text. Det skissartade arbetssättet innebär inte lägre krav på vederhäftighet. Skisser kan vara personliga anteckningar utan annat syfte än att öka det egna vetandet t.ex. vid studier av fasadkomposition, rums­ bildningar och byggnadsteknik. Skissen av pa­ latset Te i Mantova är av detta slag. Fasad­ skissen är ritad med stöd av några mått tagna med tumstock. I övrigt är måtten uppskattade. Av samma slag är Hans Henrik Engqvists skiss av hörnhuset vid Via Fillungo, men i stället för en planprojektion är denna skiss ritad som en snedprojektion på frihand. Sedan ungdoms­ åren var Engqvist intresserad av de norditalien­ ska, medeltida städerna. Under sina resor gjorde han en stor mängd skisser och uppmät­ ningsskisser utan tanke på publicering. Trots att dessa skisser var anspråkslöst utförda, kunde materialet många år senare ordnas, sam­ las och diskuteras i en lång artikel. Vid inventeringar räcker det ofta med enkla mät- och ritningsmetoder. Det kan gälla att beskriva bebyggelse inom ett område, bygg­ nadstyper eller konstruktionsdelar. Ofta är det i dessa typer av undersökningar praktiskt att arbeta med någon form av blankett. Dokumen­ tationen av Marby gamla kyrkas takkonstruk­ tion är av detta slag. Undersökningen omfat­ tade ett stort antal kyrkor. På grund av mäng­ den krävdes förenklad uppmätning. Varje kyrka fick inte ta mer än tre till fyra timmar att dokumentera. Lösningen blev en förtryckt blankett där huvudmått fördes in och iaktta­ gelser av olika slag antecknades. Iden kom från den metod som Eln a M0ller tog fram på 19 5O­ talet i samband med Nationalmuseums kyrka­ undersökningar, då hon upptäckte att många av de äldre kyrkorna hade kvar takstolar eller återanvänt virke från byggnadstiden, men hon hade inte tid att mäta upp taklagen. Därför tryckte hon upp registreringskort på vilka hon snabbt kunde avbilda takstolstyp, knutpunkter och virkesdimensioner. Takstolskorten har bland annat använts vid undersökningar av samtliga medeltida stenkyrkor i Norge och vid undersökningar av kyrkor i olika delar av Sverige. På kortets högra sida ritades takstolen på en förlaga med hjälp av några huvudmått. Mätningen gjordes med måttband, tumstock och någon form av vinkelmätare. Om det inte gick att få fram det invändiga höjdmåttet, be­ stämdes takhöjden med hjälp av takvinkeln. Takvinkeln och vinklarna vid stödben och saxsparrar mättes med vinkelmätare. Säkrast var att fastställa takvinkeln från utsidan ge­ nom att med en lutningsmätare syfta längs tak­ foten och nocken. Trots denna enkla metod visade det sig att vinkelfelet låg inom två gra­ der, vilket i en kyrka med åtta meter mellan murarna och brant takvinkel motsvarar ett höjdfel på cirka femtio centimeter. På kortets vänstra sida antecknades skador, passnings- 100 BYGGNADSUPPMÄTNING Kalkverket i Klim/ skiss av Curt von Jessen/ Konstakademins arkitektskolat Köpenhamn. Denna skiss med anteckningar är ett av fyra blad som Curt von Jessen utförde som dokumentation av anläggningen un­ der ett studiebesök. Bladet visar sektionsskiss med ungefärliga mått/ detaljsnitt genom murverket och anteckningar med in­ formation av ägaren. Kalkugnen byggdes 1947 och användes fram till 1977 för tillverkning av bränd kalk för den lokala marknaden. Släckningen utfördes på byggarbetsplatsen. Curt von Jessen (1925-1999) arbetade under tiden 1963 till 1996 som ledare för laboratoriet för byggningsrestaurering vid Konstakademins arkitekturskola. Han gjorde där en stor insats genom att samla in upplysningar om äldre hantverks­ tekniker vid undersökningar av byggnader/ ofta under restaure­ ring när konstruktionerna var synliga/ och genom studier av arbetsprocesser och samtal med hantverkare som behärskade traditionella metoder och material. Han valde skissen och uppmätningsskissen som metod. Sina dokumentationer fär­ digställde han på platsen och kunde vid hemkomsten lägga dem direkt i arkivet. !-- ..i SKISSER OCH NOTAT IOI C/C .... .•... TAKPLAN ~~;i~::=:=== :~~~~~::::::::::=::::::::~~~~~~i9öl9~ l --·-----··--·--····--·---···-··-·- - -····---·-·--···--···-····-·····---·· Takstolskort för takkonstruktionen av Marby gamla kyrka, Jämtland. (Sjömar, P. och Storsletten, O. 1992. Undersake/ser av opprinnelige takkonstruksjoner i midde/a/derske murkirker i Jemtland. Stencil, Sveriges Kyrkor/RAÄ.) märken, saknade delar, träslag, barkkanter, bilningsteknik etc. Här kunde också förstyv­ ningar och uppgifter om murverket föras in på en schematisk plan. Kortets baksida användes för detalj uppmätningar. Detaljeringsgraden blev mycket hög. Korten innehöll så mycket information att det gick att rita detaljerade skisser av taklagen. Snedprojektioner klargör att det finns en osäkerhet i noggrannheten. En projektion i tre riktningar eller en perspektivskiss ger inte defi­ nitiva påstående om positioner och exkta lä­ gen. Det ungefärliga i denna typ av ritningar var anledningen till att boden på gården By i Rödön, Jämtland, ritades på detta sätt. Boden ingick i ett byggnadsvårdsprojekt i vilket cirka 102 BYGGNADsUPPMÄTNING Takkonstruktionen i Ragunda gamla kyrka, Jämtland. Skiss ritad av Ola storsletten efter takstolskort pe~-=='4 f1 • . fJVMj OH A\ M~<"<>IVII • JJ\1111 /H.' J.IYI ..... , (MÄ.•."-"''"4"'...t ~'ne~ 1 HOI.~n.-.o) ;~ l~o=::=:::==t==~ PJ e:==""u,_;IV===:=iil .PL 1)1 c l Pli . - ., M•T M6,.,_, . -:- p-vJ..<.noJ uT\o<>A lLJ ~~"~L~v) ""' ·~ÖITt'-~"60lll·JII~ 01:.-.tJT"D Yll>C.K. l>l~u~A IILDlL H~.\( ..T/\" liM PE~ t' OT (-UÄt.(,foJ) "Rii!E .l D·~Xt.<.t'"' 5J\o<.>ltU. ~.su ••t~T nLl TIMME~(.: ltll""-~fJIOJ {, 110'j l (.-V.{&~f''-.1 :_D...lHioJu > ••~n"- IHS-6~ of·lt''-"\ ~:,~"'.:''iv~\~~ u•.\~-'"""' .. ~·~ .. )· Q IOUIP'I ·--...C:::'""=' "l" qH?K.&:..o\A.. '·J\,<.. i'n-c.KJ\1.. 'U ol.ti P ~QP . Al jJE~oKTNIN& jH ·IIfl !v\.-.. Sj;,........._ 1111 · Sj:.ISH'\ ~~I"(,t . '~~sl'~l,:-.~~t~ct" ',OM S.-.lo:.tJ'\(. Bod på Rödön, Jämtland. Skiss gjord vid skadebesiktning av Peter Sjömar. SKISSER OCH NOTAT 103 50 av de äldsta timmerhusen i Jämtlands län undersöktes. Boden byggdes på 1580-talet en­ ligt den dendrokronologiska dateringen och har sedan dess genomgått flera stora ombygg­ nader. Nu står den för sig själv, men den var tidigare en del av ett lider. Skissen visar bland annat att syllvarvet saknas, att boden vid något tillfälle haft innertak, att det legat en lave längs en av gavelväggarna (möjligen en sänglave), att det funnits ett litet fönster i bakväggen och att dörröppningen vidgats vid minst två tillfällen. Den senaste gången byggnaden försågs med större dörr, sågade man tvärs igenom en rad med dymlingar. Av dymlingstekniken (hålen är borrade med spiralborr tvärs igenom en stock och ner i nästa) framgår att dessa dymlingar inte kan ha satts in i väggen tidigare än på 1800-talets sista årtionde. Vid detta tillfälle måste således boden varit nerplockad. Undersökning gjordes på en timme en regnig och kall höstdag. Skissen är sedan ritad hemma vid ritbordet. Underlaget bestod av några enkla detaljuppmätningar, anteckningar med några huvudmått och ett fotografi. Med ett så tunt underlag är det ofta lämpligt att rita axo­ nametriska skisser. Den friare bilden stämmer med den dåliga måttnoggrannheten, men bil­ den redovisar de byggnadshistoriska iakttagel­ ser man gjort, vilket i detta fall var det viktiga. En anledning till att man kan göra komplice­ rade beskrivningar av timmerhus med så här enkla underlag är att varje del kan ges en be­ stämd beteckning. Med en kombination av bokstäver och siffror går det att ange delarnas placering i byggnaden av den som känner till märkningssystemet i timmerstommar. Andra tillfällen när det är lämpligt att an­ vända axonometriska ritningar är vid studier av timmerförbindelser och andra konstruk­ tionsdelar, där de olika delarna kan behöva visas i rätt position men åtskilda för att sam­ manfogningstekniken skall framgå. Denna typ av skisser kan också användas vid undersök­ ningar av arbetsprocesser, t.ex. tillverknings­ stadier. En bildserie av enkla volymskisser kan skildra ett byggnadshistoriskt förlopp, dvs. olika etapper i en byggnads omvandling. Bild­ serien från Norra Bancohuset i Stockholm som arkitekten Ove Hidemark har ritat är ett exem­ ~ Uppritning och huggning av knut med bindtröskeL Ritning av Peter Sjömar. I04 BYGGNADsUPPMÄTNING / 1]3•-r~•n ':·~ - ..,..,''""' p·:~'-. r t!l..n""''~I"U-T'""LIT '-. . , ' Jff/t .. , ... . .. ,;. .; . ... { ..... scetf:'lll~ !110 ... 'f... LE..1 Byggnadshistorisk analys av Norra Bankohuset av Ove Hidemark. (Hide­ mark, O. 1978. "Norra Bankohuset- en arbets­ modell", Arkitektur 3/ l 978. Stockholm.) pel på detta. Syftet var att visa att byggnaden som ser ut att vara en enhetlig byggnad, byggd vid ett tillfälle, i själva verket består av mur­ verk från ett stort antal byggnadstillfällen. För både den kulturhistoriska och den tekniska värderingen innehåller en sådan bildserie vik­ tiga uppgifter. De enkla skisserna ger inte exakta upplysningar om byggnadshistoriens olika faser, men de är viktiga underlag för dis­ kussioner, där texter, bilder och uppmätningar kan relateras till varandra och till de olika byggfaserna. Skisser kan också användas för att förtydliga en "klinisk" uppmätning. Ett foto kan också förtydliga, men det är svårt att fotografera i mörka utrymmen. När det är trångt, kommer nästan alltid något i vägen. Den fotografiska bilden kan ibland bli så "komprimerad" och detaljerad att den inte ger tydlig överblick. De inmurade bjälkarna i den västra mur­ gaveln i Raguncia gamla kyrka upptäcktes först i slutskedet av undersökningen av vinden. Ovanpå bjälkarna låg, förutom den redovisade klovan, en stor hög av gammalt virke och ovanpå virket hade kajor eller skator byggt ett bo. Det fanns inte tid att lyfta bort allt detta, och motiven som kameran kunde fånga blev omöjliga att förstå. På längre avstånd doldes bjälkarna bakom takstolarna och på närmare håll syntes enbart en hög av virke och kvistar. I situationer av detta slag, dvs. när tiden är knapp, när det som är viktigt är blandat med sådant som är ointressant, när det är mörkt, kallt eller blött eller när det behövs ett tolk­ ande eller rekonstruerande moment för förstå­ elsen, är ofta en perspektivisk eller axono­ metrisk skiss ett bra och snabbt sätt att doku­ mentera. Man kan rita någorlunda rätt redan på platsen eller man kan rita måttsatta under­ lag. Vid uppritningen utgår man till stor del från sin minnesbild. I detta fall tog det inte mer än fem minuter att rita underlaget i kyrkan. Uppritningen och renritningen tog sedan en timme. S KI SSER OCH NOTAT I 05 UNOEI' TAK LÅN&HV) G~VEL · ELEVATION MOT VÄSTEfl-- m. g,._t·~::::·:·:·~·:··11 ~ ( ,_ ~~ ~ Il. ~ Bjälkar i Ragunda gamla kyrkas västra gavelröste. (Storsletten, O. och Sjömar, P . 1993. Där Norge och Sverige mötas i Kirke­ arkeologi och kirkekunst.) ro6 BYGGNADsUPPMÄTNING _-...; __ : i f [ f utMgg j ! l c= (:] K7-S2 ------'----=~ ii~ : ' ;:--..__ \~ ........ ·-- -:--------J - - - - - - - --:-----.J 1 ---------. 2 3 - - - - ·· L - - - ·- - - ­ ........ ...... .... ....... ....... _ ...... ..._ Uppmätning av syllvarv, eldstad och golv samt rekonstruktionsskiss av rökugn i utgrävd byggnad i Gamlebyen i Oslo. Ritning av Arne Berg. (Berg, A. 1992. "Sannsynleg wykomnstova i Gamlebyen, Oslo", Lunds universitet.) Medeltida husbyggande. Symposium i Lund. SKISSER OCH NOTAT 107 Den historia som skisserna berättar är föl­ jande. Klovan som ligger på bjälkarna bör vara äldre än kyrkan. Den är nämligen planhuggen med en teknik som vi inte känner till från tiden efter 1300-talets mitt, men kyrkan byggdes i slutet av 1400-talet eller i början av 1500-talet. På goda grunder kan vi anta att klovan tillhört en äldre byggnad, t.ex. en tidigare kyrka. De tre bjälkarna var delvis skadade på grund av sen behuggning, men det var möjligt att rekon­ struera deras ursprungliga form, vilken fram­ går av prickade linjer. Bjälkarna hade fungerat som upphängning för klockor, sannolikt prim­ klockor, vilket visades av urtagen för bom­ marna och smörjmedlet som var tjära som fanns i urtagen och som runnit ner längs bjäl­ karnas sidor. Bjälkarna tillhörde således tiden före reformationen, då mässan hölls enligt ka­ tolsk ordning. I skisser har man frihet att utesluta bygg­ nadsdelar som skymmer. Bilden kan koncent­ reras på det som är viktigt. Man kan "se" ge­ nom väggar, återge tidigare utseende och på olika sätt överträffa de flesta vidvinkelobjektiv. I kombination med korta, beskrivande och analyserande texter kan skisser bli mycket in­ formationsrika. skissens begränsning ligger i tecknarens färdighet att hantera pennan. Man behöver emellertid inte att vara en driven pers­ pektivtecknare för att kunna göra en tydlig skiss. Linjalritade snedprojektioner är enkla att rita genom att man mäter sig fram och använ­ der bestämda vinklar, men ritningsfärdigheten måste tränas upp. Principskisser av ett björnlås och låsets funktion. Ritning av Arne Berg. (Berg, A. 1989. Norske ternmerhus frå me//omolderen. Band l, Allment oversyn. Oslo.) ro8 BYGGNADsUPPMÄTNING -:1/{~: ,,, : ,,, '" A l,,, !! liJ :l~ l M(P YTT[RVEGG ~· ~[Il. VER.T PET SVAL PÅ LANGSIPA . Skiss av arbetsgången vid resning av ett grindhus. Ritning av Arne Berg. (Berg, A. 1984. "Reisning av stavkonstrukjonar. Sjur Hartveit in memoriam", Norveg 27.) SKISSER OCH NOTAT 109 Det finns nu förhoppningar om att digital bildteknik och bildbearbetning i datorer skall öppna nya möjligheter att dokumentera, men än så länge saknas det programvara som ens kommer i närheten av vad en i byggande och byggnadshistoria kunnig tecknare kan åstad­ komma. Alternativ till skisser är stillbilder, film och video. Men alternativen kräver både tid och utrustning. Dessutom har skissen den för­ delen att på den kan man reducera och återge ett förlopp, så som man kan tänka sig det. Un­ derlaget kan vara såväl beskrivningar som muntliga uppgifter om utförda handlingar. En av de byggnadshistoriker som särskilt använt sig av och utvecklat den friare ritade bildens möjligheter är arkitekten Arne Berg. Under lång tid arbetade han vid Norskt Folkemuse­ um. Efter pensioneringen har han varit verk­ sam vid Norskt institut f0r kulturminnes­ forskning. Hans byggnadshistoriska författar­ skap är omfattande och iderikt. Vid utgrävningarna av Gamlebyn i Oslo i slutet av 1980-talet framkom en timrad bygg­ nad med eldstad. Av placeringen att döma kunde man misstänka att det varit en öppen härd, men eldstaden innehöll delar som kunde tolkas som att det rörde sig om en rökugn. Den skulle i så fall vara en av de äldsta rökugnarna i Norge. Vid tolkningen utgick Arne Berg från en rund stolpe i ett av eldstadens hörn och en syllstock, men uppmätningen i planprojektion gav inte en särskilt tydlig beskrivning. Därför valde han att komplettera planuppmätningen med en perspektivskiss och i den lägga in ett detaljsnitt. Denna bild redovisade läget så som det framkom när byggnaden var utgrävd. Bil­ den visade också hur syllen förhöll sig till de två trägolven i stugan. Med streckade linjer visade Arne Berg hur han tänkte sig att de be­ varade delarna ingått i en eldstadskonstruk­ tion. Skissen är både en beskrivning av situa­ tionen och en analys av den. I bilden som visar björnlåset redogör Arne Berg för låsets upp­ byggnad och hur låset fungerar. Genom att komplettera plansnitten med skisser av hur nyckeln passar i låset och handgreppen som krävs för att öppna låsblecken framgår låsets funktion. Bilden är rensad från det som döljer låsets inre delar och beskriver därmed momen­ ten i verkningssättet. Det sista exemplet på den ritade bildens möjlighet behandlar en arbetsprocess. skis­ serna av grindladan ingår i en dokumentation som Arne Berg gjorde av byggmästaren Sjur Hartveits arbetssätt. Hartveit kunde bygga och resa grindkonstruktioner på traditionellt sätt. IIO BYGGNADSUPPMÄTNING situationsplaner PETER SJÖMAR l situationsplaner redovisas hur byggnader förhåller sig till varandra och hur byggnader förhåller sig till vägar, platser, mark och landskap. situationsplaner ritas i skala 1:1000, 1:500, 1:400 och någon gång i 1:200. Nog­ grannheten kan därför inte bli särskilt stor och många gånger är det fullt tillräckligt att arbeta med skisser. Byggnader kan ritas antingen med skärning genom bottenplanet så att fönster, ytterdörrar och rumsindelning framgår (är rumsindel­ ningen inte känd kan innerväggarna uteslutas) eller som takplaner med projektionsplanet över taknivån. I detta kapitel beskrivs olika metoder och hjälpmedel för uppmätning av situationsplaner. De olika metoderna kan kombineras med var­ andra, t.ex. de delar som är viktiga kan mätas med större noggrannhet jämfört med de delar som är underordnade. Kompass och stegmått Med kompass kan riktningen (eller bäringen) från en känd punkt till en mätpunkt bestäm­ mas. Någonstans längs riktningslinjen finns mätpunkten. Lägesbestämningen kan göras polärt genom att man mäter avståndet till mät­ punkten eller med a vskärning vid det kryss som bildas när två riktningslinjer skär varand­ ra. Eftersom vinkelmätningen är förhållandevis grov och man gör en grafisk konstruktion, är det viktigt att vinkelbenen möts så nära 90 grader som möjligt. När en kedja av mätpunkter byggs upp, kal­ las mätsystemet för en polygon. Polygonen kan vara öppen, vilket betyder att början och slutet på kedjan består av olika mätpunkter (en annan benämning är polygontåg). I en sluten poly­ gon, ett så kallt polygonnät, bildas en mång­ hörning. Längdmätningen kan utföras med stegmått. Till vinkelmätningen kan användas en orien­ teringskompass men en syftkompass är bättre. Bortsett från den naturliga missvisningen bör noggrannheten vid vinkelmätningen ligga inom 1-2 graders avvikelse, vilket motsvarar ett tvärfel vid längdmätningen på 100meters av­ stånd på 2 till 4 steg. Vinkelmätningen och avståndsmätningen svarar således väl mot var­ andra. Uppritningen av vinklarna görs med gradskiva. Vid uppmätningen av en polygon antecknas riktningar och avstånd i en mätbok. Upprit­ ningen utförs i efterhand. En öppen polygon kan vara en vägsträckning i landskapet eller en linje genom en bebyggelsegrupp. Den kontroll man kan göra i ett polygontåg är att utföra mätningen i två omgångar. I så fall vänder man om vid slutpunkten och mäter i motsatt rikt­ ning. Eventuellt fel delas upp och justeras ut på de olika punkterna på samma som vid ett nät, men kontrollen är tidsödande. Det är betydligt lättare att kontrollera ett nät. Så mycket som möjligt bör man därför använda slutna poly­ goner. När man skall rita en bebyggelsegrupp, bygger man först upp en sluten huvudpolygon som inte bör ligga allt för långt ut mot områ­ dets yttre gränser. Till denna kan kortare tåg SITUATIONSPLANER III ~ .. '. ·--~~:i :_~t-· /"'-- ,, .- . . ' ( i ­ '~­ H-+-!---­ l . ~: l t ~~: .; ~ \ \ Gård i byn Gallejaur, Norrbotten . Uppmätning i skala l :500 (här förminskad) av Peter Sjömar. Uppmätningen är gjord med syttkompass och måttband. A. En del av den ritning som gjordes på platsen. De kraftiga linjerna visar polygoner och enskilda syftlinjer. B. Renritning. C. En del av ett mätprotokolL Först mättes delar av bebyg­ gelsen in i ett nät, vars punkter utgjordes av hushörn. (Näten skall inte göras för stora, välj antalet punkter så att de ger en struktur åt kartan, men inte för många punkter för det kompli­ cerar uppritningen .) Samtidigt som nätets riktningslinjer mät­ tes, mättes också byggnaderna. När ett område var mätt med 3- l O punkter, ritades denna del med nätets polygonpunkter och byggnadskropparna. Endast små justeringar behövde gö­ ras. När alla byggnader var inritade, detaljerades situations­ planen med vägar, stängsel, träd och buskar. Kraftiga lutningar i marken "skuggades". Uppmätning och ritning tog inte fullt en arbetsdag. Renritningen är endast ett tuschat avdrag av den blyertsritning på rutat papper som gjordes på platsen. II2 BY GGNADsUPPMÄTNING ANJ) E J. S-lA f( SA GALLEJ A UR UllMÅTNING • ,SEJTEMUl GAR lJEN N OJU. .B OTTEN 100 1999 • PETEl spiMAll 50 -+ J}O B. och sekundära nät anslutas. Vid uppritningen, som bör utföras så fort som möjligt efter upp­ mätningen, ritas och utjämnas först huvud­ polygonen. Därefter ritas och utjämnas de an­ slutande delarna, men de punkter som ingår i det överordnade nätet skall vid den andra ut­ jämningen inte ändras. med en tunn nål. Loda sedan ner denna punkt till marken och markera den t.ex. med en grov spik. Nu kan syftlinjerna ritas. Börja med en lång linje mot en tydligt markerad mätpunkt, så att skivan lätt kan justeras tillbaka till sitt läge, om man skulle stöta till den. Längdmätningen (vid polär mätning) kan antingen göras direkt efter att man ritat en syft­ linje med hjälp av ett måttband som fästs i lod­ spiken (vilket kräver att ritbordets ben inte är i vägen) eller utföras i två etapper. Då ritas först alla syftlinjer. Därefter flyttas ritbordet undan, och man mäter viktiga längdmått med mått­ band. Mindre viktiga mått kan stegas eller mä­ tas med "famnestav". När mätningen görs i två steg, måste man föra protokoll med en skiss över hur syftlinjer och mätpunkter hör ihop. Innan ritskivan flyttas till en ny uppställ­ ningspunkt måste positionen för de andra upp­ ställningspunkterna bestämmas. Sedan kan siktkäppen i den nya uppställningen flyttas och ersättas med en spik. På ritningen placeras nå­ len i den nya punkten, och skivan lodas in över lodspiken. Därefter lägger man syftlinjalen Diopterlinjal Mätningen kan göras från en uppställning eller från flera som är samlade i öppna eller slutna polygoner. Jämfört med kompass ger diopter­ linjalen större noggrannhet vid riktningsbe­ stämningen. Distanstub och tachymeter är ny­ are instrument som fungerar på samma sätt' som en diopterlinjal. Börja med att göra en skiss över området som skall ritas och bestäm uppställnings­ punkter för ritskivan. Enklast är självfallet om mätningen kan göras från en uppställning. När det krävs flera punkter, markeras dessa med siktkäppar. Väg av ritskivan, så att den kom­ mer någorlunda i lod och markera nollpunkten SITUATIONSPLANER 113 • ' ? / r r ~~~szz=tl:iQ~ ' / / // AL llllillllilllhl lllli l\jllIII!l q 1 \i ill lillilllilll lilllll illlillll!lill Il! \l /0 zo :JO.M Uppmätning av trädgård i skala l :200 (här förminskad) av Peter Sjömar. Uppmätningen är i huvudsak gjord med diopter­ linjal. För längdmåtten längs syftlinjerna har använts måttband. För mindre viktiga mått har använts "famnstav". l. En del av renritningen. Il. En principskiss av de använda metoderna. A. Den första uppställningspunkten. B. Den andra uppställningspunkten. C. En siktkäpp mot vilken de två uppställningarna kunde kontrol­ leras. Det visade sig att när skivan ställdes upp i B och hade vridits rätt i förhållande till A, träffade syftlinjen från B precis där käppen C hade mätts in polärt från A. Hörnet D fastställ­ des av längden på de två mötande linjerna . Träd och andra detaljer mättes in med hjälp av syftlinjer och avstånd (E), skä­ rande syftlinjer (F) och triangelmätning (G). Gränser, t.ex. staket, kan mätas in med hjälp av fluktning (H). H II 4 BYG GNADSUPPMÄ TN I NG längs med linjen mellan den nya punkten och den föregående och vrider skivan, så att linjal­ ens sikte träffar siktkäppen som man satt i den föregående uppställningspunkten. Nu kan man rita in de mätpunkter som man ser från den nya uppställningen. Det kommer då att visa sig att en del punkter kan bestämmas genom skär­ ningar med syftlinjer från den föregående upp­ ställningen, dvs. genom avskärning. För vikti­ gare punkter skall man vara noga med att vin­ keln mellan syftlinjerna är nära 90 grader. Fördelen med att flytta skivan är, att ritning­ en blir färdig direkt. Om man skall vara säker på att man monterat skivan rätt, bör man kon­ trollera varje ny uppställning mot två redan inmätta punkter. Uppställningspunkterna bör således väljas, så att man från varje uppställ­ ning kan se två uppställningspunkter som re­ dan ritats in, dvs. uppställningarna bör bilda trianglar. Stämmer de polära mätningarna med avskärningarna vet man att man inte har något fel på ritningen. Ett alternativt sätt är, att rita varje uppställ­ ning för sig på plast och sedan lägga dessa rit­ ningar över varandra och rita av dem. När upp­ ställningarna bildar en sluten polygon, kan de justeras på så sätt som tidigare visats. Planen kan detaljeras med de delar som inte behöver mätas in lika exakt, när byggnader och fram­ trädande delar har ritats. Många av dessa mät­ punkter kan fastställas med hjälp av fluktning, polärmätning med kompass eller inbindning. Norrpil och skallinjal skall alltid sättas ut. Vinkelprisma Vid noggrann uppmätning görs mätningen med vinkelprisma från en eller flera baslinjer. Börja med att rita en skiss över området. Staka ut en baslinje så att så många hörn i bebyggelsegrup­ pen som möjligt syns från linjen. Sätt en stak­ käpp i de båda ändarna. Om avståndet blir för långt mellan käpparna, syftar man in någon eller några mellankäppar. Rita upp linjen och markera var norr ligger. Rulla ut ett måttband längs .linjen och markera nollan på ritningen. Följ sedan linjen och syfta in byggnadernas hörn i vinkelprismat. Häng ett lod i prismat och läs av de "invinklade" lodpunkterna på måttbandet. Mät avståndet från hörnen, dvs. mätpunkterna, till måttbandet. Måttet längs måttbandet och måttet fram till det ger mät­ punkternas läge i ett rätvinklat koordinatsys­ tem. Läges bestämningen kan också göras ge­ nom fluktmätning. De hörn på en byggnad som inte är synliga från baslinjen bestäms ge­ nom att man mäter väggarnas längd med mått­ band och sätter av vägglängderna som cirkel­ bågar med linjal eller passare. Anteckna måt­ ten. När huvudmåtten är tagna, ritas planen upp och kontrolleras med hjälp av några längdmått och fluktningsmått. När byggnaderna är ritade, fortsätter man med gränser, träd, brunnar, gångar etc. Använd vinkelprisma, fluktning eller triangelmätning. Träd ritas med skärning av stammen i ögon­ höjd (mät diametern). Kronans utbredning stegas . ... - - - - -- - - - -- - - - - - - ... -- - - - - - -- - - - - - - - · - ~- - - - - - - -t> stakning av linje. Två stakkäppar i lod ger en rak linje (A - B). När denna skall förlängas, ställer man sig i linjens förlängning och fluktar mot käpparna (C). Håll den nya käppen något tiotal c-_--------__.____________----- ---- ---------A B centimeter över marken. När de tre ---------p. käpparna bildar en rak linje, släpper man käppen i marken. Tryck ner käp­ pen. Backa några steg (D) och kon­ trollera fluktningen. c JJ SITUATIONSPLANER 115 Uppmätning av situationsplan med vinkelprisma, princip­ skiss. l. Staka ut en baslinje mellan husen och drag ett mått­ band mellan käpparna . Il. Mät hörnet H2 på följande sätt. Lodet i prismat ger måt­ tet längs baslinjen. Det vinkelräta avståndet (normalen) till mätpunkten mäter man med måttband. (Om man är ensam, kan man fästa nollan i en spik i baslinjen och mäta till husets hörn.) Ett sätt att använda prismat syftar in både baslinjen och husets hörn. Ett enklare sätt är att placera fötterna på var sin sida av måttbandet (baslinjen) och syfta in husets hörn över KJ käppen man har framför sig. III. Anteckna måtten på en skiss eller i ett protokoll. Upp­ ritningen görs på platsen. Mått till vänster om nollan anteck­ nas med minustecken. IV. Mätningen kan också göras med hjälp av fluktning. Gå längs baslinjen med ett lod i handen. Syfta över snöret och läs av när snöret och väggen bildar en rak linje. Hörn på hus som inte är synliga från baslinjen bestäms av skärningspunk­ ten mellan väggarnas längder, avsatta som cirkelbågar. 1'1/0 l l l 1'-1--1. ,t-< Il=:\ ',~ 1----l l l l rr6 BYGGNADsUPPMÄTNING Fluktning Delar av situationsplaner kan med fördel mä­ tas med hjälp av fluktning. När grundstruk­ turen är på plats, kan murar, häckar, staket, brunnar, träd, gångar etc. läggas fast med hjälp av fluktning mot huvudbyggnaden eller någon annan byggnad med längdmått. Två sådana mätningar kan förbindas, om de inte ligger alltför nära varandra. Terrängformer och höjdmätning På äldre kartor, t.ex. den topografiska kartan, markerades terrängen med "skuggstreck" i stället för nivåkurvor. Detta teckningssätt läm­ par sig väl för att illustrera markformationer på skisser. Genom att variera streckens längd och täthet kan man skapa en grafisk bild av höjdryggar och sänkor. .:::--- - - - - o- -- - - - - - - - - - - -- _24% l '!r T i'=''-<) l ------ 1i~ l ~r>;' ~j_ . -t- s + 6 16 ····· · · ·· · .... :;(_.. . .. .. . . ~l .fl- - . . .. . ..... .. ..... . . /~-- - ./-" -~ . .r ... . . !' .. k!' -~- :, Awägning. A. Höjdskillnader mäts i delar motsvarande ögonhöjden. Den horisontella syftlinjen kan man få genom att sikta längs kanten på en 45-graders vinkelhake som man hänger i en penna. Längdmåtten mellan höjdpunkterna stegas. B. Med lutningsmätare kan man mäta mot en medhjälpare eller ett föremål. Höjdskillnaden mellan den punkt man siktar mot och den punkt där man står räknas ut genom att lutningen multipliceras med avståndet. C. "Skuggad" terräng. (Hansen, E. 1978. Skitseopmaaling af Situationsplaner. Kunstakademiets arkitektskole. Stencil.) SITUATIONSPLANER 1 17 - \10. 65 l - · -· - A nso . ~o- m n1s vz.: \ \ \ L--· \ n~ ...-· ~\10.75 -\TI \ lO =- -- --tn,o11.2° \ wzo -- · .-- - \!lP o =­ __j_ --·11..1 0 ' 11,W \ \ l ­ 1 _ . - -----n1.7s ---rJo.B5 9,50 10,'35 10.60 10.30 +fiX 10.00 I II. Awägning enligt rutnätsmetoden. Var noga med att an­ teckna instrumenthöjd och från vilken uppställning som punk­ terna vägts av, om avvägningen görs från mer än en uppställ­ ningsplats. l. Placera baslinjen A - B längs områdets längsta, raka sida . Linjen markeras med stakkäppar. Dela upp avståndet i lämp­ liga delar, i detta fall 20 meter per del, och slå ut tväraxlar med vinkelprisma. Markera ändpunkterna med stakkäppar. De inre mätpunkterna syftas in med hjälp av ytterkäpparna. Num­ rera alla mätpunkter, avväg, beräkna och anteckna höjderna. 2. Kurvorna ritas på följande sätt. Mellan punkten med höj­ den 13,20 meter och punkten med höjden 12,65 måste trettonmeterskurvan gå. Avståndet från 12,65 bestäms genom interpolering. Avståndet mellan de båda höjdpunkterna är 20 meter. Höjdskillnaden är 55 centimeter. stigningen är alltså 55 centimeter på 20 meter. Höjdskillnaden mellan 12,65 och trettonmeterskurvan är 35 centimeter. Avståndet x blir x= 35/ 55 · 20 = 12,7 meter. Kurvan träffar således linjen mellan 12,65 och 13,20 på ett avstånd av 12} meter från 12,65. På motsvarande sätt räknar man ut skärningspunkterna mellan rutnätet och höjdkurvorna. (Dahlstrand, S. 1979. Avvägningen kan göras med stegmått och en lutningsmätare som ger en våglinje och höjd­ skillnader i procent av våglinjen. Längdmåtten stegas. Med en lutningsmätare kan man be­ stämma höjdskillnader genom att sikta mot ett föremål eller en person. När avvägningen skall göras mer exakt och markeras som nivåkurvor, används avväg­ ningsinstrument. Ett sätt är att dela in området i lämpligt breda rutor (vanligen 10 till 30 me­ ter beroende på skalan). Varje hörnpunkt i rut­ nätet vägs av i förhållande till en fixpunkt. Var noga med att anteckna instrumenthöjd och­ om avvägningen görs från mer än en uppställ­ ningsplats- från vilken uppställning som punkterna vägts av. När samtliga punkter är avvägda och höjderna är uträknade och note­ rade, ritas nivåkurvorna. Avstånden mellan dessa (ekvidistansen) är vanligen en halv eller en meter beroende på syfte och skala. Förut­ sättningen vid konstruktionen a v kurvorna är att lutningen är jämn mellan två mätpunkter. Man börjar med att välja två punkter för­ bundna med en kurva. Läget uppskattar ge­ nom interpolering av lutningen. Kurvorna ritas på frihand med mjuka böjar. Skarpa nivåskill­ nader som terrasser, dikesrenar etc. avvägs sär­ skilt, och kurvorna anpassas till dem. En annan metod för avvägning är kurv­ sökning. Då används ett mätbord med tachy­ meter. Instrumentets kikare är konstruerad för både avvägning och avståndsmätning. På avvägningslinjalen gör man en markering som motsvarar den höjdkurva som skall ritas. En medhjälpare söker sig sedan över terrängen med avvägningslinjalen och får anvisningar av uppmätaren som för linjalen in på kurvan. Kurvan ritas med hjälp av punkter som be­ stäms genom siktlinjer och avstånd. Fördelen med denna metod är dels att man kan rita upp kurvorna direkt, dels att man kan mäta in punkter på kortare eller längre avstånd som med god överensstämmelse följer kurvan. Planmätning och avvägning. Malmö.) II8 BYGGNADSUPPMÄTNING Uppritning av situationsplan Planen ritas ren med symboler som anger mu­ rar, begränsningar, gångar, belysningar, träd (ange trädslag), häckar etc. Ritningen skall innehålla norrpil och skallinjaL Att skraffera fram ytor är sällan meningsfullt, såvida det inte rör sig om något som är särskilt karakte­ ristiskt, t.ex. en stenläggning framför en in­ gång. Ytor, föremål och träd kan även beskri­ vas med text eller siffror som hänvisar till en förklarande text på ritningen. l. Uppmätning av trädgård i skala l :200 (här förminskad) av Peter Sjömar. Uppmätningen är gjord med vinkelprisma och fluktning. Eftersom planen inte var känd, ritades endast hu­ sets ytterväggar. Träden är ritade med snitt i stammen i ögon­ höjd och kronans utbredning. Trädens och buskarnas arter är antecknade. Gränserna mellan grusgångar och gräsmattor är markerade. Il. Förslag till symboler i situationsplaner. I. oo BARRTRÄJJ IL 0 oo SIUBBE 00() BUS KAR HÅ CKAR ~ MURAR= BRUKSMUR c:::=:::::::::::::::::::::::::::= i< ~3) j ~1(, insida. l dörrhålen mäts väggens, dörrbladets och fodrets tjock­ lek (vrid tumstocken och syfta längs graderingen eller styr en linjal utmed fodret). Kontrollera väggsprång vid t.ex. mur­ stockar med fluktmått. Markera dessa syftmått med ringar. När huvudmåtten är antecknade, ritas planen upp med tunna linjer. Ritningen kontrolleras, så att det senare inte be­ fi:J-1 -;:;, höver göras några större justeringar. Därefter går man igenom byggnaden på ut- och insidan och ritar in detaljerna. Ytterkontur. Fäst måttbandet med nollan i ett utvändigt r 723 t. f31 hörn. Mått före nollan markeras med minustecken. Längderna mäts löpande till fönster, dörrar, knutlådor, lisener eller andra språng i ytterkonturen. Fönster mäts in med tre eller fyra mått: till murfalsar (stenhus) eller innerkant foder (trähus) och ett eller två mått till övergångspunkter som är synliga på både ut­ och insida. Dessa punkter kan vara glaskanter (mötet mellan glas och båge) eller karmens insida. l det senare fallet som kanske mest gäller trähus mäter man till bågens ytterkant och lägger till eller drar bort falsbredden som vanligen är l till 1,5 centimeter. Samtidigt mäter man två glasmått i varje fönster. Väggtjockleken kontrolleras i dörrar. Större utskjutande partier i fasaden kan bestämmas med fluktn ing. Om väggen är ojämn kan man spänna upp måttbandet (eller ett snöre) mellan hörnen och mäta deformationen. fS8 o '><; . : 0 172 1119.. - !107­ L JJEL AV MATTSKIS.S !ÖR UTVÄNJJJG K ONT UR Anteckna alla mått på ett konsekvent sätt, t.ex. i vinkel till mätpunkten. [/, MATT SK!St RUM A UllRITNING KO NTURE R DETALJER/Nu ~~ m l! -~-'--... ,_~::::~:' l f­ ___,---r­ l ·-- - ,- :------ ·~ ,--:: ~11~1 ~ ~ ""!' : ( (~ :'' r) ', li --· ,....!" f­ ~~ v l 1­ ~~ ;w ~ ~ I22 BYGGNADsUPPMÄTNI N G lnnerkontur. Den invändiga mätningen omfattar mått från innerväggar till övergångspunkter. l stenhus med sneda smy­ gar bestäms även måtten fram till smygen Mät invändigt glasmått i varje fönster (motsvarande dem i ytterkonturen). Vid enkelbågar ger dessa mått också vägg­ tjockleken. När bågarna är kopplade, behövs även måttet mel­ lan glasen. Detta kan (när det inte går att öppna bågen) be­ stämmas genom att man syftar längs en 45-graders vinkel­ hake. l l JJ~ l l . l l l . GLASMÅTJ' MARKERAg MEJJX DETTA MÅ TT BESTÄMS GEJ:IOM SYTTNIJ!G ÖVER 1.s· VINKElHAKE GLASMiTT {X) ' ' ~----~~~----~~------------~ FÖNSTERMATT· STEN/fllS G IASiYJATT (AJ FÖNSTERMÅTT· TRÄHUt JJÖRRMÅTT BYGGNADSPLANER I23 l l l l l b d ~\ ~ l ~\ ~\ ~: a skissuppmätning av skeva planer. När man vill mäta upp byggnader som är skeva, t.ex. i en tät oregelbunden medeltida stad och har ont om tid, hinner man inte spänna upp snören. Dock gäller att vinkelmätningens noggrannhet bör motsvara längdmåttens noggrannhet. Mäter man längden uppstyckad i delmått med tumstock, blir felet på byggnadens totala längd några centimeter. Jämförbar mätning av vinklar kan göras ge­ nom att tumstocken används som smygvinkel. Vinkeln förs direkt över till ritningen. Uppmätningens noggrannhet förbätt­ ras, om vinkelfelen utjämnas. Om byggnaden är friliggande, kan den utvändiga konturen fastställas genom att man mäter sidorna a, b och d samt vink­ larna A och B. Dessa ritas upp, och väggen c mäts och kon­ trolleras mot ritningen. Stämmer inte måttet, fördelas felet ut på samtliga vinklar, så att längden på c till slut blir riktig. Från den utvändiga konturen bygger man sedan upp planen med övergångspunkter i fönster och dörröppningar. En byggnad som ligger inklämd i en husrad har ofta en gång in till gårdsplanen. l gången brukar det gå att få en linje genom att sikta över två dörrkarmar. siktlinjens förhållande till fasaden och gårdens väggliv kan bestämmas antingen genom att tumstocken används som smygvinkel eller med hjälp av en syftkompass. Det kan också vara möjligt att sikta genom två fönster och på detta sätt få en linje att mäta från. Det är inget som hindrar att en mindre noggrann uppmät­ ning ritas detaljerad, t.ex. med möbler, om detaljerna är vik­ tiga. Om man tydligt vill visa att det är en skiss, kan man an­ vända en grövre linjetjocklek. väggkonturerna är kontrollerad, är det ingen risk för att större ändringar behöver göras. Då fortsätter man att mäta dörr- och fönsterfoder, spisar, ugnar, skåp och annan inredning och ritar in allt detta. Gå från rum till rum med ritskivan monterad på ett stativ eller en ställ­ ning och detaljera ritningen. Gör även anteck­ ningar och skraffera in skador, tillstånd, histo­ riska spår, byggnadsteknik, material och bygg­ nadssätt. Väggsnitt ritas vanligen med tunn linje i väg­ gens ytter- och innerkontur. Snittet markeras med skraffering som anger väggtyp och yt­ skikt. Detaljeringen är som redan nämnts be­ roende av syftet. I allmänhet ritar man dock in detaljer på fönsternivå som invändig bröst­ ningspanel, foder, fönsterbänkar och vattbrä­ dor under fönster men inte väggdetaljer där under, dvs. socklar, vattbrädor vid stenfot och golvlister. I brädfodrade byggnader kan man utesluta locklister. Takbjälkar och stuck lodas ner på golvet och ritas med streckade linjer. I hus utan skevheter bör de flesta linjer ritas med linjal. Om byggnaden består av flera våningar, ritas alla efter bottenplanets ytterkontur (såvida inte de övre planen är indragna eller utkragande). 124 BYGGNAD SUPPMÄ TNING ANAFZ07ZKA) A7H5N$S MAISON .4.4.7; .E/CH J':.!OO .1~6~ _.f.IC.!KHAN.J'EN Hus på nordsluttningen av Akropol is i Aten. Uppmätningsskiss i skala l :l 00 (här förminskad) av Erik Hansen. Planen är ritad med mått och vinklar tagna med tumstock. Snittet är ritat med mått från horisontella linjer i byggnaderna. BYGGNADSPLANER 1 25 : - , / / /' Hertz. Formen på den fyrkantiga gårdsplanen ABCD bestämdes med triangelmätning. Båda diagonalerna mättes, och gårdens planform ritades upp och kontrollerades. Vinkelfelen justera­ des så att väggarnas längdmått stämde. Riktningen på gavlarna AH och DE fastställdes med fluktning mot väggarna DC res­ pektive AB. Med hjälp av längdmåtten AH och DE kunde punkterna H och E fastläggas. Genom att sikta över en dörr­ karm (K) och en fönsterkarm (L) bestämdes en axel IKL tvärs genom huvudbyggnaden (axeln behöver inte vara i vinkel i förhållande till huvudbyggnadens väggar) . Punkterna l och K mättes in på AD respektive BC och markerades på ritningen. Nu kunde också punkten L mätas in. Avstånden HG och LG respektive EF och LF gav punkterna G och F. Längdmåttet GF innebar en kontroll. Vid uppmätning med denna teknik kan ojämnheter i väg­ garna bestämmas från ett snöre mellan byggnadens hörn­ punkter. Ytterkonturen mäts som tidigare beskrivits. Den in­ vändiga konturen byggdes upp från ytterväggarna med över­ gångspunkter mot fönsterbågarnas glaskanter och invändiga glasmått. Om byggnaden består av flera våningsplan, kan de övre kontrolleras mot bottenvåningen genom att hörnpunkterna lodas ner. / /l S-_,.q.>'--'--N Plan mätt med triangelmätning och syftning. Schacken­ borg, Danmark. Uppmätning av Erik Hansen och Johannes Plan med skevheter Då avvikelser från räta vinklar skall ritas, bör mätningarna göras från någon form av mät­ system av snören. Även vid skissartad uppmät­ ning när det inte finns tid att slå ut ett mät­ system, bör man försöka få med större skev­ heter. Vinklar och längdmått bör ha samma felmarginal. Ett sätt är att använda tumstocken som smygvinkel och rita efter skänklarna. Då det är möjligt att mäta en stor fyrhörning som fastställer planformen, kan skevheterna be­ stämmas med triangelmätning. Timmerhus som har få rum kan ofta med tillräcklig nog­ grannhet mätas genom att planformens avvi­ kelser fastställs med ett vinkelprisma utan att man behöver spänna upp snören. 126 BYGGNADSUPPMÄTNING T' "'! l i !Uj ! ! !~i l l • 1 . ! l l . l ' l . l l - ­ -i l --i---­ ---- -t~----1­ j l ; i - -­ - - i~-- ! l l ... l. ..j _?LA N · -- · - · -- · - · l \ l l i' Uppmätning av rundtimmerhus. Hus byggda av rundtimmer har inte en bestämd väggtjocklek. Väg­ garna varierar efter rot- och toppända och efter snit­ tets placering i draget (såten) eller mitt på stockarna. Det enklaste sättet att arbeta är därför att använda · samma mätmetod som timmermännen, dvs. cent­ rummätning. Mät från mittlinjen i den ena knutkedjan till mittlinjen i den andra och från mittlinjerna ut till utknutarna. Planformen kan bestämmas med vinkel­ prisma genom syftning över knutarna. Om knutarna är vittrade eller avslagna, kan siktlinjerna förtydligas med lodsnören eller pappersark. Det räcker med att kontrollera ett hörn. Om de motstående väggarna är lika långa men hörnet inte är i vinkel, är planen rom­ bisk. Är väggmåtten olika, ritas planen efter den fast­ ställda vinkeln. Det fjärde hörnet bestäms med hjälp av vägglängderna. Vid uppritningen ritas först väggar­ nas mittlinjer med tunna linjer. När centrummått och vinklar stämmer, ritar man väggtjockleken. Timrets dimension bestäms av antalet stockar per höjdmeter vägg. Mätningen görs mitt på väggen, där rot- och toppdimensionerna tar ut varandra. Exemplet visar en bod från 1300-talet i Härjedalen. Uppmättning i skala l :50 (här förminskad) av Peter Sjömar. BYGGNADSPLANER !27 Mätsystem Det enklaste mätsystemet är en axel (baslinje) genom byggnaden. Måttet längs denna axel ger x-koordinaten. Det vinkelräta avståndet från mätpunkten till axeln ger y-koordinaten. Me­ toden är relativt snabb. Den kräver förhållan­ devis liten arbetsinsats med montering av snöre och den lämpar sig bra i byggnader med tydlig längdriktning från vilken man når de flesta delarna, t.ex. kyrkor och bostadshus där man kan få en linje genom en rumsfiL Från bas­ linjen kan man för att fånga tillbyggnader be­ höva slå ut en eller två tväraxlar. Metoden innebär att man först mäter planens inner­ kontur och sedan genom övergångspunkter mäter ytterkonturen. När de mått som ger den invändiga kontur­ linjen är fastställda, ritas planen upp med tunna linjer. Rita först in baslinjen och mar­ kera nollan. Var noga med att tydligt visa noll­ punkten. Arbeta alltid från helhet till del och gör löpande de kontroller som behövs, så und­ viker man ommätning och korrigering. An­ passa arbetsmetoden till byggnaden, en tidig romansk kyrka med oregelbundet murverk kräver t.ex. fler mått än en mer regelbunden tegelkyrka, likaså ett korsvirkeshus jämfört med ett timmerhus. När planformen med vägghörn, invändigt väggliv, valvpelare, fönster- och dörröppningar och andra delar som mäts från baslinjen är ritade, går man över till murverkets ytterkon­ tur. Fönstrens glasmått och dörrkarmarnas innerkanter används som övergångspunkter. Väggtjockleken fastställs som tidigare beskri­ vits. Eftersom mätningen görs från en invändig baslinje, får man sämre noggrannhet på de linjer som anger väggens ytterliv. Ofta kan man dock med syftlinjer rita in större, utvän­ diga ojämnheter med tillräcklig exakthet. Det går också att bygga ut systemet med hjälp­ snören, vilkas positioner mäts in med fluktning och från glaskanter eller vägghörn som man känner sig någorlunda säker på. När byggnadens invändiga och utvändiga kontur är klar och kontrollerad, detaljeras pla­ nen in- och utvändigt med inredning som dör­ rar, fönster, omfattningar, golv, valv, igensatta fönster etc. "Småmåtten" tas med måttband och tumstock. Försök att få så långa mått­ kedjor som möjligt som relateras till säkra punkter i ritningen. Undvik att addera mått. Ofta kan man genom att flukta mot en säkert fastställd punkt eller mot baslinjen mäta in nya referenspunkter. Mätning och ritning görs på plats i detaljeringsskedet. Gå från rum till rum med ritskivan monterad på en ställning och gör färdigt den invändiga delen av planen. Fortsätt sedan på utsidan med solbänkar, trappor m.m. Samtidigt som planritningen detaljeras under­ söks tillstånd, skador och byggnadshistoria. Iakttagelserna antecknas på ritningen eller markeras med skraffering. I mer komplicerade byggnader eller när det inte är möjligt att lägga ut en invändig baslinje bygger man upp system med flera axlar. Nätet bör bestå av en eller flera rektanglar, så att det går att kontrollera. Om även sektioner skall ritas monteras snörena i våg och så placerade, att de passar sektionsuppmätningen. I frilig­ gande byggnader kan man arbeta med utvän­ digt system och en eller flera tväraxlar genom byggnaden. I städer där husen är byggda intill varandra går det endast att upprätta invändiga system. Likaså i högre våningsplan kan man endast arbeta med invändiga system. Utvän­ diga system passar i timmerhus, där inner­ väggarnas placering framgår på utsidan. Tim­ merhus deformeras ofta på ett sådant sätt att ytterväggarnas utsida även återger inner­ väggarnas form. Oavsett om man använder invändiga eller utvändiga system bildar glas­ kanter (eller karminnerkanter) övergångs­ punkter mellan väggarnas inner- och ytter­ kontur. I äldre stenhus kan deformationerna vara sådana att både inner- och ytterkontur bör mätas från ett system, dvs. systemet skall ha in­ och utvändiga axlar. Utsättning kan göras med 128 BYGGNADsUPPMÄTNING MÄTSYSTEM (SNOR.E/;11;{1ff3AND) .)JK.Tl!NJE VINKELPRJSMA SJKTLINJE rLUKTNIN::>: :----­ J 1-1 15 1S 16 l l l l l l : l 14 l l ~---J.J -~ ~ ~f== 1­ r--­ 1­ r--­ ~ ----­ . ?:! 1··--: : mru n ~ 11' .~ D ~H: t:f: r­ 42 / ~ Gaarcl/ z rf>C ~ 12 tf, .F ............. TL Ll -l1l L11 l l .L l l l L l l J. J. l l lll -L L L Ll '--+- ~:= .L 1,: . 11 . ~- -.föl : 'l r- L---------.J : : l' l : :·: l:-------: l l --j ----------- 3 'Ä "~---F-=-·:=':::gF~~~~~t;·~-·:-f·:-~-~-;:-.~~-~l:~: 1 -·--------.. ·!""-- ----, l ~ l:: ~ 1111 l l : i -:--:-:- -:-.J: : 1 i r: l : :: l l ! :: l t . :: 1 11 :: 1 1 ~ . .J) - :-------:: :r-- ----:r : L.--------J : : : :: :: :: . : : :: l9 J:. :: Il : 1 l l r-----·---., . . : : l m lt : :.. ___ ___ r-------, l L-------.J l l : l l l----t---1Kill ! :: i: :: ~: :: :: l l v ..D - - - - - - - - - - - - -1' Jå J7 ==:: :-:::.: :c-:::-:::::::===='!------------­ -------------·--------------·i ~=== ~= .1..---- -- ---' : : ii' :: !i .: j l i l l : ~~~ ~~~ ___ ..: r: :l l l • l ___ ____ j l : l 1 -v-~ J STUEP.l.NV t o <> • ~ o • ~ .. = : j 1 \r i i i j L) ~ ~ - T <> <> o o o <> <> o ~ l l ~~ 1_ ~ l -n~ l J_ __ -·- ­ l \v < L_____ _ ____ _ ~~J i l l l l l l r l l r l ­ l'~ i .__, --- -~-- ----' ~ D Elevation och plansnitt av korskrank i Eidfjords kyrka, Norge. Uppmätn ing i skala l :20 (här förminskad) av Ola Storsletten. BYGGNADsUPPMÄTNING Detaljer ERIK HANSEN och PETER SJÖMAR N är planer, sektioner och fasader är rita­ de undersöks byggnadens karakteris­ tiska delar i skalorna 1:1 O, 1:5 och 1:1 (undvik skala 1 :2 som är förvillande lik verklig storlek). Inför restaurering och vid byggnads­ dokumentation av t.ex. byggnadsminnen kan detaljuppmätningarna omfatta utvändiga puts­ eller stenfasaders gesimser, omfattningar, av­ täckningar, dekorationer, träfasaders listverk, _ , vattbrädor, foder och profiler. Brokvistar, skärmtak, utvändiga trappor, skorstenar, plåt­ garneringar, portar, fönster och dörrar är and­ ra utvändiga delar som kan behöva detaljeras i större skala. På motsvarande sätt ritas in­ vändiga listverk, fönster, dörrar, paneler, eld­ städer, trappdetaljer, fast snickeri och beslag. När undersökningarnas syfte är att analysera hantverk, teknik och byggnadshistoria, t.ex. rekonstruktion av "lösa" byggnadsdelars pla­ cering i en byggnad eller ombyggnadsetapper, JII. PfNN1 LINJE ?86 Cfit åsru OM -- -----~ ,..-"' ";--- V~iTMVU!Y ... ---...., JL IIl.. WWAW ~ M.-1~K.~TE~ 8ETONo h;~:;:;_.:;:~·.;.J OMR.åfl..p SANP/J OR. f) JJ. FYUANTI& OP!NiNG MEP 1 I i IL I-/V6V5P~R r I<.ANTER..f'JA, k.tOH "\VE/< l L-iGP l Ofi'N/AlfE.N 1:. ::.>~;:::".::-;-~:::.-.:..j K4c.K. 8 R,.UK.. ~~;~;,\\~/!;;_!,j FAIT JO

(fTPO~TE"J (IT